Uppgraderar var 10:e år och känner mig rätt novis. 30k i budget.

Jag visste inte att året är 2005. Jag har aldrig stött på trasiga kondensatorer i datorkomponenter producerade efter 2008. Kondensatorpesten var väl som värst runt 2002-2005 när många tillverkare fick den geniala idén att börja köpa kondensatorer från okända kinesiska märken. Alla moderkort idag förutom de absolut billigaste använder kondensatorer med fast elektrolyt från pålitliga tillverkare (till exempel APAQ för billigare moderkort och Nichikon för dyrare).

Utöver det förstår jag mig inte på allt snack i tråden om att det är osannolikt att en dator håller (som i inte går sönder) i 10 år. Moderkort idag har generellt mycket bättre kvalitet än runt 2008 och innan. Visst är detta ingen garanti på att de kommer att hålla i 10 år, men risken att de inte gör det är liten. Högkvalitativa nätaggregat brukar antingen dö inom de första åren p.g.a. tillverkningsfel eller hålla riktigt lång tid. Grafikkort, särskilt de med större kiselchipp på, har en tendens att gå sönder från sprickor i BGA-lödningen om de värms upp och kyls ner mycket, men när detta blir ett problem är det oftast tid att uppgradera dem ändå. Processorer, minne, och SS-diskar går väldigt sällan sönder vid normal användning. (Mycket skrivning, typ en TB om dagen, till en TLC-disk sliter ut den rätt så snabbt, men detta anser jag inte vara normal användning.)

Grattis till att aldrig ha stött på trasiga kondensatorer efter 2008. Du utgör en hel datapunkt!

Visst, det är väl ingen överhängande risk att ett moderkort rasar ens på tio års sikt, men det är inte vår poäng. Poängen är att sannolikheten för att en komponent ökar med tiden (om vi bortser från tidigt bortfall på grund av tillverkningsbrister), oavsett komponent och vad som är mest sannolikt att vara orsaken till ras.
Det är inte utan anledning att vi inte ser 10 års garanti på konsumentprodukter. Felfrekvensen blir för hög efter ett tag, och nej, det behöver inte betyda att ens 10 % inte överlever ett år (eller fem) efter garantitiden, men det är en tillräckligt hög frekvens för att det ska bli ekonomiskt kännbart för tillverkaren och en signifikant ökad risk för användaren att behöva ersätta komponenten (även om risken är några enstaka procent snarare än promille).
[disclaimer: siffror tagna ur ändalykten]

Diskar är lätta att ersätta, men ack så bökigt när de väl rasar. Men ja, SSD:er är betydligt mer driftsäkra, och förhoppningsvis har man vett nog att ha backup på kritisk data, och det har säkerligen de flesta här på forumet, men i verkligheten utanför så är det tyvärr alltför ovanligt.
Grafikkort kan måhända tekniskt sett hålla i tio år, men de är ju hopplöst utdaterade efter halva den tiden om man spelar.
Rasar moderkortet efter 7 år så är det bara att glömma att köpa nytt utan att byta minnen och processor i farten, och i stället får man vända sig till begagnatmarknaden med allt bök och alla risker det för med sig.

Så ja, visst, man kan spendera onödigt mycket pengar på ett system och hoppas att det håller i tio år och leva med att det är utdaterat åtminstone hälften av den tiden, eller så lägger man ner hälften, räknar med att det kommer att vara hyfsat modernt i tre år, kommer att fungera i fem, och är sedan redo att köpa nya prylar när man känner att den inte riktigt håller måttet därefter.

Jag skrev aldrig att jag inte har stött på trasiga kondensatorer efter 2008. Grejen är nästan alla tillverkare av moderkort m.m. slutade använda defekta kondensatorer runt den tiden eller tidigare. Utöver detta har även skittillverkana av kondensatorer blivit bättre (inte för att det säger så mycket). Senaste gången jag läste om billiga kondensatorer på Badcaps.net tyckte de flesta att till och med de moderna CapXon brukar hålla om de går svalt.

