Vad har ni i lön?

Bor i hus så har lite dålig koll på hyrorna här men hört att folk betalar mellan 600-900$/mån i hyra beroende på antal rum i lägenheten. Hyresmarknaden fungerar mycket bättre här än i tex Stockholm.

Att äta lunch ute är några kronor billigare än i Sverige men inga jättesummor. Matvaror är aningen billigare än i Sverige. Det som jag märkt störst skillnad på är bilförsäkring och bensin. Betalar 2400kr om året för att helförsäkra bilen och bensinen kostar just nu strax över 8kr/l.

Quebec har lite högre skatt än andra provinser i Kanada men jag "skattar" bort knappt 33% av min inkomst. När jag skriver "skattar" så inkluderar det mina förmåner och mitt pensionssparande. Pensionssparandet har jag satt till 5% av min inkomst och jobbet matchar min insättning och lägger på 2%. Så pensionssparar jag 5% av min inkomst så har jag 12% av min inkomst på mitt konto för pensionssparande. Quebec har gratis sjukvård men jag har försäkring via jobbet som täcker kostnaden för eventuell medicin. Har livförsäkring, gratis tandvård och parkeringsplats mitt i stan. Så delar av det jag skattar bort är skatt på mina förmåner.

Jag flyttade hit tack vare att min flickvän är kanadensiska. Just nu har jag ett open work permit men det går ut i slutet av December så jag är mitt uppe i processen att förnya mitt arbetsvisum inför 2015. Men ja det kan vara lite problematiskt att försöka flytta hit om man inte är under 30 år. Är man under 30 kan man söka visum via International Experience Canada vilket jag har gjort.

24200kr/mån, Polis

Hur många år som färdigutbildad? Hur mycket blir det i månaden med ob?

Runt 27k/mån brutto för mig. Skiljer lite beroende på OB-timmar och försäljning! Anställd som butikschef.

Jobbar som produktionschef och har en lön på 27. Är relativt nyanställd.
Är ganska nöjd ändå då jag bara har gymnasiekompetens och erfarenhet i bagaget. Mina medarbetare på "golvet" ligger på ca 20.

Skickades från m.sweclockers.com

På internet kan man vara precis vem man vill

Cirka 29k brutto, 2nd-line tekniker. Detta inkluderar jour och provision en vanlig månad.

Skickades från m.sweclockers.com

Cirka 10k i månaden, eller 120k per år. Detta är bidrag från staten, eftersom jag nog aldrig kommer att få ett jobb med den inställning som arbetsgivare har. Jag sitter i rullstol för min benskörhet. Nepp, inget arbete för sådana. "Han är säkert efterbliven." Åtminstone känns det så väldigt ofta när man försökt få tag i något.

Det är dock uppdelat lite. Ungefär halva är beskattat, så de tar ju tillbaka en del av vad de ger ut. Jag har dock haft "tur" de senaste två åren, och fått tillbaka cirka 2k i skatt de åren, så det är ju mycket välkommet i december. Ingen farlig skatt mot vad jag skulle ha på en egentlig lön. Har faktiskt fått sommarjobb i år, på samma ställe där jag utfört all min praktik från skolan, och i och med att jag har statens skattenivåer på mitt skattekort, kommer jag löjligt billigt undan. 8%. Inget att spotta på, precis.

Det är klart att jag hellre skulle ha ett riktigt arbete i stället för att behöva gå en usel ekonomiutbildning där jag inte lär mig något nytt för att få ut pengar, men jag har trots allt fått mitt första sommarjobb vid 21 års ålder tack vare det, så man borde väl inte ha så taskig attityd till det hela ändå.

Jag har en mycket trevlig dator med trevliga tillbehör, men de har också kommit bit för bit under ett par års tid av planerade investeringar och hårt sparande då tillfälle till att fakiskt ha något kvar att spara har getts.

På detta betalar jag också cirka 1,4k per månad på en bil samt mycket andra räkningar. Betalar ofta också en hel del av matutgifterna för mig, syrran och morsan. Morsan får in 4k i månaden, så jag har det inte värst. Syrran får ungefär samma som mig. Sammanlagt får vi ungefär en normal lön, om man ska bedöma utifrån denna tråd, men det går också ut 3 vägar, så det blir ändå inte samma sak. Det är knapert, men det brukar gå med nöd och näppe.

28.000:-/mån brutto. Betald lunch plus lite andra förmåner.

Jobbar som CasinoTekniker.

Utbildning är väl det enda jag har, men det spelar ingen roll.

Såhär låg det till den gången jag nämnde tidigare: Jag hade ansökt genom en allmän blankett och så skulle man få samtal och intervjuas och se var på stället man skulle börja jobba. Vi snackar en väldigt stor industribyggnad med både kontor- och fabrikssida. Men istället för att jag då skulle få komma på en intervju och hitta något jag skulle kunna utföra, var det ett blankt nej. I år har jag två veckor sommarjobb så det är bättre än inget. Väldigt trevlig arbetsplats och inte särskilt stressigt heller, så jag kan inte klaga.

Nästa år har jag gått färdigt en s.k. merkonomlinje (är osäker på vad det heter i Sverige, bor själv i Finland. Det innefattar till mångt och mycket kontorssysslor, bokföring och dylikt,) så efter det skärs den inkomst jag får av staten för att gå där av, så då vet jag inte vad jag ska mig till. Men då har jag en till utbildning bakom mig, så man får väl hoppas på det bästa.

