Datornördens förbannelse

Jag kan inte ta betalt då det kan räknas som svartarbete, men lite käk kan de alltid bjuda på.

Hade en "ny" kompis som behövde hjälp med Internet, han skulle äta först, åkte till den dyraste pizzerian där jag själv fick pröjsa för den dyra pizzan vilket kändes snopet.

Anser att det är ett givande och tagande som gammalt tillbaks. Är man inte bästa kompisar får man vara beredd att ge tillbaka något, behöver inte vara pengar, kan vara mat eller gamla datordelar.

Jag hjälper inte folk med datorer. Det blir en form av "livstidssupport".

Jadå, visst känner man igen sig!
En kompis ringde till mig en gång och vill ha hjälp med just en D-link-router.
Jag susade dit och skulle kolla på det.
Jag har aldrig installerat en router, men jag tänkte att det inte kan vara så svårt.
Men, allting som jag kunde hjälpa till med stod i instruktionsboken, och sen så behövde jag lösenord mm till operatören, men de kunde inte han hitta..
Efter ett tag lyckade jag sluta mig därifårn och så vitt jag vet så ligger routern i en byrålåda, och detta var ändå ett halvt år sen. Kul att folk blir uppmuntrade till att installera (/använda instruktionsboken!!!) saker när man slösat några timmar där.

Jag får tonvis med frågor, delvis mitt eget fel för jag säger till mina kompisar att behöver dom hjälp med något så säg till. Men nu har det börjat sprida sig precis som artikelförfattaren beskriver. Mitt bekymmer är lixom det att mina kompisar nu sitter på såna poster att dom beställer åt företaget och när man inser att det inte är frågan om att man hjälpen en polare att bygga en speldator (grymma krav) utan att det är han OCH hans 20 kollegor som ska ha nya maskiner känner man sig minst sagt lurad och samtalet avbryts ganska omgående. Får dock erkänna att jag oxå har en vän som jag ringer till men där är ett utbyte, han är bättre på mjukvara än mig och jag är mycket bättre än honom på hårdvara.
Mina två närmaste grannar kom tack och lov över med varsin flaska finsprit till mig i julklapp som tack för hjälpen.

Utan att nämna namn, så har jag installerat om en släktings dator nu i cirka 8 år och undrar varje gång om det inte är på tiden att han lära sig snart... *pust*

Hahaha Word, första läsvärda krönikan på Sweclockers.
Därför förösker man hålla tyst om vissa kunskaper, alt spelar dum.

Självklart ställer man upp på ens egna villkor. Men ibland blir det lite jobbigt, när andra personen vill att man skall komma över o hjälpa inom 24h.

Det överlägset jobbigaste med att vara datasupport är att det oftast inte är något värt för dem man utför det åt.
Som någon var inne på tidigare, ingen skulle drömma om att inte betala rörmokaren eller elektikern när de kommer hem kvälls/helgtid.
Jag jobbar som systemutvecklare eller som mina bekanta(föräldrar, föräldrars bekanta osv) uttrycker det jag "jobbar med data", bara på grund av det skall jag installera om deras datorer(givetvis utan att något går förlorat). installera office(och gud förbjude open office, ett warez'at m$ office 2027 ultra mega skall det va), antivirus, ge dem köpråd... allt detta pga att jag "jobbar med data" och självklart tycker att installera windows 95 en lördag förmiddag är bland det roligaste som finns. Min fru påpekade för en som kom släpande med sin laptop till farsan när vi var där på besök, att det kanske inte är så lämpligt att han kommer med sitt gamla mög när vi precis åkt 50 mil för att hälsa på farsan. Killen/gubben svarade helt oförstående: "vadå det här tycker han väl bara är roligt..."

Det suraste är väl 10 år sedan, när en väninna till morsan skulle ta Datakörkort och behövde juh office, annars kunde hon juh inte träna. Kommer dit, BÖÖÖRJAR ANA ORÅD, datorn är minst 5 år gammal, efter en kvart har den bootat klart, upptäcker att allt på hela skrivbordet är antingen animerat eller bara konstigt, nakna tjejer som dansar på taskbar osv osv. efter 2 timmars idokt rensande börjar maskinen skriva ut tecknen på skärmen inom 1 sek från man tryckt på tangenten. rensade bort 2 gamla versioner av works och en konstig installation av word *äntligen* dags att installera. men går bet, den vägrar installera, installationen bara kraschar mitt i. efter ytterligare 3 timmar ger jag upp.
Det hela slutar med en sjujävla utskällning för att jag förstört hennes dator, innan jag kom dit fungerade det ju att skriva i works i alla fall.... Nu är det bäst du fixar.....

det positiva är väl att ryktet började gå att jag förstörde hennes dator, och ingen mer av morsans väninnor bad om hjälp. det negativa är att jag fortfarande drömmer mardrömmar om denna hiskeliga maskin de 5 lördags timmarna jag spenderade på den.