Jag kanske tolkar dig fel, men det känns som att du menar att risken för att komponenter går sönder är tillräckligt stor att man bör uppgradera varje 5 år. Det är lite svårt att hitta uppdaterad information, men enligt Puget Systems 2018 var "failure rate" för moderkort efter första funktionstestning endast 0.2%. Även om det kanske blir så högt som några procent över 10 år tycker jag fortfarande att det är en rätt så liten risk.
https://www.pugetsystems.com/labs/articles/Most-Reliable-PC-H...

Jag menar inte att det är en bra idé att köpa en onödigt dyr dator med förhoppningen att den ska hålla 10 år i framtiden. Själv tycker jag att det är mycket rimligare att byta dator varje 5-7 år om man är ute efter att spendera så lite pengar som möjligt för en viss prestandanivå. Men att använda "failure rates" på någon procent per år för att motivera detta känns som fel sätt att bemöta det på. Bättre att motivera det utifrån att det helt enkelt blir billigare samt ger bättre prestanda i längden.

Angående en datapunkt, jag har nog plockat hem minst 50 datorer från återvinningscentralen sedan jag började någon gång 2013-2014. Jag har visserligen inte räknat, men för datorer med Pentium 4:or är det rätt så vanligt med dåliga kondensatorer, för Core 2-processorer är det någon enstaka med dåliga kondensatorer och för dator med i-processorer har jag inte stött på en enda dålig kondensator. (Jag har dock bara hittat 6 Core i-datorer så det säger inte så mycket.)

Åh, förlåt, producerade efter 2008.
50 datorer är fortfarande bara en (om än något större) datapunkt.
Ja, det har säkerligen blivit betydligt bättre, men för att bidra med en datapunkt till så har jag aldrig haft problem med kondensatorer själv, oavsett produktionsår. Däremot har vi på jobbet - där vi har betydligt större statistiskt underlag - haft åtskilliga fall av trasiga kondensatorer även på komponenter tillverkade efter 2008. Men som sagt, jag har aldrig sagt att risken var stor, endast att det är det som är stor sannolikhet att det är kondensatorer som rasar på moderkort när moderkort väl rasar.

Hur ofta man bör byta maskiner eller komponenter på grund av risk för ras är helt avhängigt hur kritisk den är för driften. Som hemanvändare är det kanske inte jättekritiskt om datorn rasar med sex år på nacken och det tar en vecka att få hem delar och bygga ihop en ny. Har man 10000 eller 20000 burk där 0.2% fallerar första året är det en många mantimmar som går åt för att hantera det hela även om man har ett bra avtal med leverantören.

Poängen kvarstår - sannolikheten för att en enskild komponent rasar ökar ju längre tiden går, och även om det är sannolikt att maskinen kan vara i drift om tio år så ska man också vara högst medveten om att det inte är en självklarhet att så är fallet och att man till skillnad mot de första åren inte längre har någon garanti att luta sig tillbaka på om det skiter sig.

Är failure rates den bästa motivationen för att byta oftare? Nej, inte för gemene hemanvändare. Är det en faktor att ta hänsyn till? Ja, om man tänker sig att bränna ett stort kapital på en gång och inte ha för avsikt för att ta ekonomisk höjd för att saker kan rasa innan dessa tio år passerat, alternativt om man har höga driftskrav eller stora volymer.

Personligen köper jag aldrig allt nytt vid en tidpunkt och räknar med att det håller en viss tid. Jag byter delar när situationen kräver det, och det är inte ofta det händer på grund av rasade komponenter. Undantaget är grafikkort, för de jävlarna rasar stup i kvarten känns det som. Ja, och mekaniska hårddiskar förstås.
Hur många delar som faktiskt hängt med i tio år? Skärmar (ett garantiärende där dock) och chassin. Resten har jag dömt ut som utdaterade innan dess.

Ja det släpps oftast något nytt varje år, men helt ärligt har det varit lite segt nu.

För snart två år sedan släppte nvidia 2000 serien, förra året släpptes samma serie igen men med lite bättre prestanda per krona. Det är första generationens ray-tracing hårdvara och nästa generations budgetkort förväntas krossa även 2080ti i rt-prestanda i nästa generation.

