Cd svarv?

Hehe, fan va fiffigt Äntligen slipper man slipa för hand eller måla sidorna med svart tusch =D

Och ja det funkar faktiskt! Fast har du en 300 Super Watts förstärkare med inbyggd subwoofer så tvivlar jag :/

En klassiker. Kvack, är vad det är.

Enligt sidan duger tydligen en av de kvantitativa vetenskapernas arbetshäst - dubbelblindtesten - inte för audio. Ganska talande. Immunitet mot kritik är ett tämligen gott tecken på kvacksalveri.

http://www.physto.se/~vetfolk/forum/viewtopic.php?t=326&highl...
http://www.randi.org/jr/112604yes.html#4

Edit:
Två humorlänkar:
http://www.yttermera.se/pauze/produkter/undvik_elandigt_ljud....
http://www.yttermera.se/pauze/produkter/natkabeltest.html

Jag ska se om jag hittar något specifikt om CD-svarvning.

Så länge det inte är blindtestat iaf.

Jag tror personligen man skulle bli mera nöjd om man sparade 4000:- extra och lade det på en värre modell av högtalare eller nånting annat till HIFI-utrustningen, tror nog man får ut mera nöje om man lägger 8000:- på högtalare istället för 4000:- eller varför inte en nya förstärkare för 8000:- :).

2 saker som säger emot att det skulle fungera

1. det kommer inte in ljus i cd/dvd apparater, och även om det gjorde det så är ljuset som lasern läser har inte av samma våglängd som lampljus
2. spindeln är fast och stadig i cd/dvd apparater och vibb/kast lär det inte bli i skivan (öppna gärna en noname cd-spelare och kolla, den är stadig med)

Men hur som helst så är inte den sista idioten född än och pengar finns att tjäna

lol, I Agree

verkat väldigt lustigt iallafall...

jag läste även om "cd avmagnetiseraren" den verkade vara rent bullshit enligt min mening... rätta mig om jag har fel, men en cd lär väl inte alls bli påverkad av elektromagnetsika fält då den är digital? men det där med cdsvarven lät iaf lite trovärdigt :S

Helt riktigt. Fast det beror inte på att den är digital. Ej heller handlar det om elektromagnetiska fält, utan om magnetiska (för avmagnitisering).

Vilken helidiot kan verifiera detta själv. Allt som behövs är en lampa (ficklampa, laserpekare, etc) och en magnet; du kan inte böja ljuset.

En CD-skiva är praktiskt taget omagnetisk, och i synnherhet inte ferromagnetisk, vilket krävs för att den ska bibehålla en erhållen magnetisering. Vidare spelar det naturligtvis ingen som helst roll, eftersom magnetfält inte stör optiken på något sätt.

Förklaringarna på sidan följer exakt det mönster man förväntar sig av pseudovetenskap; en förment vetenskaplig förklaring, ett "test", försäkran och reservationer (med humlor(!) - som han inte vet något om), samt "kundrecensioner", dvs anekdotisk bevisföring. Det som presenteras i "databladet" är fullständigt omöjligt att reproducera - helt enkelt eftersom tillvägagångssättet inte redovisas. Här har alltså steget tagits från bondfångeri till pseudovetenskap, vilket är lika omoraliskt, men potentiellt kardinaler värre.

Vidare; i en CD-spelare finns redan permanentmagneter och elektromagneter. Dessa överröstar givetvis ev. magnetiseringar hos skrivan. Antagligen med en tiopotens som är så stor att man inte kan greppa den. Observera att kvacksalvaren även säljer floppydiskar, som ska läggas på en CD. Tydligen fungerar det bäst om floppyn har data inspelat. Detta är givetvis i direkt kollision med CD-avmagnetiseraren!

Jag har ett annat förslag, mycket billigare, för att avmagnetisera en CD: Värm upp den till curiepunkten. Bygg en CD-släde med inbyggd ugn. CDn fungerar bara ett tag, men ack, vilket ljud!

Servo används för att byta spår, eller rättare sagt; att följa med det spiralformade spåret. Skakar en CD så mycket att servot behöver kompensera, hörs det inget alls, eller ett fasligt oljud. Inget mekaniskt servo skulle ändå hänga med om skivan skakade så att spåret ordentligt flyttas.

