Citat:
Ursprungligen inskrivet av rankko
Universums värmedöd är inget faktum, men om det inträffar vad finns det som säger att vi inte på något sätt skulle kunna förhindra det eller finna ett alternativt sätt. Kanske låter lite som en omöjlighet, men tänk på alla som kommer jobba för att stoppa detta. Kanske ett enormt nätverk av datorer som under en miljard år arbetar med att förbättra sig själva med syftet att sedan kunna räkna ut ett sätt. Motivationen lär då finnas.
Gränsen för när man räknas som död kommer att skjuta iväg något. Att få en lastbil över sig kommer resultera i en skada som kan botas snarare än död. I värsta fall så får man använda kloning.
Många "om" men det får man nog vänta sig i en sådan här fråga.
Värmedöden är osäker ja (men lustigt nog kan den mycket väl vara ett "faktum" - dessa måste inte vara definitiva), men det hindrar inte resonemanget på något sätt.
Gränsen för när man räknas som död skjuter alltid iväg, men kan inte skjuta iväg godtyckligt mycket. Att du kan rädda en större andel människor från olyckor spelar ingen roll. Har vi medicinsk "oändlig" livslängd så kommer de som dör dö av olyckor.
Kloning räddar inte liv. Om vi svävar på alla definitioner i ett resonemang kan detta resonemang inte vara fruktbart. Vi kan inte anta en oändlig livslängd, utgå från vår definition av liv och livslängd, för att sedan definiera om själva livet. Det blir ett ad-hoc-resonemang och därtill rundgång. Motivationen för ett allt längre liv är inte det samma som motivationen för ett oändligt liv. Motivationen, om man frågar folk, är ett gott liv, ett lyckligt liv och i första hand meningsfullt liv snarare än oändligt sådant.
Jag förstår inte hur du ska ta dig ur begreppet "oändligt liv" i absolut mening (alltså inte "jäkligt lång liv") utan att rucka på saker vi förknippar med liv så som förökning och metabolism.
Att överföra människans personlighet och minnen, etc, på en annan varelse eller maskin kräver helt nya definitioner och skapar helt nya problem. Vidare kan du ju inte avgöra huruvida oändligt liv är just detta förens efter oändlig tid (alltså inte om två miljoner år). Förutom oändlig tid behöver du oändliga resurser och oändlig kapacitet att begränsa och helt återställa skador. Som om inte detta vore nog, skulle vi behöva oändligt med minne för att dra någon som helst nytta av detta oändliga liv. Och med detta även oändlig beräkningskapacitet i vår hjärna (eller motsvarande). Denna lilla konsekvens av entropi, informationsteori och termodynamik troliggör (även om det inte är helt säkert) att en dylik människa skulle behöva ett helt universum för sig självt. Åtminstone skulle det vara ett oändligt avstånd mellan varje människa. (Allt detta efter oändlig tid; i praktiken innebär det en människa som behöver hela sin ljusbubbla för metabolism och "hjärn"-kapacitet). Hyggligt tråkigt liv, m.a.o.
Du måste väl inse, att du i samma stund som du säger "Om två miljoner kommer nog som många har sagt ha oändligt liv" [SIC] (semantiken är underlig och det är inte glasklart vad du menar. Kommer vissa eller alla ha oändligt [långt] liv?) så förutsätter du en massa saker om universum som måste förändras. Att svara saker i stil med "om vi sätter X datorer under Y tid på problemet..." så blir det bara ad hoc. Vadå "nog" och "oändligt"? "Nog" implicerar att något idag skulle luta åt att vi i framtiden skulle kunna ha oändligt långt liv. I själva verket finns ingenting som pekar på detta, tvärt om; vi tror oss veta att universum expanderar accelererande, vi har termodynamiken som är ett faktum och vi vet också en hel del annat som talar emot från ren naturvetenskap till folks rena vilja. Tänk också på att vetenskapliga framsteg handlar om att finna regler och begränsningar i hur universum är uppbyggt. Det är en vanlig missuppfattning att vetenskap på något sätt utökar universums möjligheter eller tillåter saker som förut var otillåtet. Det är tillämpningar i form av teknik som möjliggör saker, men det beror bara på att vi tack vare naturlagarna ger oss en grund att stå på, att knyta an till, att utnyttja.
