Beslutsångest, vill jobba som mjukvaruutvecklare, satsa på högskole- eller civilingenjör?

Jag är snart klar med 4e året av min civilingenjörsutbildning och tycker det väldigt kul. Jag känner att den långa utbildningstiden gör att jag hinner få både bredd och djup. På grund av att jag inte behöver packa en så pragmatisk studieplan som möjligt pga tidsbrist, så har jag kunnat läsa alla möjliga kurser inom datateknik och datavetenskap. Jag har studerat embedded system, digitala kretsar, många sorters matematik, matematisk logik, formella metoder, typdriven bevisföring, objektorienterad programmering, funktionell programmering, datorgrafik, programspråksteori, med mera.

Medan jag fått en del djup inom vissa områden, har jag dock inte fått så mycket djup inom andra. Jag har vid det här laget ganska bra koll på hur man använder e.g. Haskell för att bygga praktiska applikationer, men knappt någon koll alls på de objektorienterade principerna och design patterns i Java. Det vill säga, även om jag pluggat i 5 år kommer det vara mycket jag inte vet direkt när jag börjar jobba. Civilingenjörsutbildningar är ganska teoretiskt lagda, så det är så det blir - även om jag vill tro att min goda teoretiska grund kommer göra det lättare för mig att plocka upp praktiska koncept än för en nyexad YH programmerare.

Jag känner alltså att civilingenjör är helt rätt för mig, men med det sagt är det kanske inte det för dig. Med tanke på dina förutsättningar skulle jag personligen chansa på att en högskoleingenjörsutbildning inom något programmeringsrelaterat hade varit en bättre fit. Även bland mina vänner som inte behöver oroa sig för att CSN ska ta slut eller planera för barn, så är det vissa som gått om en termin eller tagit sabbatsår. Högskoleingenjör känns som ett klart säkrare kort då.

Intensiviteten har varierat mycket, läsperiod till läsperiod. Vissa kurser är busenkla, vissa är väldigt svåra, och vissa kräver bara väldigt mycket tid för labbar och projektarbete och sånt. Själv jobbade jag deltid 25-50% under mitt 3e år, och det var väldig stressigt. Tiden fanns, men det var många små stressmoment som tillsammans gjorde det ganska tufft. Dock satt jag då också i en sektionsförening som tog lite tid, så min erfarenhet kanske inte är helt applicerbar.

Ang. sömnbrist så är det allt något jag upplevt under nån läsperiod eller två. I mitt fall dock pga av sena nätter med fest och dataspel, snarare än barn. Det blev många skippade förmiddagsföreläsningar - för en kurs skippade jag faktiskt varenda föreläsning och lästa bara föreläsningsanteckningarna / slidesen i efterhand och fick godkänt ändå. Kan dock inte rekommendera alls. Känns väldigt onödigt såhär i efterhand - varför skaffar jag massa studielån för att sen inte faktiskt lära mig grejer? I det stora hela känns det inte så farligt dock. Vad gör det väl egentligen att bara lära sig hälften så mycket som man borde i ~5 av 40 kurser?

Vill också inflika att jag verkligen inte tror att det är en stor begränsning att läsa till högskoleingenjör. Har inte så mycket erfarenhet att backa upp det påståendet med, men mitt intryck är att en högskoleingenjörsexamen räcker väldigt långt.

Lättast borde vara att jämföra kurserna mellan programmen och vilka mastermöjligheter som finns. Välj det som verkar mest intressant oavsett om det är högskole- eller civ.ingprogram. Du får en kandidat på civingprogram också, även om det kanske inte blir lika arbetsförberedande i det skedet.

Läste till Civ.Ing (Elektroteknik) före sekelskiftet (det senaste)

Mina två ören: vill du jobba med teknik: läs till högskoleingenjör!
Vill du jobba med något annat än teknik (Projektledare/Chef/Inköpare/VD etc.): läs till civ. ing. (i.e. det är där många Msc. hamnar)

Vad du läst på högskola/universitet spelar mindre roll i längden (jag har haft nytta av kanske, på sin höjd, 5% av det jag läste på Chalmers), det du lär dig på civ.ing-programmen är att lära dig saker (läsa in fakta): vad du lär dig är ointressant! (imo)

Många tror att civ.ing. är någon form av teknikutbildning för spetskompetens inom teknik: min åsikt är att civ.ing. i allmänhet är en projektledar/chefs-utbildning. I.e. du hamnar längre ifrån tekniken, ju mer du kan om teknik!

Kortare sagt: Läs det du finner mest intressant; sen när du väl börjar jobba spelar det mindre roll utan det är mer hur DU är som person som avgör dina karriärsmöjlighetere: imo!

Hej Sara87,
Jag har någon form av bias här då jag är utbildad civ ing inom maskinteknik samt är 1 år äldre än dig och byter till programmeringsjobb nu. Men...

Jag har jobbat inom produktion de senaste 3 åren och bestämde mig för att jag ville jobba med programmering och blev less på att sitta i ändlösa kalkylark. Jag satte mig och gnolade igenom kurser på Udemy och såg till att göra personliga projekt vid sidan om nu i 2 års tid. Jag har precis landat ett jobb som .net-utvecklare och att jag fixat en portfölj av projekt gjorde all skillnad, så satsa på det!

I dina svar innan så förstår jag att du inte vill köra på YH-banan. Jag tycker att det är ett misstag. Du har så sjukt mycket bra resurser online för att komplettera ev eventuell KY-utbildning. Harvard har sin CS50-kurs (intro till computer science) t.ex. Samt att mycket av utbildningen är praktik (ergo en jättemöjlighet att peta in foten innanför dörren). Det var KY-vägen jag hade tänkt mig om det inte hade löst sig innan jag börjat.

