Hårddisken håller på att krascha (tips om köp)

Current pending sector är inget allvarligt fel - skrivs sektorerna som den markerat som problematiska med ny data så går värdet till noll igen. Antingen lyckas diskdrivern skriva sektorn felfritt med tillräcklig låg biterror (en modern snurrdisk kolla det omedelbart i samband när sektorns skrivs med ett läshuvud x antal hundra nanometer bakom skrivhuvudet som skriver - så verifiering sker omedelbart) - fungerar inte detta så blir det en reallokerad sektor och den räknaren räknar upp.

Problemet med SATA är att du vet inte vilka sektorer som flaggats för pending (och kan innehålla för dig viktig data som den har haft trubbel med, men inte ännu misslyckats att läsa vid något tillfälle) och det enda sättet att få bort dessa igen säkert är att skriva disken från första sektorn till sista sektorn med ny data och på så sett i samband med skrivningen kolla hela diskytans alla sektorer att de har tillräcklig bra kvalitet.

Classisk scrub rättar inte halvdålig data på en SATA-disk (men pending error kan öka i antal när det hittar sektorer som kräver felrättning över en viss nivå vid läsning med scrub) och när läsfel inträffar så är det försent såvida disken inte sitter i en RAID1, RAID5/6, RAID10/50/60 och RAID-systemet skriver om sektorn som är problematisk (ger IO-error) vid läsning. Det finns dock program som kan läsa disken och sedan skriva tillbaka samma data och på så sätt fräscha upp sektorerna igen.

Filsystem som BTRFS (vid singel-disk) så kan man med 'balance' gör att all data på disken skrivs till ny position (inklusive metadatat) i 1GB-stripes vilket gör att data på halvdåliga men läsbara sektorer skrivs på en helt ny fysisk plats och de gamla sektorerna som visade problem, skrivs om någon gång senare med ny data och kontrolleras och är det OK så räknas pendings error ned, misslyckas det så blir det reallokeringar och reallokeringsräknaren räknar upp. Denna operation med 'balance' kan göras 'live' medans man använder disken/arna till annat samtidigt under Linux. - Med BTRFS 'balance' under Linux så får man en uppfräschning av all lagrad data i filsystemet med helt full nyskrivning av datat på annan plats på lagringen - det gör alltså ett bättre jobb än klassisk 'scrub' på singeldisk som bara läser data oavsett rätt eller fel men rättar inga fel.

Skall man ha diskar som reparerar automatiskt halvdåliga sektorer (och långt innan det blir läsproblem) vid scrub så är det SAS-diskar som gäller. WD/HGST Ultrastar finns i varianter med SAS-gränssnitt men kräver att du har SAS-HBA i din dator/server.

SATA-gränssnitt är 'konsument'! - kan aldrig bli riktig 'pro' hur man än sminkar grisen.

Det man bör ha ögonen på är antalet reallokerade sektorer - börja det komma upp sådana och antalet stiger med högre takt än enstaka sektor per år så är det dags att hålla sina backupper uppdaterad (det skall man ändå göra oavsett)

Det är viktigare att köpa 2 diskar av medium kvalitet, ja tom. billig kvalitet och se till att de synkas ofta mellan sig än att bränna pengar på en dyr enterprise-disk som ändå går sönder precis som den billiga disken om du råkade tappa den i backen.

Sedan är det en fruktansvärd skillnad mellan en WD-green (idag så går dessa Caviar-diskar under namnet WD-blue istället) och en Enterprise-disk med dual-SAS gränssnitt och tänkt att husera i server rack med många tiotals diskar som vibrerar tillsammans och där läshuvudet darrar konstant med sökningar, läs och skrivning kontinuerligt i 24/7 i minst 5 år i rad.

Men vill man ha lite bättre diskar så är det på WD-sidan Ultrastar-serien, men även nyare WD-Gold är HGST-diskar. - dock kolla noga på modellen då det finns SMR-diskar även där (tex. H300-serien) - problemet är att det står inget om detta i deras datablad, hinten finns bara i form av det är diskar tänkta för lägre volymer...

Segates Ironwolf eller Barracuda PRO (10 TB och uppåt) och exos-diskar är CMR/PMR-diskar med data som är liknande som nearline Enterprise diskar. Du får också gå igenom Toshibas diskar och deras P300-serie om du vill ha 'desktop-diskar'

Skall man gå fritt från risken med SMR-diskar så är 10 TB och större hos i stort sett alla märken.

Vill man ha de billigaste diskarna så är det att köpa diskarna som externa 3.5" diskar och sedan chucka dem om du skall ha som lösa drive (ingen garanti dock om man gör så)

En billig extern disk är 10TB-disk är tex. Segate Expansion 10 TB (och det är Barracuda PRO i dem - alltså inte någon SMR-disk och den är snabb för att vara en snurrdisk) för strax över 2000:- och du kan i nästa köpa 2 st sådana för priset av en enda 10TB retail WD-RED WD101EFAX...

Kvantiteten är viktigare (dvs. samma data på mer än en fysisk disk) än kvalitet (om disken håller 3 eller 5 år) om datasäkerhet är prio.

