Vad stöter man på för PROBLEM idag i en modern Linuxdist?

Noterade senast idag hur kernel 6.8 har introducerat återkommande frysningar som kan ta upp till några minuter innan GUI:t svarar igen. Hände mig åtminstone 4 gånger bara idag på jobbdatorn. Minst sagt irriterande.

Eftersom det frågas specifikt efter problem - jag tycker fragmenteringen är ett problem, på alla nivåer. Lilo, grub, sysvinit vs systemd, iptables vs ifw, X11 vs Wayland, Gnome (gånger vad, 4?) KDE, XFCE, LXDE etc.

Det finns förstås fördelar med det också men nackdelen är att man trots två decenniers erfarenhet med olika Linuxar på hemmaburken plötsligt är noob för att något subsystem minsann inte funkar som det brukade. Hur ändrar jag scaling i den här miljön? Varför fungerar inte pulseeffects längre? Var är mina teckensnitt?

Linux är ofta lika spännande som det var på 90-talet, på gott och ont...

Fragmenteringen är ju definitivt på väg att minska sedan rätt länge just på grund av/tack vare - beroende på hur man ser på saken - systemd.
En modern Linux med vanilla Plasma eller Gnome har inte så stora skillnader till vardags mot en annan Linux: pakethanterare och nätverkshanterare brukar skilja sig åt, men har du satt upp maskinen som du vill ha den och inte har särskilda behov som faller utanför happy path så är upplevelsen trots allt rätt homogen. Och eftersom mainstreamdistributioner tenderar att ha relativt täta releaser är också förändringstakten mildare än i Windows - där uppför sig ju de flesta Linuxar mer som macOS numera: små förändringar någon gång om året istället för gigantiska revolutioner vart sjunde till tionde år.

Beror såklart på vilken distro du väljer och vilken desktop (om du nu vill ha en DE). Efter att ha provat Mint/Ubuntu/Fedora/Arch/Garuda/Nobara utan någon tidigare erfarenhet skulle jag säge att de flesta distros med automatiserade installer är väldigt lätta att installera. Enklare om du väljer en desktop enviroment med X11. Wayland fungerar ganska bra med KDE och Gnome, fattas lite med Cinnamon.

Annar skulle jag säga de problemen jag stötte på var

-först med multiboot (olika partitions med flera distros på samma nvme) med flera nvme, diskarna får olika namn beroende på vilken som intieras först vilket gör att grub pekar root på fel partition och du kan inte boota eller den hittar inte din swap partition. Två försök senare så råkar diskarna mappas så att det stämmer med grub och allt funkar. Där till slut gick jag över till att använda UUID i grub.cfg. Längre fram försöka ordna statisk mapping via udev eller regel i udev. FreeBSD och GhostBSD installationerna på samma ssd hade konsigt nog aldrig det problemet.

-Nästa problem var relaterade till Nvidia drivrutiner. Vissa distos har det så att du får fungerande nouveau drivrutiner och sedan väl inne i DE kan man enkelt byta till closed source drivrutin. Ska du istället göra det via terminal så är det lätt att gå vilsen. Nvidia med vissa distos krävde prefix i grub menyn för att fungera. Det är lätt som ny användare att börja klista in kommandon, ibland med fel privilegier och sabba något annat istället.

-Sen allt från småstull till att man inte fick KDE med Wayland att starta als.

-Sedan att sätta locale på rätt sätt var inte helt okomplicerad.

-Tar lite tid att lära sig att en del varninar/felmeddelande är benigna.

-Få piper/ratbagd (ändra DPI för musen) att fungera.

-Problem att väcka KDE från suspend/sleep/hybernation. Konstigt att man kan köra samma Plasma/wayland version och få olika problem i olika distros (som kanske kör olika kernels/Nvidia/random tweaks).

-Sedan lite random småproblem som kan uppkomma när en uppdatering inte går igenom hela vägen pga depency konflikter, där gäller det ofta att vänta ett par dagar så brukar man harmonisera dependencies.

-Med två skärmar, på hälften av distros jag testar så är det ren slump vilken skärm som väljs av sddm som primär när du ska skriva in lösenord. För sddm/x11 kan man ställa in det men har inte hitta nån lösning för sdd/wayland ännu (inget kritiskt problem).

