Vad är du för en människa?

Jag kollade på Talang och hade "fest" med chips och dipp med barnen och efter det så la jag dom, och nu sitter jag och kollar Swec/youtube/twitch.
Är separerad så är jag ledig en fredag/lördag så har jag barnen och då blir det typ ovanstående, annars jobbar jag

Låter säkert som ett sjukt trist liv, men jag trivs med det just nu.

Jag är 21 och 100% nykterist, det enda dryck med alkohol jag dricker är herrljunga cider. Långt ifrån varje fredag det blir tacos men det händer ganska ofta, men inget jag klagar på, gillar det verkligen speciellt eftersom man plockar på sig lite olika saker och kan välja själv.

Aldrig varit på en nattklubb och bar har jag bara varit på med jobbet (alkoholfri öl kan vara smarrigt faktiskt). Oftast sitter man hemma och spelar lite men inte som förr. Fick massa meddelande från en tjej man trodde man skulle komma någon vart med för ett år sedan, varför i allsindar är man knäpptyst i ett år för att sedan börja skriva igen? Inte första tjejen som gör så. Nä man har blivit trött på att jaga tjejer, känns som om det verkligen inte finns någon seriös i denna åldern. Medan man själv hade velat bilda familj inom dom närmsta åren så vill andra "festa" genom att kasta bort pengar på en dryck som dom sedan spyr upp och mår dåligt dagen efter utav. Hur det är vad som brukar beskrivas som att "leva livet" är för mig helt obegripligt.

Nästan hundra på att jag är INTJ. Precis som många andra forumiter.

Har så länge jag kan minnas alltid haft mer eller mindre depressiva och nihilistiska tendenser (det har gått i vågor). Det har gjort mig sluten, bitter och isolerad. Bara värdelösa egenskaper. På sistone så har det ljusnat och jag hoppas (och kommer arbeta för) att det håller i sig. Livet är fan hårt arbete. Man kan aldrig slappna av helt.

Jag vet inte hur många gånger jag har gått ut med kompisar/arbetskamrater för att sedan bara längta hem, så jävla tråkigt. Är inte särskillt social, jag klarar mig med att träffa en kompis en gång i veckan.

21 år....då börjar snart livet med andra ord
Allting är hur underbart som helst bara det är med måtta (gammalt djungelordspråk) det gäller jobb, alkohol, festa, mysa, umgås, vila, träna osv osv osv.
Är det någonting jag lärt mig i livet så är det att aldrig säga "aldrig".
Jag skulle aldrig gifta mig, aldrig skaffa barn, aldrig bli gammal, aldrig göra någonting som jag inte ville, aldrig lägga pengar på onödiga saker ...listan blir hur lång som helst, men precis alla "aldrig" blev just sådana saker jag har gjort.
Är man 21 har livet inte ens startat...är man 51 som mig inser man att man visste absolut ingenting om någonting. Nu 30 år senare inser jag att jag, eller någon annan, vet absolut ingenting om någonting.
Det enda rådet jag kan ge är, gör allt du planerat att göra...testa nya, galna, idiotiska saker så ofta du kan Det gjorde jag...och det är jag otroligt tacksam för idag.

Kan inte riktigt undvika att lite grann vända taggarna utåt när jag läser vissa kommentarer, som att vissa stoltserar med sin nykterism eller att trådskaparen skriver om det som om det är stupfull eller alkoholfritt som gäller och inget annat. Extremiteter till max. Men det kan så klart vara för att ni är så otroligt unga, ni var ju barn för bara några år sedan och droganvändning var väl inte riktigt i er värld (ändå rätt få som berusar sig ordentligt innan 18 års ålder) förrän nyligen.

Extremtänk fungerar inte bra i ett demokratiskt och modernt samhälle, acceptans för att andra inte tycker som en själv är A och O. Men det brukar komma med åldern för de flesta, och kan självklart även finnas redan hos unga individer.

Tyvärr är den svenska kulturen lite att gå ut på helgen och berusa sig för att "släppa loss" så att säga. Men de allra flesta dricker ändå måttligt och att bunta ihop dem tillsammans med de där som raglar ut från krogen och spyr i närmaste papperskorg/buske är inte rätt.

Allt kan missbrukas (för att vara övertydlig, inte samma sak som beroende) och det är ofta samma personer som fastnar i olika missbruk. Vissa fastnar i missbruk väldigt lätt och många missbruksforskare är övertygade om att det är genetiskt hos dessa personer. Alltså att beroende inte så ofta som man förr trodde handlade om att saker var "beroendeframkallande" genom ingredienser.

Jag har svårt att riktigt ta en nykterist på allvar, speciellt om de inte har någon eller väldigt liten erfarenhet att berusa sig. Samma sak med "renlevnadsmänniskor" och veganer. Jag accepterar deras val för alla har rätt till det, men jag ser dem inte som seriösa om de gjort valet på personliga åsikter och egna övertygelser istället för allergier eller tidigare missbruk.

Jag dricker väldigt sällan, de flesta helger sitter jag mest hemma och tar det lugnt med läsk i glaset eller är ute och fiskar i flera timmar på kvällarna sommartid. Däremot har jag absolut inget emot att ta ett par öl med några kompisar när tillfället uppstår.

Svaret på din fråga "Vad är du för en människa?"
Ja jag är en Homo sapiens precis som du och vi är alla lika men var och en ändå helt unika. Vad vi gör och tycker är inte vad vi är

Jag går o sätter mig och håller mig undan alla andra männsikor tills helgen är slut jag gillar ensamheten.

och for the record jag är vad TS kallar en sk "efterbliven asperger-människa"