Hur hårddiskar stängs av kan ju regleras på alla system, åtminstone för persondatorer, laptops eller ej. I Windows kan man ställa in tiden för strömsparfunktioner, i BIOS kan man det. Tycker man att klicken är störande kan man låta diskarna gå för jämnan. Personligen tycker jag det verkar vara väl överdrivet att tvinga diskarna att gå för att ett klick vid varje på- eller frånslag kan höras. Disken är ju bra mycket tystare när den är avstängd!
Om en dator, t.ex. en liten server eller liknande har en moderat timeout för hårddiskarna, säg en halvtimme så kan jag faktiskt inte begripa alls varför det skulle vara störande. Används datorn, klickar det inte. Används inte datorn är det ännu tystare. Enda tillfället man hör ett klick är när man tar datorn i bruk, eller låter den stå en stund. Vilket ju visar att man är vaken - varför ska då ett klick vara störande?
Jag har - vi rör oss succesivt off-topic, ursäkta - aldrig begripit varför diskar ska vara tysta med avseende på användning. Att diskarna inte ska vina och tjuta är givet. Men arbets-knattret är ju en väldigt viktig återkoppling som den erfarne snabbt lär sig tyda. Aha, nu hashas en fil. Aha, nu gick det programmet igång. Nu idlar datorn. Swappar lite, osv.
I en HMI-studie som gjordes för X antal år sedan fann man att tysta diskar i allmänhet upplevs som långsammare. Om det inte hörs att den arbetar så finns inga 'avbrott' i väntetiden när t.ex. ett program startas. Ett oregelbundet knatter när en fil kopieras eller ett program startar tjänar som små slumpmässig feedback vilket hindrar uttråkning (inte medvetet då kanske, utan mer psykologiskt).
Firmware lagras både på disken, fullt logiskt, och i flashminne. Vissa parametrar som behövs för att disken ska kunna börja arbeta kan inte finnas på diskytan - det blir ett bootstrap-problem. Saker som kalibreringstabeller för läsarmarna och detaljer i diskens geometri måste finnas på styrkortet. Eventuell programkod som exekveras på kontrollerkortet kan visseligen ligga på disken, men jag är rätt säker på att denna kod läses in till ett litet RAM innan exekvering (tiden för cylinder- och skivminnen som primärt läs/skrivminne är ju borta för länge sedan. Det slutade man på 50-talet med), alternativt ligger koden redan från början i flash (eller ROM/EEPROM).
Att FDB-diskar skulle råka i oscillationer vid uppstart är lätt att förstå. Men, jag tror att frågan om skador på ytan eller läsarmen är mer av akademisk karakktär. Så fort disken når upp i varv stabiliseras skivan. Glöm ej att det är luftfdraget som triggar (av) det lås som finns på armen. När luftdraget är så stort att detta sker kan armen flyga utan problem även om skivan fortfarande oscillerar något. Glöm ej att vindhastigheten kan uppgå till över orkanstyrka, 34 m/s, 122 km/h, och att armen flyger mikrometer ovanför ytan. Detta gör, tack vare något som liknar WiG-effekten (Wing in Ground, ekranoplan) att lyftkraften är utomordentligt stor. Kraften ökar exponentiellt ju närmare ytan läshvududet kommer, och armen kommer följa ytan på behörigt avstånd även om skivan oscillerar kraftigt. Dock kan oscillationerna leda till turbulens som förstör lyftkraften, men då är det inte troligt att spärren för armen släppt - denna ger sig inte förrens nästan fullt varvtal uppstår.
Tänk på en centrifug, för tvätt. Även om man packar den tung och slarvigt, kommer skakningarna att minska kraftigt när den går upp i varv. Om den är ordentligt fellastad, kommer den i stället att stängas av. Även hårddiskar innehåller denna mekanism. Okontrollerade oscillationer leder till obalanser i motorsystemet som känns av, och disken stängs helt sonika av. Detta kan man testa, genom att skaka/rotera disken medans den går. Det är lätt att få den till ett tvärstopp då. Givetvis är detta inte något lämpligt experiment för den som håller sina data kär. Men, det är alltid kul att testa gränser för en gammal, utarrangerad disk.
Observera att även om beskrivningen verkar komplicerad ligger många av dessa säkerhetsmekanismer i diskens natur, och vi har inte självklart en kedja med svaga länkar. Det sker (nästan) med samma naturligthet som en sten faller, för att dra till med en lätt överdrift.
Angående tystheten igen: Jag är nyfiken på vad det egentligen är som driver en till att vilja ha ett så tyst system som möjligt. För mig skulle det vara som en bil utan motorljud. Helt utan feedback, som en "död" maskin. Observera att jag naturligtvis inte eftersöker vinande, brummande eller surrande datorer, men vill ha lätta, tysta små ljudavvikelser som respons. Jag antar att det är en fråga om tycke och smak, men det vore intressant att veta mer om psykologin bakom. Tänk dig en helt tyst dator. Vore det inte lite enerverande att använda. Datorns "signaler" står då inte i någon relation till vad som händer för närvarande. Varför går det plötsligt långsamt? När idlar datorn? När bör jag vänta en sekund med att starta ytterligare ett program? Osv. Jag gissar att mobiltelefoner skulle vara mindre av ett irritationsmoment om man hade en aukustisk eller optisk återkoppling. En blinkande HD-led, ungefär, när man undrar varför ett menyval tar lång tid.
Ack, detta var ju sakpligt off-topic...
Edit: Givetvis är jag bekant med problemet att användaren inte alltid kan styra när diskarna varvar upp från viloläge. Ofta är det operativsystemet som är boven. Windows, t.ex. är ju notorisk i sin väckning av diskar med avlägsna enhetsbeteckningar som inte behövs till något. Vidare är det ju störande att vissa program och funktioner som är begränsade till en disk alltid triggar igång en annan. T.ex windows sök-funktion. Mycket irriterande. Det borde finnas ett sätt att helt enkelt förbjuda operativet att starta en enhet utan användarens avsikt.
En lösning, tycker jag, är ju att ha en lång timeout, säg en timme. Det blir få eller inga start- och stopp. Är datorn på dygnet runt kommer man med lite tur ha somnat innan diskarna stängs av och parkeringsklicket hörs.