En stor del av problemet, kan jag känna, är att jag bor på en extremt liten ort med mycket gamla stenbyggnader, som inte är handikappanpassade över huvud taget, som du redan nämnde. Så det är fallet på t.ex. banker vet jag, eftersom jag har varit och sökt sommarjobb där innan.

Jag har även fått höra på både ett och två ställen att de har en rutin av att anlita samma personer varje år till den grad det är möjligt, eftersom de är insatta i rutiner o.s.v, vilket jag har full förståelse för. De slipper utbilda dem under egen arbetstid.

Det handlar verkligen inte om att jag inte lagt manken till och försökt under åren, men det är en väldigt liten marknad på landsbygden/småstäder och det är mycket folk trots allt, så det blir svårt att få arbete automatiskt.

Det är inte att jag inte har förståelse för hur det ligger till, utan jag är bara bitter att jag är en av dem som blir åsidosatt i princip hela tiden. Men jag får se hur det går framöver. Har ett år kvar av skolan för tillfället, sen får det väl bli dagpenning tills man råkar få napp någonstans.

Det är ingen rolig situation. Jag vet ju hur desperat jag kände mig när jag sökte jobb efter skolan. Det tog elva månader att hitta något och då är jag ändå helt frisk, bor i en storstad och hade precis avklarat en väldigt eftertraktad utbildning.

Hade jag varit dig hade jag satsat på att lära mig programmering eller liknande. Pluggat på egen hand så mycket jag orkar med osv. De som rekryterar den typen av tjänster brukar fokusera ganska mycket på sakkunskaper för det är så viktigt inom sådana yrken. Sen verkar man förstås inte kunna komma ifrån att den sociala biten är så viktig, man måste sälja sig själv på intervjun för annars har man ingen chans liksom. Det är väldigt fel i mina ögon, väldigt många yrken är inte beroende av att ha en säljarmentalitet eller att man "kan tala för sig" men ändå är det det viktigaste på intervjuerna.

Absolut. Om jag hade haft mattehuvud hade jag definitivt börjat med programmering. Den sociala biten är också något som ställer till det för mig, tror jag. Som de flesta nördar är jag väldigt introvert o.s.v. Det är en tuff sits. Men måste man så måste man. Jag skulle gärna ha ett arbete som jag kan sköta själv och inte behöva ha så mycket kontakt med andra människor, egentligen. Få in uppgift A, slutföra den, få in uppgift B o.s.v. Tyvärr har jag en bild av att det finns få dylika arbeten. Det har blivit väldigt mycket av just den säljarmentalitet som du nämnde överallt.

Jo absolut. Fast jag tror att det finns jobb där det inte spelar någon roll, bara man kommer genom intervjun liksom. Sen måste man förstås vara relativt glad, trevlig och käck under provanställningen eller liknande. Men när man väl har ett jobb så brukar det inte spela någon större roll, det finns ju introverta/asociala personer på en massa ställen som kan arbeta hur bra som helst bara de inte behöver sälja något. Frågan är om de hade lyckats få de jobben idag dock.

I Sverige har vi ett företag som heter Samhall som är till för personer som inte riktigt klarar av den vanliga arbetsmarknaden av någon anledning. Arbetsmarknaden av idag har gjort att Samhall anställer fler personer än något annat företag i Sverige, vilket ju är helt sjukt. Det är ju fint att de finns för de som faktiskt inte kan hantera ett jobb men som ändå är såpass friska att de inte kan/vill sitta hemma men det kan inte vara så många. En normalintelligent person ska ju kunna hantera ett normalt arbete även om fysiska hinder förstås kan göra att man inte kan göra allt. Sitter man i rullstol så kan man kanske inte jobba som brevbärare eller förskollärare liksom, men de flesta arbeten idag är ju mestadels i en sittande position och då kan det ju inte spela någon roll. Vi har krav på att alla arbetsplatser ska vara handikappanpassade och diskriminering på grund av sådana orsaker är olagligt precis som annan diskriminering.

Jag tror att det finns liknande här, heter rätt och slätt Arbetsförmedlingen.

Jag tror att lagen säger samma sak om arbetsplatser här, men det är ingen som bryr sig på en så här pass liten ort. Procenten av sådana som har fysiska hinder men ändå är arbetsföra är såpass låg att de inte riktigt tas hänsyn till. Jag vet dock att det finns en rullstolsburen kvinna i fullmäktige, som jag och faktiskt min nuvarande arbetsledare har funderat på att kontakta för att försöka diskutera med och framföra våra synpunkter vad som borde ändras och så där, för att liksom pusha på det hela lite. Jag har nu sommarjobb på ett grymt ställe med härligt folk. Inte alltid väldigt seriöst, men jag trivs och jag får betalt. Mer kan jag inte begära. Problemet är att de inte riktigt har budget att anställa någon på heltid, men jag måste hålla kontakten med dem framöver och se vad som går att ordna och vad som inte går. Jag får helt enkelt kämpa på! Har ju trots allt nästa år säkrat i den underbara skolvärlden. Suck.

Jobbar som IT-tekniker i kommun. 21500 brutto.

Endast gymnasieutbildning, med tanke på att lön baseras mycket på ålder i kommun så hoppas jag på en förhöjning snarast.

Är 21 år gammal.

/MVH Noggi