Även om man gör anodsidan 10 ggr effektivare innebär inte att batteriet hela batteriet får 10 ggr i kapacitet - då det som levererar Li-jonerna från katodsidan är fortfarande beroende av materialet i katoden (någon av LiFePO4, LiMn2O4, LiCoO2, LiNiCo, LiNiMnCo2, LiNiCoAlO2, Li2TiO3 - tror också att det finns någon som är baserad på till en del järn också (kobolt, magan och järn och titan har ganska mycket gemensamt rent kemiskt) och att de flesta av dem kan bara avge begränsad mängd av Lithium-joner för att de inte skall kollpsaa i sin struktur - i LiCoO2-kemin är det ungefär 50% av litiumet som kan dras ut ur strukturen innan det blir permanenta skador.
(alla uppräknade varianterna är för att minska andelen kobolt för att det är en konfliktmetall och dyr, också för att minska tendensen med termitliknande brand när det väl sätter igång - dock att använda nickel och mangan minskar knappast problemet med konfliktmetaller då även dessa är det brist på och därmed högt pris då alla dessa också är legeringsmetaller för stål och därmed stor åtgång - de enda billiga katodmaterialen är LiFePoO4 - typ.
Anod-sidan med grafit som är vanligast (och här försöker ersätta med kisel - kol och kisel är ganska lika i många avseende) är att de bräcks sönder i grafitlagren när Li-jonerna interscalerar och sedan dras ut igen mellan kristalllagren då de fysiskt växer och krymper i storlek i varje cykel och det blir allt mindre yta i grafiten med ej trasade kristall-plan i varje grafitkorn - man har tittat på att använda natrium istället för litium då natrium intescalerar också med grafit precis som lithium - men natriumatomerna är betydligt större än Lithium och bryter sönder lagren i grafiten fortare och sedan har man hur man skall skapa förråd av natriumjoner på katodsidan på samma sätt som lithium idag
I artikeln så verkar man legera Lithium i kisel istället för att interscalera (NiMh där vätet 'legerar' med metall (jordartsmetaller tillsammans med magnesium mfl.) och den vägen lyckas lagra in mer lithium - men till priset av att kisel-lithium-legeringen växer och krymper i storlek väldigt mycket mer än grafit och bräcks sönder fortare - därav den mer begränsade antal cyklerna. till detta kan man fundera på hur kraftig tillväxt och krympning fungerar med solid elektrolyt - om det nu inte bara är semi-solid och kan följa med storleksändringen mot katod-kornen. detta kan fungera i väldigt tunna lager, men hur fungerar det i lite större lager när hela cellens olika lager 'andas' i tjocklek på katod och anod-lagren beroende på laddningsgraden.
Oavsett om man lyckas få katoden 10 ggr mer effektivare så kan bara öka på mängden anodmaterial knappt dubbelt upp (för att volymen på anodsidan blir 1/10-del i storlek som innan - mycket draget till sin spets, men anoden behöver också plats att expandera vid laddning, vilket katoden troligen inte krymper i motsvarande grad (om ens alls) men om man bortser från detta så pratar man om knappt dubbla kapaciteten per batterivolym mot innan och mer realistiskt kanske ca 50% laddning per batterivolym mer än dagens celler.
så 10 ggr mer blir snabbt bara en halv gång mer, typ...