2 st 12v linor - slår man ihop dem?

Ingen fara om det är basic, frågar man inte får man aldrig reda på något heller.
Det skulle nog duga finfint med det agget. Fördelen med delade 12V-linor är att man alltid har stabila spänningar mot CPU mm fastän man belastar den andra linan.

Det finns nätagg där man med en brytare kan slå samman dessa linor till en men om det fortfarande ger samma ampere (lina 1 + lina 2) får du nog läsa dig till i dess datablad. Men jag misstänker att det är så.

Notera att om du kör ett agg med delad 12V så kan du inte belasta en lina mer än vad den är specad för.

//TS

Anledningen till flera "linor" är tydligen för att de är avsäkrade för 20A vardera, och att det är "häftigt" med flera, ungefär som nenolampor och liknande. De sitter tydligen oftast på samma transformator så att de är uppdelade ger inga fördelar alls. Bortsett från att de slipper brandrisken i kablarna.

Linor i detta fall innebär inte kablar. Linorna utgår, som du säger, från samma trafo som ger ut kanske 20-30V, men sedan har de en varsin switchad spänningsregulator som drar ner spänningen till 12V. Det innebär att oavsett hur mycket du belastar den ena så är spänningen i den andra konstant. Fördelen med det är att man kan använda den ena linan till mobo cpu och graffe och låta de ha stabil spänning samtidigt som du kanske belastar den andra med diskar fläktar kylpump eller peltier mm, som är mindre känsliga för spänningsvariationer som uppkommer när strömförbrukningen varierar.

Spänningen de switchar från är vanligtvis runt 325VDC. Det är möjligt att det finns nätagg med flera 12V transformatorer(servernätagg, +600W-nätagg?), men vad jag vet är en vanligast med en.

Möjligt att jag har fel angående spänningen från trafon, men du säger emot dig själv.

För det första så finns det aldrig mer än en trafo eftersom fördelarna med fler är försumbara jämfört med nackdelarna, högre vikt och mycket mer värme mm.

För det andra, varför skulle man ha en trafo överhuvud taget om man inte transformerar om spänningen? Du nämner 325 V vilket är topppvärdet på växelspänningen i våra vägguttag (230*sqrt(2)). Genom att likrikta växelspänningen och sedan låta den ladda upp en kondensator så kommer spänningen över kondensatorn att närma sig 325 VDC. Men det gäller bara om agget är helt obelastat, belastar man agget så kommer spänningen att sjunka. Dock så kan vi bortse från det eftersom switcharna är ganska okänsliga för vilken inspänning man har, det är ju det som är deras uppgift, att hålla en konstant spänning ut. En orsak till att man transformerar ner spänningen är att det inte finns några switchar som klarar en spänningsskillnad på över 300V mellan in och utgång, iaf inte till en rimlig kostnad.

Det verkar som du inte har någon koll på vad en trafo och en switch är för något. Du säger att du switchar från 325VDC och att du har en 12V trafo, hur går det ihop? En trafo är två spolar som med hjälp av induktion kan transformera upp respektive ner växelspänning. i detta fall används den för att transformera ner spänning till en nivå som kan hanteras av elektroniken. en switch är precis vad det låter som, en strömbrytare som genom att slå till och från kan hålla en konstant spänning över en kondensator, oavsett belastning (nästan).

Om du öppnar ditt nätagg så ser du förmodligen att de stora kondensatorerna är specificerade till 200V, mao det är omöjligt att man använder sig av toppvärde 325V in till switcharna, förmodligen håller de en spänning på max 50 V.

Som jag förstått det så fungerar ett switchaggregat till en PC på så sätt som detta: 230VAC in > Likrikning/Filter > 325VDC > Switch-transistor > Varierande(?)VAC > transformator > 9VAC? > Likrikning/Filter > 12VDC. Men det är ju möjligt att moderna switchagg fungerar på ett annant sätt, det finns ju även PFC någon stans i början som jag inte vet hur den fungerar.

