Krönika: USB Type-C gjorde allting enklare – och knepigare

USB C är väldigt smidigt. I helgen behövde jag leta fram två gamla USB-kablar för gamla enheter som jag inte använt på länge, och det fick mig att tänka på hur mycket smidigare det hade varit om de bara var USB C. Det var en inte så gammal powerbank som förstås har micro-B-kontakt och så kopplade jag in sonens billiga keyboard (alltså klaviatur, för musik) till datorn för att leka lite med dess usb-midi-koppling som körde gamla stora B-kontakten.

Fast det var längesen HDMI var så smidigt, man kan ha kablar som inte klarar överföringen av all data, vilket kan orsaka problem med funktioner. Man kanske får ultra HD bild, men ingen audio return channel, eller opålitlig hdmi CEC, eller inte stöd för utökat färgdjup, eller inte Ultra HD bild alls.
Dessutom har det ju funnits kontakter till vilka man kunnat köpa adaptrar, och då behövde man ändå veta om stöd fanns för att använda den adaptern. Så om en teknisk okunnig person hittade en adapter i en butik så kunde dom tro att det skulle fungera, fast stöd inte fanns. Och även för tekniskt kunniga kunde det ibland vara så att en chansning kunde vara lyckosam.

Hörlursuttag har inte heller alltid varit kompatibla, då olika hörlurar kräver olika starka hörlursförstärkare så har det inte gått att lita på att en kontakt som passar egentligen faktiskt klarar av att leverera nog med förstärkning för just det paret hörlurar... för att inte tala om bristande ljudkvalitet på grund av kretsdesignen, där det både kan vara dålig D/A omvandlare med usel frekvenskurva på digitala musikspelare/mobiler, men också högre brusnivå på hörlursutgång än på annan ljudutgång på analoga apparater.
Med USB-C i alla fall till en början, så fanns det också två typer av hörlursadaptrar, dels dom som kunde skicka analog signal, men också dom som innehöll D/A omvandlare och hörlursförstärkare, där den med stöd för analogt ljud bara fungerade på vissa produkter.

Men ja, det finns problem med USB-C. Det skulle behövas märkning. Inklusive faktiskt en märkning för vilket håll kontakten ska sitta för bästa prestanda, vilket ju känns märkligt med en kontakt som passar åt båda hållen. I vissa fall spelar det ingen roll, men i andra gör det.
När hastigheten på en extern SSD kan skilja avsevärt beroende på håll kabeln ansluts, så blir det svårt att hävda att den är vändbar.

USB-C standarden var uppenbart inte helt färdigutvecklad när den togs fram. Egentligen skulle vi behövt en nästa generations standard. Eller ett par kanske, där, även om dom delar kontakt, olika namn använd, så att man vet att står det USB-xx eller USB-yy, så har den antingen stöd för att skicka videosignal eller inte. USB-PD med hög watt borde vara standard. Men det skulle också behövas en tydlighet, om en enhet kan både skicka och ta emot ström via USB-PD vid hög watt. Det är ju mest logiskt att en mobil inte kan snabbladda en annan mobil, men vissa kanske skulle kunna. Det skulle vara logiskt att alla portar på en dator inte skulle kunna skicka hög watt till andra enheter, men någon eller vissa kanske kan. Dom skulle till och med kunna använda USB-C plus en eller två bokstäver till för att klargöra. När det kommer till kablar så borde alla stödja allt. Och alla laddare USB PD med hög watt. Förslagsvis borde kontakter utan relevant dataöverföring kallas något eget, både i strömförsörjningsändan och för dom enheter där kontakten endast använda för att ta emot ström (i vissa fall i kombination med andra portar för kommunikation, men där USB kontakt är den mest lämpliga lösningen för att garantera att folk lätt ska få tag på kablar och strömförsörjningsenheter).

Eller kanske något i stil med detta;
USB-D som nytt namn, innebär en viss USB power delivery på relativt hög nivå, och en viss hastighet på överföring, samt en viss maxupplösning, enligt lämplig senaste specifikation sen används andra bokstäver för att säga vad den har stöd för, enligt modell, typ så här:
USB-DnnnnO, för laddare, där n står för att stöd inte finns, och O för power Out.
DnnnIO, för en dubbelriktad laddport, exempelvis på en powerbank.
DnnnIn för en port som bara kan ta emot ström.
DnnPIO för en port på en skärm som har stöd för att ladda och ta emot ström, samt Picture input.
DnVnIn, för en port som kan skicka video, inte ta emot video, och bara kan ta emot laddning.
DMnnIn, för en port som har Master-funktion så att det går att ansluta USB enheter till den, men saknar videoutgång, videoingång, och kan bara ta emot laddning, inte strömförsörja enheter som kräver mer än typisk usb anslutning.
Och att x används för att indikera irrelevans;
Så att på en tungdriven extern hårddisk/SSD, så står det kräver USB-DMxxxO, så den DMnnIn porten på exempelvis en mobil är inte aktuell.
På en skärm kan det stå kräver DxVxxx för bild, DxVxxO för att kunna få ström från samma port, annars krävs ytterligare strömanslutning.
Och på kablar skulle det kunna stå ett y för yes, men alla kablar bör vara Dyyyyy, alltså så att oavsett vilken kabel du får tag på till USB-D så fungerar det alltid med allt.
Möjligtvis en extra bokstav eller siffra på slutet som används för utrustning som kräver mer än normal USB PD enligt standarden, där bokstaven eller siffran indikerar nivå.

Det känns som om du krånglar till det väldigt för att lösa ett ganska litet problem ändå.

Det mesta funkar generellt som det ska, där det inte funkar är ju där de har valt bort viss funktionalitet för en viss enhet. Exempelvis har min telefon inte stöd för analogt ljud via USB C, vilket är lite störigt då de adaptrar som finns har för dålig information, vilket har lett till att jag har fyra stycken olika billiga varianter där bara två fungerar för min telefon. Men de adaptrar som funkar funkar ju på typ alla enheter där man kan förvänta sig det, telefoner, surfplattor, datorer och så. Men analogt ljud kanske inte hör hemma i denna standard egentligen? För mig är det typ det enda faktiska problem jag stött på.

Min telefon stöder heller inte bild via USB C vilket är lite tråkigt kanske, men egentligen inget problem. Jobbtelefonen gör det, men det är ju inget jag har använt egentligen utan bara något man märker när man laddar via en inkopplad docka och råkar få upp telefonens låsskärm på skärmarna kopplade till dockan liksom. Allt annat stöds dock, jag har en liten "docka" som kostade typ 200 och allt på den, utom HDMI, funkar på telefonen, nätverk, USB för mus och tangentbord, minneskortsläsare och liknande. Jag hade förstås föredragit att telefonen stödde DP alt mode eller så, men inte för att jag hade använt det nu utan mer för att jag kanske kan se andra användningsområden för den i framtiden när jag inte har den som telefon längre.

På jobbet har vi USB C (eller Thunderbolt 3) dockor av några olika varianter, inga fasta platser så jag har nog använt de flesta. Ibland funkar inte handskakningen mellan dator-docka-skärmar riktigt hundra när man kopplar in av någon anledning, men det löser sig nästan alltid genom att stänga av och sätta igång skärmarna, och gör det inte det så löser en omstart problemet. Så min tolkning av detta är att problemen inte beror på USB C utan på mjukvara. Märk också att vi har dockor av flera varianter från Dell och Lenovo, och datorer från Dell, Lenovo, HP, Microsoft och Intel (en och annan Toughbook också men de har jag inget att göra med), och det strular väldigt sällan, inte ens för mindre tekniska personer som HR, chefer och så.