Gamla leksaker vi minns att vi hade!

Minns att jag som 11 åring, men såg äldre ut beroende på längd, 1992 fick ta med mig en Vitorinox Swiss Army knife genom kontrollen på flygplatsen Frankfurt a.M. när jag skulle flyga till Riyadh, var andra tider då. Och den kniven hade jag i fickan.

Härlig, sån hade jag också, Corgi-bilar generellt ägde!

Bästa fyndet man kunde göra, en torr oanvänd knallpuff.

Krävdes inte mycket för att vara lycklig.

Ja man har ju skurit sig i fingrarna med Mora-kniven ett antal gånger! Ah, vilka minnen.

Hah, Big Jim.
Hade Jeepen, den bruna modellen.
Den fick åka många kilometer bakom cykeln!
Med tejp på hjulen såklart, för extra "fräna" sladdar

Minns jag fick någon slags kemilåda. Har sökt efter bilder men hittar inget som ser ut som det jag minns. Det fanns en massa rör med olika substanser. Följde också med en bok med mängder av olika experiment man kunde göra, en del av dem var helt överstrukna. Självklart gör en 10-11-åring allt för att testa sig fram till vilka kombinationer dessa kunde vara!

Microlab kanske, med ett (ganska dåligt) mikroskop, några rör med kemiska ämnen i, en petriskål, lite pipetter, skedar, pincett mm

Hade zeppelinaren också, värsta med den var att när man väl hade blåst upp den så orkade man inte leka med den

Bortsett från alla He-Man, Transformers och GI Joe så hade jag också en hel del Captain Power figurer. Som barn så gillade jag serien men tack vare en hysterisk moralpanik från (och kristna) föräldrargrupper i staterna ledde till att det blev bara en säsong. Anledningen? Det var inte tecknat och det utspelas i en väldigt mörk post-apokalyptisk värld.

Ja, man kan tro det, MEN, min son (9) har just fått sin kniv i Strövarna. De får ha kniven i ryggsäcken, och sedan får de bara ta fram den när de ska sitta ner och tälja, eller vad de nu ska göra. Hans modell har såklart sämre stål än min, och en trubbigare spets (=bra för barn), men Friluftsfrämjandet ligger väl 30 år efter, typ, det är ju vi som växte upp på 70-80-talen som ofta är ledare nu, så ledarna gör ju som de minns att det gjordes då. Antar jag. Men det kommer säkert att ändras framöver. Alla barn är extremt lydiga och välartade får man väl tillägga.

Du kunde varit granne med mig, förutom det där med lego, det byggde jag bara murar (att rasera) med, det var ingen av mina favoriter.

Man talar så ofta om att dagens barn ställer till med fanskap, men...det var kanske ännu värre förr. Jag sabbade morsans klädhängare genom att ta rören från dem (som man hängde byxor på, kanske), och göra ärtrör. Sedan hade jag och kusinerna "krig". Skulle aldrig mina barn få, tänk om de skadar synen? Det var även helt ok (uttryckligen tillåtet) att kasta snöbollar på skolgården, men man fick inte frysa dem till is först (eftersom några hade gjort det). Ett par delar av skolgården var snöbollsfria, så att lärarna kunde stå fredade någonstans ifall de bemödade sig titta ut. Fysikläraren förklarade hur man byggde en glykolfälla för att dränka möss (tippbräda ner i glykolen), kemiläraren visade hur man med en brännvinskork, tång och tändstickor kunde bygga rejäla smällare som man kunde fyra av med en hammare - jag hade dock redan gjort det hemma och aluminiumsplitter hade gått genom jeansen och in i smalbenet, så jag var inte så lockad. Osv. Säkerhetstänket är helt annorlunda nu, turligt nog.

Jag var alltså lugn och välartad, trots alla förstörda leksaker, förresten.

Jag hade en docka som rökte, den var rolig, kommer inte ihåg vad den hette...Monchici...kanske. Enda dockan jag hade tror jag. + Luke Skywalker osv.