Amd släppte sin första 7nm gpu och alla var förvånade över hur medioker den kändes, sedan dess har nästa generations konsoler visats upp och de delar grafik med nästa grafikkort som släpps i höst. Det utlovas både ray-tracing och kraftigt ökade frekvenser, lägg där på till dubblerat antal kärnor och fullständig variant av den nya arkitekturen (inte den hybrid som dagens serie har)

Sp från båda sidor förväntas prestandan landa över 50% ovanför 2080ti och med tillräcklig ray-tracing prestanda så att det blir användbart. Det kommer alltså vara första generationen som kan spela i 4k utan problem på höga inställningar eller hög frekvens (120 fps) i 1440p med ultra.

Intels CPUer är som vanligt Skylake, men i år med 2 extra kärnor. Bra till spel men drar extremt med ström. Inte mycket nytt där.

AMD på andra sidan lovar en ny arkitektur i år med bättre prestanda. Vi vet inte många detaljer, men borde absolut kunna mäta sig med intel i spel och såklart krossa dem i alla andra tillämpningar som de redan gör om priset blir rätt.

Just på grafikkortsidan är det ett extremt hopp att förvänta sig, så det skulle absolut vara vettigt att vänta till hösten. AMD har lovat släppa nya serien innan konsolerna, men det betyder inte allt för mycket. Jag skulle gissa september/oktober

Är det moderkort du har erfarenhet av på jobbet eller andra saker? Jag har själv hittat en dålig kondensator här och där i TV-apparater och nätaggregat (utanför datorer) producerade efter 2008, även om det är betydligt vanligare i äldre grejer. Jag håller med om att kondensatorer är den komponenten på moderkort med kortast livslängd, men oftast inte den som går sönder först. BIOS-chipp har en tendens att bli korrupta med tiden, vilket kan lösas med en enkel omprogrammering, även om deras livslängd i praktiken är oändlig. Smuts, oxidation eller andra saker som försämrar kontakter brukar också drabba moderkort rätt så ofta, men detta är såklart beroende på miljön som det används i och inte komponenterna själva. (Jag är ännu smått förvånad över att diskmaskinen har "reparerat" ungefär hälften av de närmare 10 moderkorten som jag har kört i den. Jag hade givetvis felsköt moderkorten för utesluta komponentfel innan.)

Om man själv eller ens planer är fullständigt oförberedda på att hantera att saker går sönder borde man inte räkna med att någonting håller en dag längre än garantitiden, alltså en livslängd på 3 år. Jag tror dock att de flesta är medvetna om att det finns en mycket liten risk att saker går sönder. Som sagt anser jag att den lilla risken är en mycket mindre betydelsefull anledning att uppgradera än att prestandan blir otillräcklig med tiden, eller att det är oekonomiskt att köpa det bästa idag för att det ska hålla framöver.

När du skriver att failure rates ökar med tiden, menar du då att fler av ett visst antal kommer att vara trasiga med tiden eller att sannolikheten för att en produkt går sönder per år ökar med tiden? Jag vet exempelvis att sannolikheten för att 3 år gamla hårddiskar går sönder under det kommande året är betydligt lägre än för nya. Samtidigt kommer det att finnas fler trasiga 3 år gamla diskar, eftersom detta även inkludera de som gick sönder under första året. Jag kan dessvärre inte hitta någon statistik för hur det ser ut för andra datorkomponenter, vilket får mig att vara skeptisk till att failure rates varken skulle öka eller minska med tiden.

Jag håller med dig om att det är bättre att köpa nytt när det blir nödvändigt, oavsett anledningen (otillräcklig prestanda eller trasigt). Och ja, de där grafikkorten är läskiga. Som tur är har de 3 års garanti, och om de går sönder efter 5+ år är det oftast tid att byta dem ändå.

Inkluderat moderkort, men inte exklusivt, Tyvärr har jag inte mer exakt data att dela med mig av då hårdvaruhantering inte faller under mina ordinarie arbetsuppgifter.
Ja, externa kontakter är förstås det allra vanligaste när det kommer till laptoppar som släpas fram och tillbaka, och usb-kontakter som pluggas i och ur om och om, men desto mer sällan på stationära burkar, och på en privat stationär dator? Jag är skeptisk.

Med failure rates menar jag precis det - rates, d.v.s. takten.
För att ta just ditt hårddiskexempel så kan vi ta en titt på några av BackBlazes siffror:

Precis som du säger så är risken större att en disk rasar första året än andra, men efter tredje året ökar takten markant. Mer än dubbelt för fjärde året jämfört mot första.
Och det är det jag syftar på - elektronik ackumulerar stryk. Ju bättre miljö (temperatur, strömförsörjning, damm och smuts, etc) desto mindre stryk tar den, men den tar stryk.