Vi har att göra med något binärt här; antingen följer servot, eller så hackar det. En åtgärd för att balansera upp en skiva skulle endast göra någon skillnad på just en skiva som ligger precis i gränstrakterna mellan följbarhet och oföljbarhet. CD-skivor är mycket, mycket välbalanserade. Det är därför de inte går sönder förrens de roterar i närmare 100 000 RPM (normalt för en audio-CD om jag inte missminner mig är 300 RPM). Jag gissar att i en riktig dubbelblind test skulle man godtyckligt kunna fasa av kanter lite hur som helst på en CD innan någon märker något. Och denna "någon", som märker först, är säkerligen själva spelaren - inte lyssnaren.

Att dina kamrater skulle märkt skillnad beror på något helt annat, nämligen något som kallas för terapieffekten. Placebo. Detta är en seriös, och mycket fascinerande effekt som inte ska underskattas (eller överskattas heller).

http://signal.ece.utexas.edu/seminars/dsp_seminars/01fall/Aud...

Angående färgning av kanten, så räcker det att man ungefär förstår hur en CD-spelare fungerar för att inse att det är något lurt.

Förutom blinda, upplevda, audiotester är det rent tekniskt en lätt affär att verifiera eller falsifiera om en dylik mirakelmetod fungerar: Innan DAC, digital-till-analog-omvandlaren så jämför man dataströmmen från en CD behandlad med olika "medel". Eller, rent praktiskt, så har man flera CD-skivor i två eller tre blinda grupper (behandlade med X, behandlade med Y, obehandlade) och jämför. Sedan kan man med statistik lätt fälla dumheterna.

Fasen vad omständligt denna "Svalander" måste ha det när han ska spela en CD-skiva. Den ska svarvas, den ska avmagnetiseras, den ska skjutas på med en piezoelektrisk pistol, och slutligen ska den sammansättas med en floppydisk. Allting utvärderas sedan helt subjektivt, och ve den som föreslår erkända vetenskapliga test!

från nätkabelnlänken..

"Vi fick en helt annan utlösning på ljudet, speciellt i den övre kanalen."

Tredje stycket av brödtexten.

Killarna vet vad de talar om iaf heh

Jag ser inga smileys, men jag hoppas att det gick upp för dig att nätkabeltesen är en parodi.

intressant läsning MBY!!!

Ett svar för detta kan bli hur långt som helst. Off-topic blir det också.

Det enklaste svaret är ändå "sunt förnuft". Blandat med kunskaper, förstås.

* Sägs det på flera ställen, ökar trovärdigheten
* Visar det sig att ställena i sin tur tar info från en och samma källa, minskar trovärdigheten.
* Är infon konsistent vad du redan vet, ökar trovärdigheten

Källkritik på nätet är inte mycket annorlunda än "vanlig" källkritik.

Ja? Skadade skivor kan naturligtvis gå sönder vid låga varvtal. Likaså skivor av dålig kvalité. Det ska emellertid mycket till för att en audio-CD ska skaka så mycket i en musikspelare, att optiken inte hänger med. Vad händer då? Jo, spelaren bråkar och kanske hänger upp sig. Felen man får av detta är således grova och kan knappast missas. Roterande magnetfält finns det gott om i spelaren, och eventuell magnetisering av själva skivan gör varken till eller från. Vi kan inte bara godtyckligt hitta på kvalitativa egenskaper utan att ha kvantitativa dito. Hur starkt är fältet från en CD-skiva? 1 nT? 1 pT? 100 T? (Jordens magnetfält, som man vanligen inte behöver ta hänsyn till är på runt 40 µT).

Varför ska man ha en "fin" dator och ett "fint" ljudkort? Det enda som behövs är en referens. Hur många bitar som går förlorade under vilka betingelser. Ingen nytta att lyssna, eftersom det ändå är subjektivt. Vidare är det skillnad på en data-CD och en audio-dito, åtminstone vad själva läsningen beträffar. En data-CD nyttjar en större andel av utrymmet för felkorrigering, just för att varende bitjäkel ska bli korrekt. Det som avgör huruvda en bit bli felläst beror emellertid på hur CDn ser ut just där, inte hur den ser ut på kanten eller hur låtsasmagnetisk den är. Skakningar och optiska störningen kan säkert bidra som felkälla, men återigen så räcker det inte med kvalitativa påhitt som inte har kvantitativa egenskaper. Hur många felbits kommer av orenheter i skivan, och hur många kommer av godtyckligt ljus utifrån? Skillnaden är säkert återigen flera tiopotenser.

Jag förstår inte riktigt vad jag skulle ha missat...?

Läste för nåt år sedan att man kunde måla sina CD-skivor runt kanten med en spritpenna för att förbättra avläsningen. Kommer ihåg att det stod att det skulle vara en penna med grön färg. Har aldrig orkat testa och jag skulle säkerligen inte höra någon skillnad även om det skulle hjälpa på något vis.

