Två av fem svenskar sparar gammal elektronik

Brukar spara ett tag, eller ja tills man glömmer att man har det kvar
Sen när man börjar gräva lite ibland hyllorna så brukar jag antingen skänka eller sälja

Man har alltid för få kablar. Så, bäst att spara. Men, jag har de senaste 10-15 åren rensat rejält. Tyvärr har jag rensat bort saker som kunde varit kul att ha. Skulle gärna haft kvar en pc med isa och 5.25 floppy, pentium Pro med 2 cpu på moderkortet, 1ghz (OC) pentium 3 på bx440, etc.

Har dock redan rensat väldigt lite Amigasaker. Bara riktigt skrot. Tyvärr rensade jag manualen till Bars&pipes Pro, har kvar lådan och disketterna bara.

För långt till elektronikåtervinningen.

Och kablar är alltid bra att ha. Vem vet när VGA eller SCART blir på modet igen?

Man vet ju att om man slänger det så behöver man det plötsligt dagen efter...

Sparar all elektronik såvida den inte är helt trasig. Då lämnar jag den i elskrotet på återvinningen. Vad ska jag med ett trasigt nätagg till lixom. Dock om jag uppgraderar mitt nätagg fast det fortfarande funkar så behåller jag det ju. Då det känns onödigt att sälja den för en 2-300:- när det ibland är bra med ett extra nätagg vid tex felsökning alt ett "skojbygge" av delar och labba runt lite med.

Har mer än två gånger rensat lätt i "lagret".
Varje gång har jag ångrat mig.

Typ, "Vad ska jag med denna kylare till? Jag har inte behövt den på +10 år och är inte ens sugen på att ha en sådan dator varken nu eller i framtiden". Så jag slänger den.
...Vad tror ni jag behöver nästa vecka av ett sadistiskt sammanträffande om inte JUST den kylaren!!

Vi har blivit bättre på att återvinna och hantera avfall men det är fortfarande i allra högsta grad ett slit och släng samhälle vi lever i. Allt för ofta finner jag mig i en situation där en mjukvaruuppdatering och\eller mindre komponent byte hade räckt långt. Men Företag lever på slit och släng mentaliteten och det finns inga hårda regler som styr dem. Först nu har man börjat prata om krav på reparationsbara telefoner, hur många telefoner har inte redan hamnat på tippen?

Vet inte hur många gånger jag tvingats updatera min 20 000 kr förstärkare bara för att det ex kommit ny bildteknik. Förr kunde en förstärkare leva i evigheter. Ja, absolut man har alla möjliga anledningar till varför man bygger(in sig) som man gör och det finns inga regler att följa som väger nytta mot miljökostnad. I de allra flesta fall handlar det naturligt vis om ren ekonomi.

Som tur är kan man fortfarande byta ut sitt grafikkort i datorn vartannat år utan att behöva slänga resten på tippen.

Yes, jag står bakom utveckling men i de allra flesta fall hade man kunnat komma runt och istället ta betalt för moduler eller mjukvara på en nivå som fortfarande går runt.

Det finns 2 vägar framåt, antingen blir man så duktig på produktion och återvinning att mer eller mindre allt går att återvinna eller så måste företagen styras hårdare. Jag kommer med största sannolikhet inte se något sådant under min tid.

Slänger allt som jag hittar undanstoppat och inser att jag inte längre kommer använda. Inget kanske, antingen ja eller nej. Nej = soptippen. Har gått från "horder" till to "less-is-more" i livsfilosofi.

Ja man känner sig faktiskt lättad när man har slängt massa mög man aldrig använder. Försöker också anamma det tänket numer att man ska köpa så lite som möjligt. Har handlat så mycket grejer man aldrig använder att det är skrämmande. Allt från spel på Steam till kläder till felprisade varor på Amazon som "kan vara bra att ha".

Hur många har inte en garderob eller ett förråd helt proppfullt utan att ens kunna svara på vad det innehåller? Det är ett varningstecken på att man kanske borde banta sin prylhydda.

Problemet är inte att vi behåller det vi köpt, utan att vi fortsätter köpa nytt.

Se till att skaffa lite vettig lagstiftning kring planned obsolecense, rättighet att reparera osv så kan vi snacka sen.

Folk behöver köpa mindre grejer och företag behöver ta ett större ansvar för det dem tillverkar...

Min skrotlåda har sparat flera ton koldioxid för att jag kan återanvända det jag har, istället för att köpa en ny kabel hittransporterad av båt från Kina.

Jag samlar nog på allt. Har massor med böcker (3000++) trots att jag numera ser för dåligt för att läsa annat än på skärm med stora bokstäver. Böckerna står i bokhyllor, finns i staplar i hörn, ligger i lådor i förrådet. Hade massor med gamla datordelar men fick ett ryck och skänkte bort (nästan) allt. Ungarnas avlagda kläder, gamla leksaker, mjukisdjur, ja det mesta finns i lådor i förrådet, noga sorterat och etiketterat. Inte så illa som i programmen på TV om "samlarna", ibland får jag ett ryck som med datordelarna. Sen grämer jag mig. "Tänk om jag saknar grejorna, skulle nog avvaktat", men det går över efter ett tag.

Sen editering:
Gamla datorer, bärbara och stationära där jag inte tänkt återanvända lådan de skänker jag till andra pensionärer, oftast med Linux Mint Mate på (och autouppdatering påslaget).
Dessutom tar jag saker i grovsoprummet, TV, routrar, andra bra saker - inte bara teknikgrejer.

Lite lustiga procent där, av svenskarna är det 183% som svarat.

Man kunde säkert svara flera alternativ.