Bra med mycket utbud men nästan för många packet repos där en nybörjar kan lätt börja blanda paket och gå vilsen. Även om du håller dig till t.ex alla Arch repos så har du officiella repos och AUR sen kanske du vill ha lite flatpaks eller bygga något från source...

Det är en rätt fet uppsättning familjeträd, men den illustrerar lite vad jag menar också: fan och hans moster kan släppa en Linuxdistribution, men det mesta är en Debian eller en Red Hat i botten. Tittar du specifikt på de distributioner som är sannolika att någon nybörjare ger sig på så är det faktiskt inte så jättemånga.

Frågan är vad du definierar som en "liten ändring" eftersom saker som du behöver rootlösenord för sällan är små.
Men ja, det är en skillnad, man kan inte bara högerklicka och välja "Kör som administratör" i Linux, tack och lov.

Det jag inte håller med om är det vanligen förekommande "Linux Mint / Ubuntu är för n00bs", som jag har fetmarkerat i din text. Du kan göra precis allt i Linux Mint som i vilken annan distribution som helst. Skillnaden är att distributionen är finslipad till att fungera out-of-the-box för nybörjare och personer som ser en nytta med enkelhet. Så att det skulle vara en språngbräda till något "mer avancerat" är bara nonsens som repeteras av tech YouTubers. Arch, Gentoo, Slackware, Void, är inte vettiga distributioner för gemene man. Med det sagt är de bra på sina sätt, för en viss målgrupp, och det är denna valrikedom som är fantastiskt med Linux.

Tror att du missade andemeningen i det jag skrev. Gällande Linux Mint sa jag aldrig att man inte kan vara en avancerad användare på den distron, eller att den bara är för nybörjare. Att något är bra för nybörjare är inte ekvivalent med att det inte är bra för avancerade användare, jag vet inte varför du verkar ha dragit den slutsatsen utifrån det jag skrev. Någon distro blir naturligt en inkörsport för nya användare som sen kanske tar sig vidare till nåt annat, och det skulle jag säga är Mint idag, just pga att den rekommenderas så ofta för nya användare. Samma sak gäller här, bara för att det är en språngbräda för många innebär det inte att det är det för alla.

Poängen med att peka på stamdistributionerna var inte heller att säga att alla passar alla, utan att för linuxanvändare som helhet finns det generellt väldigt lite att hämta utanför dom, eftersom många derivat inte innebär mycket mer än "preconfigured" med t.ex utbyte av DE eller andra liknande ändringar som man själv kan lösa rätt enkelt. När jag pekar på stamdistros för "gemene man" är det för att de allra flesta, både nybörjare och veteraner, bör fokusera så långt upstream som möjligt. De som har ett intresse för nåt av alla tusentals derivat är sällan fler än maintainern och en handfull distrohoppers/entusiaster.

1. Arch eller Arch-baserade distros. Dessa väljer du endast om du gillar att läsa på innan varje uppdatering. För det du ville använda datorn till så är de helt poänglösa. Jag begriper inte att Manjaro och Arch rekommenderas i sådan grad, det är för folk som konstant vill betatesta mjukvara. Om du älskar Arch och tycker det är suveränt, då är du sannolikt inte en sådan person som frågar om tips på Linuxdistros heller, så..

Jag har kört Arch i flera år och tycker inte direkt det är något betatestande av mjukvara, så länge man är lite försiktig med AUR. Vill man lära sig lite om hur systemet är uppbyggt är Arch en utmärkt distro. Och det går bra att faktiskt använda till saker. Jag använder det gärna till Blender (stabilare än på Windows) och kör en virtuell maskin med... eh... grejer.

Arch fungerar kanon om "man vet vad man gör", det är det inget snack om. Att det skulle vara bra för att lära sig hur systemet är uppbyggt ställer jag mig frågande till. Om du investerar lika mycket tid på att lära dig systemet i någon "nybörjardistro" som du tvingas till i Arch (by design) så kommer du nå samma färdighet. Vissa gillar att cykla till jobbet för motionens skull, men det är nog få som bosätter sig extra långt bort bara för att tvingas få ordentligt med motion varje dag. Det är lättare att bosätta sig nära och dra en omväg de dagar tid och ork finns. Valfrihet är härligt och det finns många som gillar att lösa problem eller konfigurera systemet tills det passar perfekt - bara för att det är kul. Vill man lära sig Arch utan att riskera bricka systemet så funkar det ju jättebra att köra i distrobox, eller en full VM, imho