Skulle jag bränna den summan pengar det handlar om skulle jag lägga dom på nya högtalare eller nåt snarare än en svarv iallafall!

(Detta inlägg riktar sig inte enbart till Sgt. Stinger)

Jovvist. Men skillnaden måste i sådan fall vara rätt stor. Mycket större än vad man kan upptäcka med känslig statistisk analys av själva bitflödet.

Om man inte kan specificera skillnaden, kan man inte heller avgöra huruvida någon kan höra den. Låt oss säga att skillnaden är en felaktig minsta signifikanta bit per sekund. Kan man med en testmetod som inte involverar någon jäkla självutnämd audiofil som tror sig ha bättre hörsel än en hundkennel med absolut gehör hitta skillnaden? Ja, naturligtvis, man kan jämföra bit-per-bit. Kan en människa höra skillnaden? Nej. Vi kan sätta rent kvantitativa värden på vad en människa kan höra och ej höra, samt extremerna (vissa kan t.ex. förnimma frekvenser på 100 000 Hz under förutsättning att man opererar in en "stämgaffel" i pannbenet på dem. Upptäckt av Sovjetiska forskare i något gemytligt läger som Mengele hade varit stolt över...[tilläggas kan att mycket av liknande 'forskning' från Sovjet är att betrakta som parapsykologiskt nonsens]).

Därför: bara för att det kan finnas en skillnad behöver inte någon kunna upptäcka det i en riktigt dubbelblind test. Förutsättningen för att någon ska höra skillnad är betyligt sämre än att det faktiskt finns någon på 'bitnivå'.

Således: Enda överbryggningen från en låtsashypotes (mindre reflektion, mindre magnetism, mer magnetism, etc) till att det faktiskt skulle vara en kvantifierbar skillnad i en dubbelblindtest av 'audiofiler' heter självbedrägeri.

Man behöver inte vara särledes begåvad för att inse att de flesta fysikaliska extremer troligtvis kommer att öka eller minska antalet bitfel. Vi kan applicera magnetfält på 1 T, vi kan fästa små blyvikter på en skiva för att få den ur balans, vi kan aktivt belysa skivan och/eller optiken med valfri styrka i valfri våglängd med valfri modulation, och vi kommer att se en skillnad. Gör vi det än mer extremt, kommer vi så smånigom att även höra skillnad - såvida inte CD-spelaren lagt av.

Vidare kan man med fog anta att det inte råder något linjärt samband. Varje enhetsökning av en storhet kommer inte leda till motsvarande ökning av antalet fel. Först kommer det inte hända ett dugg. Sedan kommer det hända noll. Lite till, och det kommer inte hända ett skvatt. Ytterligare lite, och vi får en ökning av godtyckliga fel. Pyttelite till, och vi får en svår förvrägning som säkert kan höras. En minignutta till, och skivan vägrar spela. De storheter som de grisen-i-säcken-apparater som säljs manipulerar är helt enkelt för små för att vara av betydelse.

Så min exklusiva plocka-bort-blyvikterna-från-den-fyrkantiga-CD-roboten kombinerat med mitt stäng-av-din-i-CD-spelaren-inopererade-1kW-pulslaser-koncept är mycket mer effektivt. Köp två, och jag slänger med min termonukelärajordkärnerotationsavstägningsapparat (som tyvärr bara fungerar i Hollywood) i dealen!

...

Jag är inte klar...

De presenterade effekter som eventuellt inverkar negativt på en digital signal är vidare av kontinuerlig kararktär. Just därför blir nivån mellan "tillstånden" icke-verksamt, störningar, fatala störningar mycket liten. En präglad audio-CD avläses med konstruktiv eller destruktiv [/i]interferens[/i]. Det som händer om en störning inträffar är inte att signalen tolas "halvdant", utan den kan fortfarande med god mariginal vara en etta eller nolla.

Det ljussvar som fotopickupen får från skivan är förvisso analogt, men det är ändå endast en representation av 'hög' respektive 'låg'.

Ungefär såhär fungerar digitala signaler:

Den översta kurvan representerar en typisk signal från fotopickupen. De röda strecken är någon form av tidssynk. Vi behöver i nuläget inte bry oss om varifrån den signalen kommer ifrån eller hur bitar egentligen är kodade.
Område B1 visar små störningar av signalen. Dessa kan bero på vad som helst. Antagligen orenheter i själva skivan. C1 visar lite större störningar, som beror på samma sak. Vi antar vidare att andra kurvavvikelser beror på just magnetisering, skakningar och reflektioner. A1 visar ett område som är så stört att det kommer tolkas fel - bitfel. Detta kan bero på skräp (observera att jag förenklar - skräp täcker kanske hundratals eller tusentals bitar), men kan lika gärna vara något annat icke-lokalt, som en mekanisk stöt eller orenheter i spänningsmatningen. Hypotetiskt kan det också vara kosmisk strålning eller annan valfri störkälla.

