Citat:
Ursprungligen inskrivet av ZecretW
Hur vet du det?
Därför att vi alltid kommer att välja den mest störningsfria och robusta formen av elektronik (eller annan digitalteknik). Vi har vidare gått från datorer med många signalnivåer till datorer med få. Detta gäller inte bara datorer, utan all elektronik. Från början hade vi analogmaskiner med ett godtyckligt antal signalnivåer. Sedan hade vi pionjärdatorer som visseligen var binära rent tekniskt, men abstraherade digitala datorer med talbassystem 10, t.ex. ENIAC. Ryssarna byggde ett fåtal maskiner med trinär logik, altså med tre signalnivåer, i datorns tidiga historia. Man kom emellertid snart underfund med att binära maskiner, både tekniskt och absrtakt, var att föredra och så kom det att bli.
Det finns således inga skäl till att övergå till andra signalnivåer när man bygger själva komponenterna. Använder man kvantdatorer kan man få 256 diskreta signalnivåer, vilket motsvarar åtta bitar. För att extrahera dessa bitar kvantifierar man dessa som åtta binära bitar. Således spelar det ej heller någon roll om vi teoretiskt skulle finna nya komponenter som "naturligt" håller fler än två signalnivåer. Vi vill ändå ha två diskreta nivåer eftersom det är det mest allmängiltiga och robusta (det är inte helt självklart hur man ska tolka trinär logik).
Att tro att framtidens datorer skulle vara något annat än binära, är ungefär som att tro att datorn blir analog bara för att hårddiskens magnetiska yta i princip är analog. Det binära systemet har otvetydigt flest fördelar på samtliga områden. Inte minst störokänsligheten hos det elektriska (eller tekniska [optiskt, magnetiskt, whatever]). Sedan har vi en hel del abstrakta fördelar liksom rent matematiska.
Vidare måste man ju, om man ska tro något annat, framhäva såväl fördelarna med det "nya" systemet likväl som nackdelarna med det gamla. Vad har vi för nackdelar med att räkna binärt? Inte många. Att vi behöver en databuss som är log2(talområde) i stället för logN(talområde) där N > 2? Det är inget bra skäl och uppvägs lätt genom störokänsligheten samt den allmänna teknikutvecklingen.
Trenden är otvetydigt, vi strävar efter att ha så få signalnivåer som möjligt. Apparater som förut var analoga eller hade fler än två signalnivåer ersätts av modernare apparater som är binära.
Fuzzylogik är inte ett sätt att bygga datorer, det är ett sätt att behandla vissa problem. Om vi skulle börja bygga specialdatorer för alla specifika problem vi har har vi snart gjort oss av med den generella datamaskinen för att i stället hemfalla tillbaka till gamla analogmaskiner och special-purpose-maskiner. Klart att om vi har ett specifikt reglersystem som har fem signalnivåer kan vi ägna miljoner åt att utveckla speciella 5-nivåerskomponenter, eller så kan vi använda en generell, binär, dator. Vilket blir billigare, snabbare och robustare. Så var det dock inte igår.
Själva vitsen med två signalnivåer är, förutom störokänsligheten, att du mycket lätt kan emulera godtyckligt antal signalnivåer (och logiker inklusive fuzzylogik) på ett konsistent och billigt sätt. Snabbt blir det också. Att göra det omvända, emulera två signalnivåer med en apparat med tre, eller en apparat där byggstenarna använder fuzzylogik, är inte alls lika enkelt och blir ett enormt slöseri både i datautrymmesbehov och prestanda.
Framtiden kommer erbjuda snabbare datorer. Fuzzylogik eller godtycklig signalnivå är en enkel match för en binär maskin (tänk bara hur självklart man matar in och ut decimala tal ur datorn).
