Forumdelen sponsras av

Recension av Philips 55'' i 6000-serien

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Stockholm
Registrerad
Sep 2015

Recension av Philips 55'' i 6000-serien

Tja!

Lite udda tråd, men jag aspirerar på att extraknäcka lite grann som skribent för något teknikinriktat medie. För att visa vad jag går för har jag skrivit ett par recensioner av grejer runt om mig bara för kul, och en av dem tog jag i lite extra på djupet med. Jag tänkte kolla om några av er orkade läsa och kommentera? Ni är ju ändå målgruppen för det här, så någonstans känns det jävligt relevant att höra era tankar på min text. Jag vispade ihop det här på två timmar typ så var inte rädda att kritisera, det är inte mitt livsverk vi pratar om.

All info är legit så det värsta som kan hända är att ni får läsa en recension av min TV om ni skiter i resten, och det kanske är intressant bara det. Hoppas någon pallar, och tack för hjälpen isf!

/M

Citat:

Philips 55PUS6482/12

...bra namn, eller hur? Rullar smidigt över tungan. För de som inte kan dekryptera den här produktlinjens namngivning handlar det om en TV, närmare bestämt en 55’’ 4K-TV med Philips vanliga Ambilight-teknik och en HDR-kapabel LED-panel. Modellen bjuder utöver sina visningsegenskaper också på vad som marknadsförs som en inbyggd soundbar med subwoofer, vilket vi kommer gå in på i avsnittet om ljud varför det är både bra och dåligt.

Pris: 7,990kr

1. Formfaktor och design
Philips har en långlivad tradition av silverfärgade ramar på sina TV-apparater och förutom den uppenbart mjukare och mindre hotfulla framtoningen silverfärgade teknikattiraljer har i ditt vardagsrum ser den tyvärr samtidigt pyttelite utdaterad och gammalmodig ut. Kanternas tjocklek är ingenting att Twittra om, de distraherar inte nämnvärd och övergången från bildpanel till Ambilight-ljus ramas in på ett rimligt och rätt odramatiskt sätt. Ramen syns, men du blir knappast irriterad på den. Jag påstår också att distraktionsmomentet med ramarna faktiskt avdramatiseras lite om det är ljust i rummet, då övergången inte blir riktigt lika skarp som en svart ram hade blivit, oavsett om det är medvetet inte vill jag ge ett pluspoäng här. Ytfinishen är en sorts borstad metall-liknande variant men stryker man fingret på den märks tydligt att det är borstad plast.

TV:n kommer med VESA-fäste (300x200mm) på baksidan för upphängning och montering för den som ogillar den lite ovanliga foten som annars följer med TV:n. Ingenting känns ostadigt eller så, men mängden bänkyta som tas upp av den långsmala foten framtill kändes rätt oförskämt. Profilen baktill är varken papperstunn eller puckelrygg utan en modest 7cm tjocklek med rejält inskjutna avdelningar för lite mer lättåtkomliga kontakter. På TV:ns vänstra sida hittar man också en grupp anslutningar för de mer regelbundna kabelbytena, till exempel de primära HDMI-anslutningarna, två USB-kontakter och en 3,5mm AUX-utgång för typ hörlurar eller i värsta fall högtalare även om det inte bör vara ditt förstaval att gå därigenom.

2. Bildkvalitet och panelegenskaper
Som det mesta annat i mellansegmentet hittar vi en HDR-kapabel 4K-panel här, där prestandasegmentets olika skrytpunkter lyser med sin frånvaro. Självklart i 8000krs-klassen är det fråga om en LED-belyst LCD och HDR:en innebär förutom visning av strömmat HDR-material också en uppdelning mellan olika signalformat över HDMI som ställs in smidigt i TV:ns inställningar. Ljusstyrkan ligger på medelmåttiga 400cd/m2 och ansluten till t.ex. en dator jobbar huvudkontakterna på full 4K i 60Hz givet rätt bandbredd av HDMI-kabel. Ingång 3 och 4 orkar inte riktigt hela vägen och stannar vid 30Hz på 4K, men klarar 60Hz i vanliga FHD-medier om det skulle vara aktuellt.

Inställningspanelen har förvånansvärt bra kontroll över färgerna både på skärmen och Ambilight-belysningen och jag fick fritt spel att anpassa båda två efter tycke och smak. Ambilight kan också synkronisera med Philips HUE för de som har sådana lampor i vardagsrummet och fylla hela miljön med färg anpassat efter TV-skärmens innehåll. Riktigt spännande funktion för HUE-användare, särskilt vid mörka TV-spelskvällar där inlevelsen i miljöerna och stämningen faktiskt förbättrades nämnvärt när hela rummet glöder i synk med The Witcher 3’s brandgula solnedgång. Rekommenderas varmt för mediagrottan eller spelloftet om du annars har mörkt runt om dig.