Fast när min son skulle "titta" på turledarens kniv under fjällvandring för barn blev han nervös och skar sig ordentligt då han trodde att han var påkommen. Snabbt tillbaka till fjällstationen, taxi till Kiruna med såret hopdraget med plåster och tryckförband. Lång resa som tog en och en halv timme eftersom taxin hämtade upp ett par patienter till på vägen. Väl i Kiruna togs han om hand av en läkare som sade att det var väl att det var en riktig kniv och inte en "sån där trubbig barnkniv". Jag frågade vad han menade och han sade att "titta på det här snittet, rent och fint. Lätt att göra rent och det blir bara ett kort, rakt, nästan osynligt ärr. De där trubbiga knivarna de ska ha nu för tiden sliter sönder vävnaderna så det blir svårt att göra rent och lätt blir infektioner. Det blir också svårt att passa ihop sårkanterna så ärret brukar bli fult." Under tiden hann han göra rent såret och sy ihop det med 8 stygn.

Nu, 18 år senare, har sonen en kort, rak nästan osynlig linje i tumgreppet som minne av "olyckan" och några pyttesmå ljusa "prickar" där stygnen suttit.

Hade en massa olika, en hel del kan jag rätt enkelt plocka fram i förråd/garage hos föräldrarna. Vet inte var man ska börja. Funderat på att någon gång plocka fram och titta på sakerna, men det finns sällan tid mellan div hantverksarbeten/renoveringar osv när jag är där.

Varje år/sommar var det något nytt man sökte efter, som man ville ha och sparade till. De saker man behövde anstränga sig för att få tag på minns man bättre. Köpt både radiostyrd bil & båt, gummibåt, gamepad och gitarrer m m så.

När man blev lite äldre började man experimentera mer och testade en del olika saker för att se vad de klarade, en del gick sönder så.
Har både skjutit med luftgevär och sprängt saker med rejäla smällare, samt gjort div modifieringar/försök till reparationer.

Lärde mig dock tidigt säker vapenhantering som att man inte ska sikta mot andra och alltid betrakta som laddade osv, farsan var noga med att poängtera de bitarna.
Tänker där även på det andra nämner om knivar osv, om man lärt sig att hantera sakerna på ett säkert sätt redan som liten så har man större respekt och förståelse. Pratade nyligen med en äldre person som lärt sig spränga med dynamit m m redan som barn, hade senare tagit sprängkort och fortsätter spränga som professionell hobbysyssla.

Sen är det nog rätt mycket barn inte får göra idag då det anses farligt, inte konstigt då att barn växer upp med en platta/telefon som främsta leksak.

Knallpulver pistol och sådan där elektrisk F1 bana med handkontroll såklart, men mest satt man i lekparken eller skogen alldeles nerskitad och hade jätteroligt med kompisarna. Inga mobiler, datorer, paddor eller konsoler. Det var härliga tider att växa upp i

Fick en handgjord kniv som inköptes på en "lappmarknad" för många år sedan.

Samen som gjorde kniven sa att slidan var gjord i Finland av samma fabrik, Marttiini, som gjort knivbladsämnet som är gjort av kolstål och som efter att samme same finslipat och putsat det till ett riktigt fint knivblad sedan aldrig slipats men är fortfarande lika vasst som när den var ny. Ett kort knivblad, gjort för att tälja och snida. Har någonstans i bråten i källaren ett antal vandringsstavar som täljts och dekorerats med hjälp av den kniven, en stav för varja fjällvandring. Man ser det inte så tydligt men det syns på knivskaftets "bakre" del att infästningen av knivbladet är gjord för hand. Skaftet är av björk, men han (samen) hittade inte någon vackert mönstrad masurbjörk så skaftet är enkelt. Man kan forfarande skönja "J.Marttiini" och under det, "Finland" på slidan. Letade vid tillfälle efter en liknande kniv på Marttiini:s hemsida men det finns ingen liknande kniv i deras sortiment.