Hur går man vidare om Patientvårdsnämnden inte hjälper till vid problem i vården?

Är nog inte så mycket att göra åt saken, byt vårdcentral. IVO kan i princip bara utreda när händelser i vården lett till bestående skada, ökat vårdbehov eller dödsfall. I annat fall är det verksamhetschefen och patientnämnden som gäller, verksamhetschefen är normalt någon annan än behandlande läkare. Kan patienten inte få ett tillfredsställande svar av patientnämnden eller/och vårdcentralen så finns möjligheten att anmäla ärendet till IVO och de kan ibland rikta kritik mot läkare eller vårdgivare, mer än så händer förmodligen däremot inte. Knepigt folk finns överallt, även i vården.

@Aeig: Ändå dör fler i cancer i länder som spenderar mer på sjukvården och de har också färre läkare i flera fall. Husläkare kan man dock inte riktigt förvänta sig att de ska diagnostisera sjukdomar. Det har nog med kompetens och arbetssätt att göra än något annat.

OECD-statistik?

Vi kan spendera mer och vi kan spendera mindre på sjukvård än vi gör, landsting/regioner kan ha olika sparkrav likaså olika mottagningar, men det är ju ingen anledning att vägra att ta labbprover eller vägra att ge remiss till olika specialister för att kunna ge en diagnos. Du kan själv begära vård/undersökning av specialistmottagningar utan remiss t.o.m. så det finns liten anledning för vårdcentralen att inte vara hjälpsam, men det kräver självklart att du orkar driva allt vidare själv. Är det läkaren det är fel på spelar det ju ingen roll hur mycket pengar som spenderas. När det gäller t.ex. kirurger så finns det oftast andra problem än pengar eller personal, och administrativa problem löser man inte riktigt med mer pengar heller utan man måste ju se till att resurserna faktiskt används.

Går att rätta journalen om den är tokig. Sen går det nog inte riktigt att vänta sig att läkare på vårdcentralen eller psykmottagningen läser journalen eller förstår vad som står i den. Sen är det nog allmänt svårt, missbruk och psykiska problem, och för den delen fysiska ligger alla på olika bord, är ju inte ens landstinget/regionen som är ansvarig för missbruksvården. Kommunerna brukar dock kunna hjälpa till med att samordna, och för de som behöver finns ju även kontaktpersoner eller ombud. Behövs sjukskrivning/aktivitetsersättning/sjukersättning så är det svårt då tyvärr kan inte läkarna de försäkringsmedicinska riktlinjerna och medicinska riktlinjerna som bygger på evidensbaserad vetenskap och kan inte heller skriva intyg som FK förstår rent generellt. Gäller nog att själv veta vilken behandling man behöver, hur mycket man kan jobba, vad man kan jobba med osv, så att man kan fråga efter just det man behöver tyvärr.

Var har du privata mottagningar som inte tar patienter från landstinget/regionen? Det enda jag kan tänka mig är mottagningar som enbart sysslar med företagshälsovård. Annars har de nog avtal med något landsting/region. Man kan kräva en fast läkarkontakt, men tyvärr blir läkare ofta inte långvariga på mottagningarna vilket som och försvinner, så det är en ganska värdelös rättighet i vissa fall.

Beror på vad du menar, alla länder kommer inte ha statistik. I de flesta länder kan man nog ställa diagnosen efter personens död för den delen, så det är nog ingen som försöker mörka och låter folk dö ut av okänd anledning, bara statistik som anses tillförlitlig jämförs mot varann hur som helst, OECD jämför dessutom bara med sig själva och partnerländer de fått data från även om datan i det här fallet säkert är från WHO. Cancer är ingen välfärdssjukdom direkt och förhållandet mellan cancerfall och cancerdödsfall kan givetvis ha vara lite olika i olika länder. Man mäter ändå hur många som dör i olika sjukdomar som mått på hälsa och statistiken är harmoniserad så att åldersskillnader/strukturer inte ska påverka resultatet. Ryssland med relativt låg medellivslängd har fler som dör i cancer än vad vi har exempelvis, så du kan inte göra en sådan generalisering. Så det du bidrar med är argumentationsfel?

Har redan hänvisat till OECD och det räcker, du behöver inte komma med mer vilda spekulationer utan att grunda det i något alls. Det handlar om dödsfall per 100 000, inte för hela befolkningen givetvis. Detta är också OT som fan och behöver inte bli något sidospår.