Hjälper i princip ingen nuförtiden, har väl iof ~60 timmars arbetsvecka och 2 barn att skylla på, och om någon ber om köpråd rekomenderar jag www.dell.se och ta det billigaste de har, såvida de inte skall ha datorn att spela på... då rekomenderar jag xbox360

Kan inte mer än hålla med er och känner verkligen igen mig. Ett tips är att när någon frågar (som man inte vill hjälpa): Har ingen aning om hur man gör det, kör inte windows. Bara *nix system som gäller (iof så är det sista sanning i mitt fall). Har under åren satt upp dessa regler som gäller om jag inte är snäll eller de nära kompisar:
1. Skjuts, jag tänker inte gå någon stans (om det inte är nära)
2. Betalning (oftast genom att de bjuder på pizza)
3. Det sker på mitt sett. Jag får det att fungera med de programmen jag gillar. Jag tänker inte configa program jag inte kan.
4. No warez. Om de inte äger ms office får det bli open office.
----------------------
Om man jämnför detta med ett standard företag som ger support så är detta ganska standard.

Känner igen den otacksamma sitts man kan hamna i. Hade hjälpt en bekant med installation av både Win 2000 och XP. Han hade fått nys på att jag kör överklockat. Han ville gärna pröva överklockning, jag informerade då om riskerna med överklockning (värme etc). Jag klockade upp hans dator några procent då hans cpu inte var överklockningsvänlig och jag inte vågade överklocka mer. Jag bröt senare kontakten med honom, han hörde av sig ca 1,5 år senare. Då hade han själv försökt uppgradera datorn med fler hdd etc och datorn hade då lagt av. Och självklart var min lilla överklockning boven i dramat enligt honom, en överklockning som han själv begärt (jag har hitills inte lyckats överklocka sönder någon hårdvara). Men som tur var hade han nu hittat en ny kille som gav honom gratis support, som hjälpt honom att sätta ihop ett nytt system men han hade fortfarande ständiga problem men jag vägrade hjälpa honom något mer.

Sånt blir man förbannad när man läser.
Har aldrig hört om otacksammare personer, någonsin!

Stå på dig och hör inte av dig till personen igen.

//Jaomi

Jag känner absolut igen mig i din frustration, jag har haft liknande problem och var helt enkelt lite för snäll. Folk ringer till mig och vill ha hjälp med sina Windows, mjukvaru, hårdvaru och routerproblem. Vilket kan vara OK om det är nära vänner och släktingar men när det är vänners kusiners svärmor, kompisars lillebrorsors arbetskamrater och liknande har det gått för långt. Jag funderat på att köpa en Mac och säga att jag inte kan något om PC eller fejka minnesförlust. Det enda som hjälper är ju igentligen att säga ifrån att man faktiskt inte har tid och hellre spenderar sin fritid på något man själv vill göra istället för att jobba som PC support gratis.

Det är pest och pina att vara datornörd, så enkelt är det (iaf så fort andra får reda på det). Mitt problem består mest i att alla tjejkompisar är så jäkla söta, så när någon av dom kommer och vill ha hjälp så kan man ju inte säga nej. Sen när man väl kommer dit så visar det sig att det är killens eller brorsans dator som ska fixas, och ingen vet någonting om den förutom att "den startar inte windows längre". Eller när någon av ovan nämnda söta tjejkompisar ringer, frågar om man kan hjälpa dom lite med en dator-grej "eftersom du kan såntdär", återigen kan jag inte säga nej till en söt tjej, och vips har telefonen gått till killen som sitter brevid... "Jo, öh... Min dator har hittat ett virus, men den kan inte bort det", eller "Den är så seg, kan man rensa den på något sätt". Och då är man fast, jag är en såndär snällis som har svårt nog att säga nej till folk när jag faktiskt är riktigt upptagen själv.
Och betalt? Jösses, finns det folk som får det? Släkten bor för långt bort för att be mig om hjälp, men kompisar finns det gott om. Och gentjänster har jag väl aldrig sett någon, å andra sidan kan det iofs bero på att mina vänner inte direkt har några kontakter eller kunskaper som jag behöver (jag har ingen större nytta av att lära mig hur man monterar en AK4 eller cheerlead'ar).

Haha, klockrent skrivet.
Tur att jag snöade in på datorer när jag blev lite äldre, dvs 18-20, umgängenskretsen krymper fort när man blir äldre.

Det mest tröttsamma är när folk ber om Office, Xp eller Antivirus. Jag orkar inte sprida piratkopior som trasslar och medför ännu mer support längre fram.

känner igen det på jobbet skaffade många företags datorer och gissa vem alla frågade o ringde till konstant....
gav upp sen och sa du jag vet inte vad det e för fel när folk ringde..
så slutade dom til slut.

