Grannbarnen gör mig snart tokig!

Hej!

Med risk för att låta som en barnahatare och gammal surgubbe så känner jag ändå att jag behöver skriva av mig.

Vi bor i ett trevligt villaområde där det bor många barnfamiljer vilket är väldigt trevligt. Vi har själva inga barn än men tycker om barn och vill ha egna framöver. De flesta barnen i området är enligt mig normala barn och jag är helt med på att barn låter när dom leker, det är absolut inget konstigt med det. Men sen har vi barnen som bor i huset bredvid oss.......En tjej och en kille där tjejen kanske är 12-13 och killen 8-10. Dom skriker och låter som det är något fel på dom......Föräldrarna säger aldrig till utan låter dom skrika hur mycket dom vill. Har aldrig hört dom säga någonting fast barnen skriker så det kan väcka döda. Nu kommer säker någon skriva något i stil med att man vill ha lugn och ro så får man bo avskilt i skogen och jag är medveten om att man får vara beredd på att tåla mycket när man bor såhär men detta börjar gå mig på nerverna.

Vad kan man göra? Är det bara att stå ut? Tycker det är viktigt med grannsämja och att kritisera folks barn och uppfostran av dom är ju sjukt känsligt. Den här sommaren har det blivit ännu värre då dom köpt en pool som dom valt att ställa 1meter från tomtgränsen och den har gjort att barnen skriker ännu mer...........

Mvh J

Nej jag har alltid tänkt så om allt innan detta också. Vill du inte höra trafik = Bo inte vid en väg, hatar du kryp =bo inte i skogen med mera med mera. Men detta är lite väl i min mening. Vi hälsar på varandra, inte mer, så är väl inte dom vi kommer bäst överens med i området direkt. Men dom är ju absolut inte otrevliga. Så kanske skulle gå, många är så överbeskyddande med sina barn bara. Grejen är också att alla andra barnen i området leker med varandra men med dessa två leker ingen, så tror även de andra barnen tycker dom är för mycket.

Det finns väl jättemycket att diskutera, massa tips man kan få av folk som har erfarenhet av liknande situationer med mera. Skriver ju här dels för att skriva av mig lite men även för just tips hur man ska hantera det.

Tycker alltid det är så känsligt att säga till andras barn. Har full respekt för att det inte är så lätt att vara förälder alltid men idag känns det lite som folk skaffar barn och sen ändå ska leva sina egna liv som vanligt. Så länge barnen får mat och sömn så kan man skita i dom sen.

Ja till hemmafesterna längtar jag inte, tror dock dessa barnen är alldeles för mesiga för att ha hemmafester och verkar inte ha några kompisar.

Barnen kan ju absolut bli kränkta, men med föräldrarna är det oftast värre. "Inte skulle min lilla gulleplutt göra något sånt"

Nu under sommarlovet så är det ju varje dag, är det inte ett jäkla liv i studsmattan så är det i poolen. Jag har inga problem med att barn låter, det gör alla barn när dom leker. Inklusive jag själv när jag var barn. Men detta är extremt, det skriks verkligen rakt ut, har haft flera kompisar här som utan att jag sagt något frågat vad det är för fel på dom där barnen.

Vi är ju dom nyinflyttade på området, de flesta andra har bott här i 10-12 år då de första husen i området byggdes, så vi är ju utbölingarna och de andra "känner" varandra bättre

Är också rädd för att det ska bli åt andra hållet, att dom blir superförsiktiga och inte vågar leka alls om dom blir tillsagda. Barn måste ju få vara barn och leka och ha kul.

Haha Grannsämjan är nog kanon efter det