Så jag testade Oculus Rift... (låååångt inlägg)
Som vanligt ligger jag flera år efter alla andra, men nu har jag fått låna ett par Oculus Rift DK2, och provkört litegrann, och här är min rapport från gamingens absoluta framkant cirka 2014.
Det här är en prototyp inte avsedd för konsumenter... och det märks. Det tog mig nästan en hel dag att få allt att fungera. Snacka om att dra tänder. Men efter en massa driverinstallationer, omstarter och mystery errors kunde jag starta mjukvaran Oculus - och fick en fet "OCULUS RIFT DK2 STÖDS INTE LÄNGRE" i nyllet. Bokstavligen. Texten hovrar fem centimeter framför min näsa när jag har vr-glasögonen på mig.
Jag blev lite förvånad, betalade inte folk för DK2 kiten? Jag skulle bli bra sur om jag betalat 5 papp för hårdvara och tillverkaren fimpar support efter tre år. Som tur var är det mest snack, allt verkar fungera i alla fall.
Här måste jag göra en liten utvikning. Jag är en gammal gamer. För mig är gaming nåt man gör med tangentbord och mus, eller möjligen joystick. Basta. Jag har förstås testat handkontroller, men aldrig förstått varför jag skulle vilja ha otympligare och långsammare kontroll.
Vad jag ville ha av Oculus var en ersättare för min skärm som lät mig vara inne i spelet medan jag satt vid mitt skrivbord och spelade med mus och tangentbord. Det ville inte Oculus.
Det är väldigt uppenbart att Oculus inte ser sig själv som en evolution av dataspelande, utan som en helt ny ersättare för all form av underhållning, och har en mycket aggressiv strategi för att spöa användaren tills han håller med.
Du måste använda handkontroll. För att vara helt säker på att du inte fuskar med mus och tangentbord tillåter inte Oculus att man ens installerar program utan att ha en handkontroll installerad, och i spel och demos är mus & tangentbord bortkopplade. "Gör som vi säger, användarjävel!"
Dessutom är de oroliga för att man ska använda deras hårdvara med program de inte får kommission på: istället för att bara installera drivrutiner, som med all annan hårdvara, så måste man ha programmet Oculus uppe på skrivbordet, med en massa reklam för spel och tillbehör, för att glasögonen över huvud taget ska fungera. Det gäller även om man kör VR spel via Steam (som har sina egna utmaningar eftersom steam inte heller vill att man ska använda andras hårdvara!).
Det finns heller ingen funktion för att köra gamla 2D spel i VR. Såna shaders (t.ex. VorpX) har funnits åtminstone fem år och Oculus kunde enkelt implementera det... men då skulle de inte få sälja så många spel via sin market place. Faktiskt är allt som inte sålts via market place avstängt som default, och man måste slå på att man vill tillåta tredjepartsprogram (t.ex. SteamVR) i inställningarna.
Alltsammans kändes riktigt girigt och osympatiskt.
Men till slut hade jag i alla fall ett gäng demo installerade och kunde ge mig ut i cyberrymden!
Första intrycket när jag hamnade i en spel-lounge som påminde om ett kafé vid medelhavet var wow, man är verkligen där. Andra intrycket var, jösses, grafiken suger. Jag hade hört om "screen door effect", men var inte beredd på att varje röd, grön, eller blå pixel är mycket tydlig, stor som en bokstav på min vanliga skärm. Bilden var inte så mycket screen door som mosaik. Ännu värre var att jag inte kan ha glasögon med Oculus DK2, och det finns ingen fokusering på linserna, vilket märkligt nog innebar det att det enda som var riktigt skarpt i fokus var gränserna på pixlarna. Inte vackert. Men med lite god vilja gick det att se förbi.
Det blev omdelbart klart att det inte är ett skämt att man måste se till att ha utrymme kring sig. När man försöker titta runt det virtuella hörnet är det klart bra om det inte finns en verklig bokhylla där.
Nästa sak som snabbt blev klart är att det där med åksjuka inte heller är ett skämt. Jag försökte åka en bergochdalbana-simulator, och klarade kanske två minuter innan jag blev åksjuk. Snabba rörelser är redigt obehagligt.
Men långsamma åkningar är coola. Det är onekligen ballt att glida runt under havet, eller hänga utanför rymdstationen. Och att titta på video hade verkligen biosalong-känsla.
Min personliga slutsats: det här var en gammal prototyp, och förhoppningsvis är hårdvaruproblemen (den låga upplösningen; att man inte kan använda glasögon; skärmdörrsmosaiken; att de var obekväma) fixade sen flera år, men jag är riktigt besviken på mjukvaran. Det är klart som f-n att det ska följa med en shader för köra gamla spel i VR, det är klart som f-n att man ska kunna klicka "continue" med musen eller tangetnbordet, och om jag betalat X tusen* vill jag klart som f-n inte utsättas för påträngande reklam och hårda sales pitch som om det var en gratis Angry Birds-klon på en Androidtelefon!
Android, ja. Mjukvaran ser ut och känns som Android-appar. Oculus tänker sig helt klart en framtid med streaming via mobiltelefon. Och det tycker den här sura gamla PC-gamern inte heller om.
Jag gillar VR i teorin, och vissa demos var imponerande, men jag gillar inte åtminstone den här implementeringen av VR. Högre upplösning, möjlighet till individuell fokusering på linserna och, för helvete!, tillstånd att använda mus och tangentbord, är saker jag helt enkelt kräver innan jag plonkar ner X tusen.
Och nu ska jag installera VorpX och testa Guild Wars och Mass Effect i VR.
* vilket jag förstås inte har, men principen!