Jag syftar mer på vad jag antar är oxidation eller någon annan form av avlagring som byggs upp på interna kontakter. Jag har fixat några Gigabyte H55-, P55- och H61-moderkort som antingen hade döda minneskanaler eller inte fungerade alls genom att spreja dem med ECC, skrubba med någon mjuk borste samt sätta i och ta ur minnet några gånger. Äldre moderkort än så har jag satt i diskmaskinen med kanske 50% framgång.

Senaste moderkortet som jag "fixade" var ett ITX Z97 för några månader sedan. Efter att tagit loss och satt tillbaka minnet 5 eller så gånger började ena minneskanalen fungera, och efter ECC i sockeln och minnesplatserna samt ytterligare ~10 återmonteringar fungerade båda. Inte för att jag och de under 10 moderkort modernare än 775 utgör någon stor sample size, men i min erfarenhet orsakar smuts (avlagringar, oxidation eller vad det nu kan vara) problem oftare än kondensatorer på halvmoderna moderkort.

Ja, det var nog Backblazes uppgifter som jag läste för ett tag sedan. Verkar som att det var tredje året -- och inte efter 3 år som jag skrev -- som var bättre än första nu när du visar det. En sak att notera är dock att Backblaze har diskarna igång dygnet runt. Om slitage är linjärt proportionellt mot användningstid (vilket det kanske inte är) kan vi förvänta oss att 6 år gamla diskar som har använts 8 timmar om dagen kommer att ha lägre failure rates än 2 år gamla. Jag är fortfarande skeptisk till ditt påstående att failure rates för moderkort ökar med tiden. Det kan mycket väl vara fallet, men utan någon data som stöder det kan det motsatta också vara fallet.

Just mekaniska diskar tenderar ju dock att tycka lite extra illa om kallstarter. Så länge disken står och går är det inget större problem, men har den några år på nacken och stängs av är det långt ifrån säkert att den startar igen. Sällan är det så mycket hårdvara som rasar som när folk kommer tillbaka efter semestern då de har varit duktiga och stängt av sina maskiner medan de varit borta. På samma sätt drar vi oss gärna för att flytta gamla (ja, på tok för gamla) servrar om det inte är ett måste, för det är allt annat än säkert att de kommer upp igen, och det vanligaste problemet där är just att diskar eller fläktar vägrar starta igen.

Sedan måste jag nog säga att det är lite komiskt hur du pratar om åverkan på komponenter orsakad av miljön, men samtidigt ställer dig "skeptisk" till att felfrekvensen skulle öka med tiden ... något jag presenterar data för gällande åtminstone en komponent (som dessutom råkar vara ditt exempel). Det är mer data än du sammanlagt lagt fram här i tråden (och nej, 50 moderkort utgör inte data, det är 50 anekdoter, bara så att vi har det ur vägen). Och på en tioårsperiod är jag högst tveksam att någon av oss kommer att kunna hitta data, just av anledningen att i så stor skala att det ska vara statistiskt säkerställt är det ingen som håller hårdvara i drift så länge.

Själv lägger jag ner här, jag har bättre saker för mig än att tjafsa om huruvida 10-åriga produktcykler i sammanhanget är en dålig idé på grund av 'A' eller 'A och B' medan någon hävdar att jag bara sagt 'B'.

TS: Just don't. Beklagar att jag inte tydligt nog lyfte fram ekonomi och prestanda över tid som den otvetydigt främsta anledningen.

Det är inte helt säkert att det kommer vara supervärt att uppgradera till Zen3, men de ska fungera i alla 5xx serie moderkort i alla fall utan problem.

Grafikkorten är dock troligen helt fantastiskt värda att vänta på. Låter rimligt att lägga ’lagom’ nu och köpa upp sig, skulle vara mycket pengar i sjön att gå över 2070 super i alla fall. Jag skulle dock fortfarande tycka att 5700/5700XT är ännu mer värda val, men det är mer en smaksak.

Finns det någon specifik anledning till just dom minnena? Det går ganska lätt att få 3600 MHz minnen för en rimlig peng...