Inte ens bland Linuxanvändare gick det att få fart på intresset. Vi hade en petitionslista och skickade runt länken till den till alla Linuxrelaterade siter. Det fick ett internationellt genomslag och Canonical finansierade vårt deltagande på E-legitimationsdagen efter att gruppens ledare, Gunnar Hjalmarsson, fört samtal med dem. Många trodde att vi lätt skulle få 50000-100000 underskrifter men totalt fick vi (återigen, om jag minns rätt) 92. Så det var en liten entusiastgrupp som agerade och som inte ens fick stöd från Linux-kommuniteten. Så, så här i efterhand, hur skulle vi kunnat lyckas?
Att bankerna skulle påverka Finansiell ID-teknik? Nej, Finansiell ID-teknik ägs av bankerna och bildades för att tillfredsställa bankernas behov av säker inloggning, alltså ett bankägt företag utan några som helst kopplingar till stat och kommun och enda orsaken till att BankID fick sånt genomslag var att svenska staten inte fick ändan ur vagnen och skapade ett nationellt e-ID, som man lovat redan flera år innan. Utredningar, kommitéer, undersökningar, EU-kopplingar, nya undersökningar, utredningar o s v i all oändlighet saktade farten på utvecklingen. Det dröjde till slutet av 2018 innan Sverige hade fått ihop alla resurser och DIGG (Myndigheten för digital förvaltning) bildades och E-legitimationsnämnden uppgick omedelbart i DIGG. EU har ju dessutom samma fart som en lus på en tjärad sticka så kopplingen till EU saktade ytterligare farten. Sverige behövde alltså 7 år av utredningar för att komma fram till vilka krav man skulle ha på ett e-ID. Vettigt, ja kanske, eller skulle man tittat på andra som kommit längre, snabbare?
Inte förrän i oktober 2020 hade man vidareutvecklat BankID så att det uppfyllde alla krav på en legitimation så fram till oktober 2020 var BankID egentligen inte lämpat som legitimation men dög för bankerna. Certifieringen kom, tror jag, 15 oktober 2020, efter att BankID använts i 18 år utan certifiering.