Lyckas inom e-sport?

Du tar dig till topp 10% med talang och sedan 0.01% med träning. Utan någon talang alls så är det kört. Sedan kan man diskutera hur man mäter talang...

Vill du har en vettig framtid så skippa esport helt. Spela för att det är kul.

Chans att lyckas är typ 0.001% (Lyckas = Du har minst snittinkomst på ca 30k).

chansen att du lyckas med en högre utbildning är mycket bättre och din framtid är ljusare.

Lyckas inom e-sport? Det får mig att fundera lite på hur definierar vi att någon har lyckats? Skall de vara top x%? Måste de ha vunnit en eller flera turneringar? Är definitionen fast eller är den varierande på hur mycket tid som har lagts ner?

Om jag tränar/spelar i flera år och därefter vinner en stor Major/international turnering har jag lyckats? Behöver jag vinna flera i rad?

Spontant så skulle jag vilja dela upp detta i ett par delar.
1. Hur mycket har du offrat för att vara där du är?
2. Hur mycket har du presterat och hur mycket har du att visa upp?
3. Hur har du klarat dig ekonomiskt?
4. När du väl slutar spela hur kommer du klara dig då?

Ponera med tanken att du är 15 år och du börjar satsa på datorspelandet, efter ett par år så så börjar folk anse att du är duktig och du kommer få möjlighet att spela tillsammans med de stora killarna. Du spelar på hög nivå i 10 år, du har dina high and lows och du slutar med ett par 1a plats placeringar i några kända turneringar.

Ovanstående skull nog många anse att personen har lyckats inom e-sport. Även jag är en av dom. Men när e-sport går från något kul till att man kan tjäna pengar och livnära sig på det så man väljer det istället för en alternativ karriär i form av plugga och sedan hitta ett jobb. Så behöver man även se på helheten.

Detta för mig att fundera på några andra saker
1. Vad skulle exempelvis en Livslön vara för en som har gjort e-sport karriär.
2. Hur skall denna person livnära sig framöver, e-sport är väldigt nischat och inte direkt något stor merit för "vanliga" jobb.
3. Hur blir pension för dessa personer, både i form av allmänpension, tjänstepension samt privatpension
4. Hur står ovanstående i jämförelse mot andra sporter?

Värt att tänka på är att många (nästan alla vad jag vet) inom allra toppen i pro-scenen i esport har spelar otroligt länge, ofta handlar det om att dom spelat i 10 år trots att dom fortfarande är i tonåren. Sedan så skall man veta att det inte bara handlar om hur duktig du är själv som spelare, utan hur duktig är du i att spela i grupp? Eftersom mer eller mindre alla stora esport spelen är lagbaserade.

Nu har jag aldrig spelat i närheten av professionella skillnivån, men jag har varit med i flera Dota2-lag varav 2 av dom så gick det väldigt bra, det första hann vi inte långt dock eftersom jag lämnade för att jag inte orkade spela med en av lagkamraterna (han var med brist på bättre ord, ett svin i chatten) och dom andra ville inte kicka honom. Andra laget höll längre, körde i kanske 6 månader. Gick riktigt bra, vi vann mot nästan alla lag vi mötte både när vi tränade och i småturneringar (för dom som spelar Dota så var detta 4.5-5.5k MMR bracket typ) men vi tappade vår bästa spelare som bytte till ett sponsrat lag och ett tag efter kände jag själv att jag inte orkade mer, det var inte lika roligt att träna efter skolan varje dag som att bara köra matcher för skojs skull. Nu i efterhand, sisådär 3 år senare så är jag glad över det. Man kan absolut satsa på det om man verkligen vill men gör inte som så galet många andra som misslyckas i skolan och inte kan få jobb sen.

Vad jag lärde mig i alla fall är att vill man faktiskt satsa hårt och klättra i rang så krävs det 3 saker: Att ha en talang för spelet, vissa kan träna hur länge som helst utan att bli bra (spelade med en som var dåvarande ca topp 5 av dom med mest speltid i Dota och han var strax över genomsnittsrank). Nästa är att kunna spela med sitt lag, samarbete är oftast viktigare än individuell skill. Sist, att kunna vara självkritisk. Det är svårt, tycker jag med. Att kunna sitta efter en match och säga "det var jag som gjorde fel där och där" för att sedan även kunna jobba på dom fel man gör, lära sig av sina misstag. Ibland kan man känna att man gjorde allting rätt och förlorar ändå, det händer hela tiden. Men det som du skall fokusera på är att bättra dig själv i första hand.