Jag tar betalt för att hjälpa folk nu för tiden det håller ner problemet tills att det verkligen strular... 95% av de i min vänskapskrets vet att jag utbildar mig till nätverks administatör och system integratör... (dator tekniker) funkar nog bättre.

men när folk ringer och frågar... hej kan du Chippa min Xbox och installera allting och slänga in mina gammla spel på HDD? då börjar det bli jobbigt även om man tar betalt. Låter kanse snålt men det är ändå min fritid jag gör det på som jag görna spenderar att göra annat på. sen är jag inte så dyr

Du får jobba på BMW och skaffa fattiga vänner så slipper du rabattproblemet.

Jag trodde jag skulle få skaffa hemligt nummer och gå med säck över huvudet när vi skaffade HEM-pc på jobbet.
Men lyckligtvis var det bara 3 eller 4 stycken som nappade.

Usch ....
Känner igen mig i allt som skrivs.
Allra värst känns det när ens syskon aldrig hör av sig utom när de har problem med datorn ...

Jag har löst det så här annars:

Ta betalt. Ordrentligt.
Jag kör ingenstans. Vill de ha hjälp så får de släpa hem grejorna till mig.
Inga piratkopior! Ska jag installera Windows så får de köpa en licens i nån butik på vägen.
Tidpunkten väljer jag. Passar det inte så...
Inget nattugglande. Jag tänker inte förlora min skönhetssömn bara för att de vill ha det snabbt fixat. Säger jag att det tar en vecka minst, så tar det två ....he,he ...
Upplyser dom om Dummies-handböckerna ( finns att låna på biblotek om de är för snåla )

Några enkla regler som skrämt iväg de värsta iglarna.

Jag känner också igen mig. Från början tog man på sig massa datorjobb för att man tyckte det var kul och för att vara schysst men snart blir det en pina.

Som häromveckan när jag skulle installera Windows samt massa program till min flickväns, systers, expojkvän.

Det är ett jävla sätt (ursäkta språkbruket) av personer som man känner att be en om tjänster för vänner eller bekanta till dem. Jag förstår inte hur dessa människor tänker.

Inte frågar jag en anhörig till mig om att hjälpa till då en polare till mig behöver hjälp med att flytta. Bara som en jämförelse.

Visa lite kulor och ta betalt. Tala bara om för de hur mycket det skulle kosta om någon datorfirma hade gjort det istället för du. Känner igen mig delvis. Har inte så stort rykte som ''datorkung'' men ibland kommer det fram folk i skolan och frågar saker. Värsta var nog när en kompis kompis frågade vart man kunde ladda ner nya grafikkort.

Min syrra hörde av sig en gång då hon var på jobbet, något grafikfel i Win XP. Jag gav henne standardrådet att starta om datorn och det fungerade Tycker det är helt ok om det är någon inom familjen.

För min del är det nästan alltid kul att pilla med datorer och lösa andras problem, men när man stöter på oförståeliga problem eller ska hjälpa någon via telefon som du beskriver har det hänt att jag bara vill ge upp, lägga på luren eller gå hem.

Oftast ber inte vänner mig att hjälpa deras vänner, det kan snarare vara så att de berättar att deras vänner har problem och så ligger bollen hos mig istället. Det är nästan lika illa för i ett sånt läge känner jag mig nästan taskig om jag inte erbjuder mig att hjälpa... Samtidigt är det för det mesta kul, som jag sa tidigare.

Skulle vilja utvidga det till släkt och egna vänner.

Mina idoler är the IT Crowd: http://www.channel4.com/entertainment/tv/microsites/I/itcrowd...
De har välutvecklade strategier och standardlösningar som "är kabeln insatt i väggen?" (även inspelat på band då de är lite lata).

Jaa sant..min kompis ringde och sa:
- jaa mitt internet är konstigt, vet du hur jag fixar det?
- *tyst* vadå? jag vet ju inte vad felet är..?
- Joomen du kan väl datorer och såå du borde väl kunna...
- har du läst manual för routern och modemet och din internet-leverantör och så?
- jaa!
- hmm
- ah men kan inte du komma och kolla på det?
- ja okej då
*kommer dit*
Efter några timmar verkar felet vara mellan modem->bolaget då så säger jag att han ska ringa till bolaget och försöka fixa det med dom.. men då börjar han att babbla om telefonen som kanske stör signalen eftersom den sitter i samma uttag, fast där har den suttit tillsammans med modemet i flera år..
ORKA!

Typiskt scenario. Man får alltid ha med tidsaspekten i felsökningar och du gjorde en logisk slutsats.

alltså , jag hålller helt med , dock att jag inte kund e läsa halva din historia så håller jag med!!! det är så irreterande!! skåll!