Sedan kommer du att upptäcka att moderna snurrdiskar i princip kör cirklar kring din gamla WD-green både i avseende söktider och överföringskapacitet - dvs. halva söktiden och dubbla överföringshastigheten på de nyare diskarna - Kör man en gammal WD-green 3TB i en USB3-diskdocka och en modern Segate Expansion 10 TB parallellt via USB3 så kommer du snart att skruva dig i stolen när du upptäcker hur långsam WD-green från början av 2010-talet är gentemot en modern 10TB disk idag... WD-Green är i hastighet bokstavligen som frusen sirap...

Inte alls - att ha current pending sektors är inte någon dödsdom - den märker bara att det har lästs sektorer som inte har den kvaliteten som förväntas - en omskrivning på sagda sektorer kan göra att de blir som nya igen.

Det man skall ha koll på är reallokerade sektorer ( ID 5 i SMART) - börja den siffran att öka steg inom antal månader, och ofta med allt tätare intervall - då är det något på gång och man bör ha sina data i en backup eller två. samma sak om post 187 och post 198 i SMART börja klättra iväg.

Men samtidigt WD-greens svaghet är inte själva skivorna och läshuvudena - utan det är dess kontrollerkort och där kan felbeteenden vara precis hur som helst och inte alltid att det syns eller varnar i SMART innan det 'händer'.

Det vanligaste problemen med WD-green - speciellt när de är monterad i WD-book eller WD-element är att disken försvinner plötsligt, eller att det partiellt inte går att läsa filer och bete sig allmänt skumt och i många sammanhang när man börja ha den typen av problem är att det ofta hjälper att kyla drivern medans man försöker rädda ut filer - har man redan väluppdaterad backup så behöver man förstås inte desperat jaga ut filerna utan skaffa en ny disk istället.

Om du känner dig osäker på disken så är det bara att byta - snurrdiskar är förbrukningsvara trots allt.

Det är viktigare att köpa 2 diskar där du speglar data i än att hälla pengar på en dyr disk.

Även en dyr disk kan gå sönder och dina data förloras medans har du två billigare diskar där datat speglas ofta så är datat kvar fast ena billigare disken kanske går sönder efter 3 år istället för 4.5 år för en dyrare disk - typ.

Om det är extern lagring så får du nästan två externa diskar av modell netonnet Art.nr: 1007567 (Seagate Expansion 10TB) för samma pris som en WD-gold 10 TB (som är en HGST-disk idag).

Eftersom det är viktigare att ha äggen i två billigare korgar än en enda förgylld korg om man tappar korgen i dessa i båda fallen så skulle jag kört på 2 st Seagate Expansion 10TB - eventuellt den ena chuckad för att ha som desktop-disk och den andre som backup för sagda disk om du inte har annan typ av backup också.

WD-green är egentligen en desktop Caviar-disk och idag är motsvarigheten WD-blue (dock i SMR-form för de mindre storlekarna) som desktop-disk.

I Seagate Expansion 10TB så sitter det en Barracuda 10TB PRO-disk - också tänkt för desktop men i närmast datacenterklass om man ser till drifttid (24/7) och skrivmängd per år medans en vanlig 'desktop' är max 55TB/år och 8 timmar 5-dagar i veckan i tänkt driftid - dvs. slås på morronen och stängs av på kvällen vardagar. Medans 'pro' är tänkt för maskiner som är igång 24/7. - Seagates 10TB diskar har hållit mycket bra hos Blackblaze, närmast i HGST-klass medans Seagates 12TB inte riktig lika bra. - 14 och 16 TB har jag ingen koll på.

Nu betyder det inte att den desktopdisk skulle gå sönder bara för att man kör 24/7 - tvärt om snarare - vi har på jobbet diskar som passerat 80000 timmar och som det står Seagate på...

Annars som alternativ om man inte vill gå på Seagate är Toshiba P300 i storlek 8 TB och uppåt - dessa är inte SMR-diskar och Toshiba har sådana saker på några modeller som flash-skyddad skriv-cache som skyddar datat vid plötslig strömavbrott. För desktopanvändning kanske det inte är så intressant men för NAS och RAID med NAS/serverdiskar så är sådant mycket viktigare för att hålla RAID:s integritet då plötslig strömbortfall under full skrivande är en av de värsta mardrömmarna.

WD får ligga nere just nu som alternativ tills de börja få ordning på sina diskserier så att man vet om man köper en caviar-disk från tandon-plant (undviks helst) eller en HGST-disk (föredras, såvida det inte är en SMR-disk), liksom om de är SMR eller PMR/CMR-disk med 100% säkerhet - som det är nu så är det en sörja där tom. HGST-diskarna i HC300-serien döljer att de är SMR-diskar i deras mindre storlekar vilket modellen också har klibbats om till att kallas WD-RED och vi fick WD-RED skandalen... håller de på att fibbla under täcket som de gör just nu så får mina pengar gå till annan tillverkare - i det här fallet Toshiba vid lösdisk och Seagate vid färdiga externa USB-hårddiskar av just anledningen att de oftast är billigast.