Nej I första läget så mindes jag inte alla detaljer av nått jag hörde på radion för 10 år sedan, det var därför jag letade upp mer fakta och klistrade in länken där det redogjordes mer i detalj vad han ansåg var nyckeln till hans framgång.
Faktakollade det där med guldmedaljör också, visade sig att han var 1:a i England i ca 10 år men tog aldrig medalj i nått av de 2 OS han var med i.

Sen har jag inte läst hans bok så kan heller inte uttala mig om vad han säger på sida 172 eller inte.
Men om du vet bättre än han vad som fick han att nå så långt han gjorde, whatever floats your boat man.

Vi har nog olika verklighetsuppfattning är jag rädd. Världsmästare i tyngdlyftning. Ställer det, eller ställer det inte vissa krav på grundförutsättningar för fysiken? Hur många dvärgar har blivit världsmästare i tyngdlyftning?
Är det, eller är det inte, fördelaktigt med en viss genetisk uppsättning för att bli löpare? Varför är 0.06% av världens befolkning över-representerade i maraton prestationer?
Naturligtvis påverkar anlag ens förmåga att prestera i olika avseenden. Hade jag börjat träna för att bli maraton löpare när jag var 4'a, hade jag antagligen inte varit fullt så tung som jag är i dag, men jag har en viss axelbredd jag helt enkelt inte hade kunnat träna bort.

Edit
Sätter mig och ska läsa nyheterna efter det här inlägget, och det första jag ser är det här.
Självklart har anlag ingen som helst betydelse...
/Edit
[/quote]

Till att börja med så kör man tyngdlyftning efter viktklass, så en dvärg lär inte ha så stora problem där om personen är normalviktig. Sen är det bra att man tittar på hela inlägget jag skrev innan man svarar, istället för att ta en mening utan sammanhang och sen förlöjliga mig. När blev anlag = talang? Självklart kan man ha bättre förutsättningar än andra, det är inget jag sa emot. Men att säga att folk inte kan lyckas för att de inte är talanger är rent utsagt idiotiskt.

Majoriteten av alla spelare i elitungdomslag i t.ex. fotboll är barn födda under första halvan av året. Man lägger mer resurser på dessa och ger dem en utvecklingsfördel. Men på senare år kommer de andra barnen ikapp. Det har inte ett skit med talang att göra.
Visst är det bra om en basketspelare är lång, eller en tyngdlyftare har 2 armar. Men det hindrar inte andra från att också bli eliter. Problemet är bara att en person som är 1.80 lång inte kan träna på samma sätt som en som är 2.15 för att bli basketproffs. Det gäller att träna rätt. Bara för att ens utvecklingskurva börjar högt eller lågt innebär det inte att ens framtid är förutbestämd.

Ordet talang blir en ursäkt för framgångsrika människor att vara lata och gör att misslyckade människor inte ens vågar försöka.

Du vet att dvärgar inte finns i verkligheten?

@improwise: Jag drog den mest misslyckade citeringen i sweclockers historia där.

Fast ditt resonemang håller ändå för sannolikheten att en dvärg ska blir världsmästare i tynglyftning är nog rätt liten (!)

Hear hear!

Ifrågasätter folk verkligen fortfarande genernas viktiga roll eller missförstår jag?

Jodå, det finns många som gör, vet dock inte om dem tror det eller om det handlar om att de inte vill att det ska snackas för mycket om sådant då vikten av det genetiska alltsomoftast överdrivs och eventuellt kan få ungdomar att ge upp eftersom de "inte har de rätta anlagen". Dock känns det som exemplen där benhård vilja och outsinlig träningsmoral överträffar talang väldigt många men motsatsen mer ovanlig, särskilt inom fotbollen där det den överväldigande majoriteten av alla talanger blir kvar på lägre nivå än deras potential tillåter, detta på grund av att de mött på för lite motstånd under uppväxten.

Hur stor inverkan arv/miljö har på någons förutsättningar att lyckas kommer vi (sannolikt) aldrig kunna veta exakt.