Och mitt nätagg har 2st 200V kondensatorer, jag vet inte varför men det kanske har något med PFC eller 120V/230V att göra? Switchar PFC:n ner till lägre spänning eller? Google lär väl ge svar om man orkar senare.

problemet är bara att de stora kondingarna som tål max 200 V sitter direkt efter trafon och därför kan den omöjligt ge 230V effektivvärde ut, dessutom ger switchen likspänning ut, så kopplingen blir:

230VAC in > trafo (vet inte exakt hur mycket den transformerar ner men det måste under 200 V toppvärde ut med marginal pga kondingarna) > likriktning/filter (det är här kondingarna kommer in i bilden) > mindre än 200 VDC (gissar på runt 50 VDC) > switchad spänningsregulator > 3,3/5/12 VDC

vet att jag inte nämnt pfc, det beror på att jag inte vet hur det fungerar mer än att det är en teknik som minskar energiförlusterna och den finns inbyggd i elektroniken som styr switchen.

120/230V-brytaren har inget med detta att göra, det ända som händer när du slår om den är att du ändrar hur stor del av lindningarna i trafon du skall använda och kan på så sätt få rätt utspänning från trafon oavsett vilken av inspänningarna du har.

hmm har svårt att tro att trafon transformerar ner spänningen, den används i switchningsfasen...
Hade man haft en trafo i nätagget som klarar att lämna ut 500W så hade nätaggen varit bra mycket större och väldigt tunga (ca 10kg)

nej den behöver inte vara speciellt stor. Eftersom du arbetar med relativt höga spänningar i den delen av agget så behöver du inte hantera så stora strömmar och då kan spolarna vara mindre. Det är förhållandet mellan primärspole och sekundärspole som avgör spänningen och ju mindre ström du kommer att dra desto mindre kan de vara, så länge förhållandet är detsamma. Det ska räcka med en primärspole på kanske 200-300 varv och en sekundärspole på ca 100 varv.

angående att trafon ingår i switchen:
hade du läst kretsteori så hade du vetat att det inte finns någon spole i en step-down converter.

http://schmidt-walter.fbe.fh-darmstadt.de/smps_e/smps_e.html

"Half-Bridge Push-Pull Converter" var den jag tänkte på.

kan hända att jag är överbevisad men jag tror inte. Om du gör beräkningar på den sidan så inser du att om du har en inspänning på 325 VDC till regulatorn, så kommer det krävas en trafo i regulatorn som är ca 7 ggr större än om du har en inspänning på 50-100VDC. Dessutom så behöver du en trafo för varje lina. För att få en praktisk lösning så behöver du alltså en trafo på ingången till agget, en till varje 12V lina, en till 5V och en till 3,3 V, mao minst 4 st om du bara har en 12V lina.

edit: räknade på 500W

Deone, vad menar du med att det inte finns någon spole i en step-down? De flesta kretsarna hos tex Maxim använder en spole i sin applikationkrets?

Här finns iaf schema på en 200W ATX-nätdel:

http://www.technick.net/public/code/cp_dpage.php?aiocp_dp=cir...

Sorry, menade transformator, inte spole.

Som jag uppfattat det så är det 230V AC -> Likriktarbrygga -> Stora kondingar -> Switchas sen ner med feta transistorer eller liknande -> Transformator som ger 12, 5, 3.3 osv ut. -> en massa glättring för att få en massa rippel. Sen sitter det en liten krets som mäter spänningen på 12V eller 5V-linan och anpassar switchningen för att hålla rätt spänning även om linan belastas olika.

Att ett nätagg kan ha två linor ur samma transformator är mycket möjligt, annars skulle de i princip behöva bygga två hela nätagg med switchning och allt för att kunna få ut två oberoende 12V-linor. Rätta mig om jag har fel. Skulle vara kul om MBY kom och förklarade allt som vanligt, då kanske man lär sig lite nytt också.