Vi begagnar oss sedan av avmagnetiseraren och svarven och får den undre kurvan. De små, små störningarna som kom genom reflekterat ljus i kanterna, vibrationer och ferromagnetism hos CDn är nu borta. Emellertid, de faktorer som verkligen förmår störa signalen, som lite kraftigare mekaniska stötar, mycket starka magnetfält, störd optik på gund av en rättmodulerad störkälla av rätt våglängd, samt smuts och föroreningar försvinner naturligtvis inte! Således är den utlästa bitströmmen den samma: 0 1 0 1 0 1 0 0 0 1 0.

I båda fallen blir en av bitarna fel, på grund av att störningen är såpass kraftig.

Observera följande: Bitströmmen från en CD-skiva är seriell. Ingen digitalisering görs. Däremot utförs en ren diskrimination av signalen eftersom mediumet till sin natur är analogt. Hade en CD-skiva burit på analog information som en LP-spelare, som omedelbart digitaliserades av pickupen, så hade det varit en helt annan sak. Då hade även små störningar propagerat vidare.

Lärdomen är att endast större störningar kan propagera vidare i ett digitalt system. CD-svarven, avmagnetiseraren, CD-tillsammans-med-floppy, etc, tar endast bort hypotetiska störningar som inte ens överlever diskriminatorn (som är någon form av analog kompatator eller en schmittrigger).

Vidare, har vi inte berört paritetsbitar, felkorrigerande kod och annat godis hos data-CD. Vi kan ändå sluta oss till, trots att audio-CD inte har felkorrigerande kod (DÄRFÖR ATT DET INTE BEHÖVS - SUPRISE!), så har en CD-svarv eller avmagnetiserare ungefär samma inverkan som ett currykors!

Parametrarna på audio-CD, och DAC och allt som hör den digitala audiovärlden till är satta med löjliga mariginaler som inte en hund kan uppfatta. Vi talar om förändringar i storleken 1:2^24, frekvenskrypningar på nHz eller förändringar i ljudstyrka på jag vet inte vad. femtoBel?

De flesta uppfattar inte ens dammkorn som kanske slår ut hundratalet bitar. Ändå, kan man med fog säga, att en bra investering är en CD-rengörare. Som om inte detta vore nog, finns det en annan felkälla till just frekvenskrypningar. Tidsbasen. Hur exakt är varvtalet reglerat på en CD?. Av alla de CD-spelare jag meckat med har jag aldrig funnit någon med en cesiumklocka i. Eller ens en DCF77-mottagare. Till saken hör att varvtalet inte behöver vara hyperexakt. Med en tidsbas i själva spelaren kan man göra något annat; hoppa över eller repitera stora, stora klungor av bitar! Ändå får man en hygglig krypning...

Edit: Förtydligande: De flesta siffror och storheter (femtobel, nanotesla, osv) är som ni kanske förstår gripna ur luften. Eller inte riktigt, de är ansatser som kan vara många tiopotenser fel. Nuffrona är inte ämnade som absoluta sanningar, utan ska enbart tolkas så här:

1) Man kan sätta siffror på fenomen som magnetism och ljudstyrka. 2) Påståenden om t.ex. ett magnetiskt fenomen är tämligen värdelöst utan siffror. Alltså efterlyses siffror, uppmätta eller beräknade, från den som kommer med ett påstående. Som alltid, ligger bevisbördan hos denne som har den mest icke-konventionella idén eller "teorin".
3) Mina siffror är fel, men de är knappast ute i det blå...

Vad jag har förstått har ju även vanliga audio-cd både felupptäckande och felkorrigerande koder, bara i lite mindre omfattning än data-cd.
Om någon orkar läsa (jag gjorde det inte):
Audio Compact Disk - Writing and Reading the data
och
Audio Compact Disk - An Introduction

...vilket naturligtvis än mer försvårar för t.ex. en svarv att ha effekt.

Anledningen att jag inte tog upp felkorrigerande kod är för att jag är osäker; det finns så många CD-standarder både för audio och data, att man säkert kan hitta någon som inte har, eller nyttjar, felkorrigering. Mitt resonemang är tänkt att hålla för icke-felkorrigerade signaler, men blir naturligtvis inte svagare i närvaron av dessa.