Färgen är överraskande rik och sympatisk mot ögonen för en TV i mellansegmentet där skrikig övermättnad eller spetsad vibrans annars dyker upp mer ofta än rimligt. HDR-innehåll dämpar panelens ljusstyrka nämnvärt och ger en mjukare, mer naturlig återgivning av färgövergångar och lyser med sin briljans särskilt på ljusa, mättade toner där tendensen annars är att bränna ut färgen en smula. Dator och TV-spel med HDR-kompatibel bild var chockerande trivsamt och trots avsaknaden av OLED-panel handskas TV:n väldigt självsäkert med mörka scener och levererar samtidigt svärta som är långt ifrån störigt upplyst. Tänk iPhone-skärm, borträknat X som är just OLED. För den som gillar det finns också en ljussensor som kan anpassa skärmens ljusstyrka efter omgivningsljuset i rummet för att inte brassa på med 400cd/m om det är kolsvart kvällsmys. Jag personligen struntar i sånt och offrar min retina för en mer maxad filmupplevelse, men är det din grej har du möjligheten.

UHD4K är UHD4K när det gäller hårdvara, där är det inte mycket att säga, 3840x2160 renodlade pixlar med rent mjöl i påsen. 4K-innehåll är knivskarpt även på nära håll, spel i 4K ser fantastiska ut och kräver ingen prestandadödande kantutjämning, och slösurfande på soffan för den som gillar det går riktigt bra förutsatt att applikationerna skalar på ett vettigt sätt. Bör noteras däremot att TV:n helt saknar aktiv uppskalning av lågupplöst innehåll vilket kan vara lite osexigt för äldre spelkonsoller som renderar i betydligt lägre upplösningar.

Allt som allt, praktiskt taget ingenting att klaga på här. Vill jag hellre ha en OLED-skärm? Givetvis, men det finns 8-15,000 anledningar beroende på modell att inte ha det, och för oss utan guldbyxor är det här brutalt mycket TV för pengarna. Det, och mitt personliga budord att alla som inte har upplevt mysfaktorn med Ambilight-tekniken ska göra det minst en gång i sitt liv. Det är värt att käka gröt ett par dagar före löning.

3. Ljud
Ja, nu kommer vi in på det här med ”inbyggd soundbar med subwoofer”. Kan vi snacka lite om vad det egentligen innebär? Philips tolkning av det här är en 3-4cm tjock påbyggnad nedtill TV:n (som inte går att ta bort...) vars i princip enda uppgift är att rikta ett par små högtalare framåt istället för att sätta dem på baksidan som de flesta gör med inbyggt ljud. Subwoofern är väldigt platt och bor på mitten av TV:ns baksida, och utan att vara alldeles för fördomsfull påstår jag att subwoofers funktion begränsas orättvist mycket av för lite andrum i trumman. Det jag säger här är egentligen enkelt, förbise marknadsföringen om ”inbyggd soundbar med subwoofer” och kategorisera den här inbyggda ljudriggen som en plusmeny på vanligt inbyggt ljud. Att till exempel spela musik på TV:n med de inbyggda högtalarna är en skymf mot artisten och för en maffig hemmabioupplevelse är det här ljudsystemet med sina 20 Watt uteffekt och hopklämda konstruktion riktigt tandlöst.

Fotnot som sabbade mitt humör lite grann är att förstärkaren som driver 3,5mm-signalen på sidouttaget för hörlurar hade ett obehagligt väldigt hörbart brus med riktigt borttappad bashantering. När jag anslöt mitt separata ljudsystem via 3,5mm-kontakten lös lågregistret med sin frånvaro, och efter lite detektivarbete med olika kablar, inställningar på ljudsystemet och en mjukvaruuppdatering av både den fristående soundbaren och TV:n gav jag upp och pekar med hela armen på ljudutgången. Optisk anslutning och ARC över HDMI däremot till samma soundbar fungerade som en dröm, absolut klanderfritt. Nämnvärt positivt är TV:ns EasyLinksystem som gör att ljud anslutet över ARC kan få sin volym ändrad med TV:ns fjärrkontroll istället för att behöva ha en separat. Sånt gillar vi.

4. Anslutningsmöjligheter
TV:n visar upp en rätt vardaglig uppsättning anslutningar och täcker det grundläggande med något pluspoäng. Vi hittar 4 HDMI, alla med ARC-kapacitet och huvudkanalen stödjer även MHL för de som använder det. Du har två USB-uttag med 900mA respektive 500mA leverans, ingenting att snabbladda telefonen med alltså, Wi-Fi, ethernet för nätverk på kabel, en optisk ljudutgång, linjeingång för ljud och en 3,5mm hörlurskontakt.