Såg förresten att någon nämnde counter-strikespelaren f0rest och hans naturliga fallenhet för spel som ett exempel på hur viktigt det är med det genetiska, motsatsen till f0rest spelar faktiskt i samma lag.

f0rest anses av de flesta som den bästa cs-spelaren genom tiderna (alla versioner inräknat), utan att behöva träna alls lika mycket som de flesta andra proffsen, hans lagkamrat get_right däremot blev genom sin ofattbart stora passion för spelet och outröttligt tränande snäppet bättre än f0rest och blev hyllad som den bästa mellan cirka 2010-2014, detta utan att besitta den enorma talang f0rest har.

Tillägg:
Sedan har ju såklart även get_right talang för spelet, f0rest är väl närmast att jämföra med en "Prodigy"... Så där ser ni, man kan hålla på och argumentera för och emot med sig själv i evigheter...

Klart att alla har olika bra förutsättningar att lyckas redan från start, däremot kan mycket av dessa fördelar negeras genom aktiv träning.
Debatten har om detta pågått i många år, och inte bara om idrott utan många saker https://en.wikipedia.org/wiki/Nature_versus_nurture

Såg bland annat detta idag vilket är en ganska bra fingervisning om att vissa har bättre förutsättningar idag.

Samuel Reshevsky, age 8, defeating several chess masters at once in France, 1920
Om man som 8-åring redan kan slå schack-mästare som troligtvis spelat schack i fler år än han är gammal för att nå sin nivå så är det ju ganska uppenbart att man har någon form av medfödd talang.

Är inte alla tusen studier där man kollar på skillnader hos olika individer och träningrespons tillräckligt? Erhm... Med utbildning inom biomedicin förstår jag inte hur man kan tvivla på genetikens betydelse. Kanske passar bättre att diskuteras på t.ex. Kolozzeum där folk faktiskt hänvisar till källor i diskussioner iofs.

Fast han vann ju bara för att Orchen inte fick ledigt av Gandalf så han kunde vara med

Så äga ett lag som man sen säljer?

https://www.esportsearnings.com/games/162-counter-strike/top-...
Lönen på 1.6 tiden var inte så hög heller, ingenting mot de 100-200k som csgo spelare i toppen har i månaden nu.
Utan att vinna en turnering i csgo nu drar man in mer pengar på ett år än HeatoN tjänat på att spela under hela livet.

Ser man till prispengar dominerar ju dock dota2 spelarna, https://www.esportsearnings.com/players

@SvenskGaming: Var det inte Heaton som sagt att även när han var som bäst hade han inte haft en chans på dagens esport-scen.

Det var en annan tid då. Det var mycket färre spelare och det fanns inga pengar i det. Alltså mycket mindre konkurrens. Samma med Youtube och Twitch. Sannolikheten att göra sig ett namn och bli stor var betydligt högre för 5-10 år sedan. Nu är det så många som försöker att det bara blir ett brus av alltihop.

Nu har jag väl mest skummat igenom tråden, visst som alla säger så är det en skrämmande låg andel människor som har psyke/anlag för att lyckas.

Sen har man lite andra faktorer man borde ta med och som kanske redan har tagits upp, hur kul är det att nöta samma lir 14 timmar om dagen för att man måste och inte för att det är kul, allt som blir ett yrke har en tendens att ta kål på eventuell glädje man fick ut av det tidigare.

Sen är det väl rätt få som kan bli speciellt långlivade i den här branschen heller, och pengarna är nog inte i elitsportsnivå så tiden efter kan nog bli synnerligen knackig om man inte har en backup plan.

En bekants son hade bestämt sig för att lyckas inom e-sport. Han lirar idag i ett overwatch lag i usa. Som spelar i overwatch league. Så klart det går att lyckas men det går att lyckas bli nhl proffs också men du ska ha allt från stöttande föräldrar till jävligt mycket skills och en hel del tur. Otroligt många är duktiga i diverse sporter och inom e-sport men blir aldrig "upptäckta".

Vet inte hur lång perioden var där du gjorde detta, men varken 6-7k timmar totalt eller 3-8 timmar om dagen är särskilt mycket. Sen räcker det inte att bara "nöta", du måste ju träna rätt också. Att bara spela pubs gör ingen till en elitspelare.

Så länge man gillar det man gör tror jag att alla kan nå upp till en tillräckligt hög nivå.

OS-guldet i tunglyftning i 60-kilosklassen vanns 1988, 1992 och 1996 av Naim Süleymanoğlu, en man inte ens 150 cm lång. Visst, han kanske inte var en dvärg i ordets rätta betydelse, men speciellt stor var han ju inte. Kan även nämnas att han vann fem raka VM-guld 1989-1995.