Speciellt för dig med lite CSN-medel kvar. Gå iaf definitivt inte på civilingenjör. Det är så mycket matematik och annat strö-shit som du definitivt inte kommer att få nytta av. Och även om du kör högskoleingenjör inom data så är min kvalicifierade gissning att det är bra mycket mer där du inte har nytta av jämfört med KY/onlinekurser.

Lycka till och skriv gärna om om du vill ha min syn på saken

Skickades från m.sweclockers.com

Varför skulle CSN inte beviljas om utbildningen är studiemedelsberättigad? Kan ju gå en kurs i vinprovning om man så vill och få medel för det. På samma sätt kan man välja söka medel för en termin i taget som del av ett större program.

Jag tog ut hälften av studiemedlet när jag läste till civ.ing, och tog ut andra halvan på en annan utbildning som medlen aldrig skulle räcka till. Skulle blivit väldigt förvånad om CSN lagt sig i, men vem vet, värre byråkratisk koloss får man leta efter.

För att åren ska vara "lönsamma" kan man i många fall lika gärna skippa högskoleutbildning. Förmodligen är högskoleingenjör mer lönsamt än civ.ing. särskilt om man börjar "sent". Men, om man är genuint intresserad av ämnena och deras vidareutveckling, inkl. all "onödig" matematik, är civ. ing. ett bättre val. Att civ.ing. kan ge relativt ok betalda jobb är bara en bonus. Mina intryck från då jag sökte ingenjörsjobb var dock att arbetsköparna endast sökte de "bästa" (tror man att man är bäst i en bransch är det i 9 fall av 10 tecken på inkompetens) och kunde välja och vraka mellan kandidater som fick stå med mössan i hand. Visst ringde folk och försökte rekrytera, men bara till tjänster som ingen ville ha (ju fler buzz-words desto mindre reellt innehåll). Läget är kanske annorlunda idag, men "ingenjörsbristen" handlar bara om att ingenjörerna inte är tillräckligt billiga för att göra verksamheten maximalt konkurrenskraftig. Därför tror jag inte direkt på lönsamhetsaspekten, utan primärt på intresset, om man har en vilja att kunna något särskilt.

Satsa på högskoleingenjör, efter det kan du komplettera med master. Mycket smartare, kurserna kommer att vara svåra där med!
Ett tips:
Läs sommarmatte! (täcker upp kunskapsglappet mellan gymnasie--och högskolekurserna)

Skickades från m.sweclockers.com

Har väl eventuellt ett lite intressant perspektiv då jag råkar både ha högeskoleingenjörsexamen och en civilingenjörsexamen inom datateknik båda från LTH. Jag läste såklart högskoleingenjör först då åtminstone på LTH på den tiden (vet ej hur det är nu) så vid avklarad examen var man garanterad en plats på det förkortade civilingenjörprogrammet om man ville fortsätta plugga (man fick mer eller mindre allt förutom examensarbetet tillgodoräknat). Jag var osäker på om jag orkade plugga civil direkt och tack vare man var garanterad en plats vid avklarad examen till civil gjorde att jag valde högskoleingenjör.

Som en del redan har påpekat så är väl högskoleingenjörsprogrammet mer praktiskt och civil mer teoriskt, och jag håller med om det. Men jag ser egentligen inget fel med något av det. De första tre åren som högskoleingenjör gör dig betydligt mer redo för arbetslivet än de första tre åren som civilingenjör, vilket förvisso inte så konstigt då ena utbildningen tar slut efter tre år medan den andra, enligt mig iaf, blir intressant när man får specialisera sig.

Något som jag ibland har funderat på är om jag enbart hade pluggat högskoleingenjör, hade jag varit en "sämre" ingenjör idag som inte kunnat lösa samma problem som jag gör idag på jobbet? Och nä det tror jag ärligt inte. Jag har haft en hel del nytta av de avancerade specialiseringskurserna jag läste som civilingenjör men jag tror helt ärligt att jag hade inte haft några problem som helst att ta till mig den kunskapen själv eller via jobbet om jag "enbart" var högskoleingenjör.

Jag valde att läsa vidare till civil för jag kände att jag ville specialisera mig inom något, och de där två sista åren på civilingenjörsprogrammet där man får specialisera sig var riktigt roliga och jag lärde mig nyttiga saker. Personligen tyckte jag att grundblocket i civilingenjörsprogrammet var betydligt sämre än högskoleingenjörsprogrammet, men det kan vara för att jag upplevde att vi tvingades läsa en hel del meningslösa kurser.

Det har gått bra egentligen för alla jag lärde känna som pluggade högskoleingenjör och även för dem som pluggade civil. Helt ärligt idag så tror jag att arbetsgivare idag inte har råd att vara kräsna med titlar med tanke på vilken brist det är på kompetenta utvecklare, och om man är duktig så spelar det ingen roll om du är högskole eller civilingenjör. Om man söker ett jobb idag och får tummen ner med motiveringen att man har fel titel så är ju företaget helt enkelt ett dåligt företag På många arbetsplatser lär folk ha samma arbetssysslor oavsett titel, och lönen samt vilket ansvar man har styrs snarare av mängden år du jobbat och inte vilken examen du har.

Och som avslut, det här borde vara självklart men en titel säger egentligen väldigt lite om din kompetens. Du kan vara civilingenjör men det säger egentligen bara att du har lyckats klara ett antal tentor och gjort ett examensarbete, det säger inget om hur duktig du egentligen är. Folk hakar upp sig alldeles för mycket på titlarna. Prestigen över att få titulera sig civilingenjör är definitivt överskattad om du frågar mig, högskoleingenjör är lika mycket ingenjör även om många civilingenjör inte vill medge det

Hade jag varit i dina skor hade jag valt högskoleingenjör, jag ångrar inte att jag pluggade det