En positiv överraskning var möjligheten att spela upp H.265 eller HEVC som det också heter, ett modernt videoformat som vissa strömningstjänster börjat nosa på nyligen och vars kompressionsalgoritmer tillåter bättre kvalitet LAN-streaming av t.ex. spel från en kompatibel speldator (Intels 7:e generation chip set/processor ”Kaby Lake” eller senare).

5. Operativsystem och användargränssnitt
Inte särskilt förvånande är det Android OS 6.0 som kör båten backat av en hyfsat kvick fyrkärnig processor och som vanligt med Android TV finns det både bra och dåliga saker. Appmarknaden är helt ok med intressanta streamingmöjligheter över nätverk via allt ifrån PLEX till Moonlight för spel, Gamefly-appen streamar spel från en molntjänst och kräver ingen spelkonsoll eller dator i hemmet vilket kanske passar någon, de grundläggande apparna för vardagsliv med social media, kattvideos och musik återfinnes som i vilket Android-system som helst. HBO fortsätter bojkotta och kan endast nås via casting från telefonen (Google Cast som TV:n stödjer är suveränt för det) eller en extern modul i stil med Apple TV, HTPC eller annat, men som tröst har Netflix en egen knapp på fjärrkontrollen som användes mer ofta än jag vill erkänna.

Fjärrkontrollen är utmärkt förresten, baksidan bär ett fullspäckat QWERTY-tangentbord för att slippa de där obekväma piltangentshistorierna som lätt blir lite dryga när du ska skriva typ ”Fantastic beasts and where to find them”. Googles berömda röstassistent ploppar upp som förstahandsval i sökfältet men för den som inte vill skrika på TV:n hemma i vardagsrummet går det utmärkt att hoppa över och skriva istället. Den är inte anskrämligt ful, men inget lyxigt futuristiskt glasprisma som läser dina tankar heller. Vill du kan du installera Android Remote på telefonen och göra dina mest grundläggande inputs där på, vilket åtminstone jag fann mig själv göra relativt ofta när Netflix hade mage att fråga om jag ”fortfarande tittar på El Chapo” bara för att jag legat orörlig på soffan i typ två timmar. Vem reser sig upp och hämtar fjärrkontrollen från TV-bordet en meter bort då, liksom? 1800-tal.

6. Summering och känsloargument
Det framgår säkert att jag använt den här TV:n som mitt dagliga vapen och hunnit hitta både bra och dåliga aspekter med att faktiskt äga den. Vem som helst kan titta på ett papper och säga ”den har HDR” men det krävs ett par timmar framför skärmen för att få en uppfattning om hur HDR:en i just den modellen verkligen är. Ambilight tillsammans med mitt Philips HUE-system är en färgglad mysfaktor jag absolut skulle komma att sakna om jag bytte TV nu. Valet när jag bläddrade på marknaden var i princip OLED eller Ambilight, och naturligtvis med hänsyn till prisskillnaden på dem. Jag ville ha båda finesserna men fick lyssna på lönekontot där, och jag måste faktiskt säga att nu när jag sitter med Ambilights och har vant mig vid dem skulle jag nog sakna dem mer än jag hade gjort perfekt svärta.

Jag streamar video, spelar musik på Spotify eller Youtube och spelar spel både över Moonlight Gamestream som är nätverksburet från hushållets datorer och via helt okomprimerad HDMI direkt från huvuddatorn. Inget av det har skrikit åt mig att svärtan är för dålig eller kontrasten för klen, men faktiskt har Ambilightsen förgyllt situationen för nästan alla de områdena. Det är någonting magiskt med att köra Ori and the Blind Forest och ha harmoniska blå, lila och rosa toner läcka ut över kanten på skärmen på de vita väggarna bakom. Någonting med det är lite extra förföriskt och bidrar kopiöst till mysfaktorn på soffan.

Det där med hörlurskontakten blev jag riktigt deppig över och hoppas att det är ett måndagsexemplar och inte en slarvigt ihopskruvad potatisförstärkare, och växlingen mellan HDR-signal och vanlig signal kunde gått mer smärtfritt när du ansluter en dator och ett spel startar i helskärmsläge. Men ett par sekunder svart skärm när den byter bildläge är inte hela världen, känns det som.

I prisklassen påstår jag att det är en av de mer trivsamma maskinerna du kan köpa idag, den lämnar mig i princip aldrig önskande förutom när jag glömmer slå på det externa ljudsystemet och plågas av TV:ns inbyggda subwoofer ett par sekunder och om den gick sönder och jag behövde skaffa en ny TV hade jag nog ärligt talat köpt en likadan.

Bara fanboys kallar folk för fanboy!