Det finns ett gäng skillnader mellan distributioner.
För det första: hur man installerar disten, och vad man får med. Vissa har svår installation (gentoo, i'm looking at you), vissa har betydligt enklare. Vissa skickar med KDE, andra Gnome, ytterligare andra bägge, vissa varken eller.
För det andra: hur man installerar program i disten. Det finns två stora system (debians apt och redhats rpm), samt ett gäng andra (pacman, portage, ports, vad slackware nu kallar sitt och alla jag förträngt).
För det tredje: användarna. Visa distar attraherar många som tycker om att pilla (t ex gentoo), vissa distar är enkla för nybörjare (ubuntu bl a), vissa kostar pengar (t ex linspire), och vissa riktar sig mot företag (redhat). Givetvis försöker andra göra _allt_ på en gång. Beroende på vilka disten riktar sig till så blir ofta användarskaran därefter, och därmed påverkas dokmentation, stämning etc av det.
Många påstår att GNU/Linux problem är att möjligheterna är för stora. Skitsnack, säger jag. GNU/Linux styrka är att möjligheterna är stora. Ville man inte ha möjligheter skulle man använda Windows och inte bry sig om något annat. Och faktum är att Microsoft är fruktansvärt bra på tvångsjackor och avskaffande av valfrihet - på det planet kan vi antagligen inte vinna. Däremot vad gäller allt som inte passar i Microsofts tvångsjacka, där ligger vi före - ofta långt före.
Jag hörde t ex att Microsoft var så stolta över att man snart kan köpa Vista Server utan grafiksystem. Välkommna, Microsoft! I GNU/Linux väljer man helt enkelt att inte installera grafikservern. Man kan nämligen välja här. Vad du än har för excentrisk smak så lovar jag att du kan få dina luster stillade med GNU/Linux. Är du extremt mainstream, och inte bryr dig om något annat än CS, Lunar och MSN, däremot, då kan det bli knepigare (därmed inte sagt omöjligt)