Det har aldrig funnits några kända hinder till materiella hastigheter över ljusets före Einstein. Inga hinder för helt godtyckliga planetbanor fanns innan Newton och Kepler. Det fanns inga kända hinder för evighetsmaskiner av något slag innan termodynamiken. Inga hinder att en människa skulle kunna föda en gås innan evolutionsläran. Vi lär oss genom att förstå att vissa saker faktiskt är omöjliga. Vilket inte på något sätt hindrar människan att med hennes teknik göra de mest fantastiska saker även i framtiden. Det är, så vitt vi vet, inte omöjligt - men kan bli det - att vi i framtiden kommer kunna kommunicera med andra universa och därmed i princip överleva detta dito. Men det förefaller inte troligt; luckan stängs fort med ny forskning. Termodynamiken verkar visa en definitiv teoretisk gräns över den informationsmängd som hypotetiskt kan passera mellan universum eller t.ex. ut ur svarta hål. Den s.k. "svarta-hål-termodynamiken" erbjuder nya spännande gränser om vad som kan visa sig vara möjligt. Denna 'holografiska princip' ställer också till med problem när det gäller kommunikation med andra universa; är nuvarande uppfattning om universums accelererande expansion riktig, är, i all essens, universum självt ett svart hål; ingenting kan nämligen lämna det (detta visar också att "svarta hål", stora eller små, inte behöver vara så dramatiska som t.ex. Ak47 föreställer sig).
Tekniknivå kan nog vara hur "hög" som helst och vi kommer möjliggöra tekniska lösningar i framtiden vi inte föreställt oss. Men detta betyder inte att teknik någonsin kan bryta mot naturlagarna (men hypotetiskt kanske alternera effekterna).
Många människor tolkar felaktigt "kunskap ändras över tid" som "det vi vet idag kan vara fel i morgon", gällandes helt fundamentala saker. Det har visat sig genom vetenskapshistorien att det som ändras egentligen inte är vår kunskap (annat än att den ökar) utan att saker vi antog vara sant eftersom vi ännu inte motbevisat det eller ens tvivlat på det, faller med nya upptäckter. Tiden antog vi t.ex. länge var absolut, liksom rummet. Men det har aldrig varit annat än något antagande, trots att vi byggt teorier på detta.
Det är således skillnad på kunskap och kunskap. Många saker som "bara" bygger på observation kan vara fel, och är ofta det. Somliga saker, däremot, är här för att stanna. Egendomligt nog saker som vi kanske vet lite mindre om. Nytt kunskapsinhämtande där ger precision och mer exakthet än tidigare. All naturvetenskap är en approximation av verkligheten och framåtskridande är successiv approximation mot någon sorts "sanning" som inte kan (eller behöver) nås. Ingen riktig vetenskap gör anspråk på "sanningar". Einsteins teorier är således bättre approximationer av verkligheten än Newtons dito. Praktiskt brukar man ju säga att Einsteins världsbild har ersatt Newtons, men att den senare kan tillämpas lokalt och i moderata hastigheter eller massor. Nja, det är lika riktigt att påstå att Newtons världsbild i det lokala är riktig, den utger sig ändå bara för att vara en approximation. Även om två miljoner år, när människan säkert har pusslat ihop kvantmekaniken med relativitetsteorin och ändå ersatt dessa med en rad nya teorier kommer Newtons lagar att fungera precis lika bra som idag eller på 1700-talet om de används som idag.
Allt detta förefaller off-topic men andemeningen är ändå att om två miljoner år kommer vi ändå slava under mänsklighetens hitintills absolut starkaste och djupaste förståelse för universum, nämligen termodynamiken. Detta fundament är så solitt att praktiskt taget all naturvetenskap skulle falla omedelbums om ett enda motexempel skulle påträffas. Termodynamiken är, rent vetenskapsfilosofiskt, i en särställning. (Ibland talar man om "brott" mot termodynamiken men då menar man mycket speciella, lokala, brott mot den andra lagen. Dessa är egentligen inte brott [t.ex. Maxwells demon] utan bara missräkningar och utökningar av teorin [t.ex. svarta-hål-termodynamik och den holografiska principen]. Allt detta är för svårt för att jag ska begripa något av det, men jag är fullt på det klara med att ingen seriös forskare menar att dessa skulle falsifiera termodynamiken som sådan, bara möjligen vår förståelse för den samme).
...
Vi har redan odödlighet i den mening att folk kan leva vidare i våra minnen.
Edit: Jag måste berätta en liten skrytsam anekdot. När man talar med folk som faktiskt kan något om fysik, alltså de fysiker som faktiskt förstår detta bra mycket mer än jag själv brukar jag, som en social grej, att försöka luska ut personens personliga "rangordning" av naturvetenskapliga teorier. Jag har länge haft min personliga rangordning klar för mig. Det första fysiker brukar säga, spontant, är att kvantmekaniken är den "starkaste" naturvetenskapen (i meningen vedertagen, verifierad och rigid). Det tycker inte jag. Jag tycker att termodynamiken har en solklar förstaplats, evolutionsteorin en andraplats och kvantmekaniken först på tredje plats (vilket ändå sannerligen inte är dåligt). Faktiskt så brukar jag efter lite diskussion (och gärna några öl) få igenom min rangordning och vederbörande säger något i stil med "det har jag aldrig tänkt på". Att peta ner kvantmekaniken till tredje, och inte andra, plats brukar vara svårare. Termodynamiken är, resonerar jag, starkast eftersom all annan fysik bottnar i den och måste förutsätta denna, annars blir allt galet. Evolutionsteorin (som faktiskt också förutsätter termodynamik) kommer före kvantmekaniken av den enkla anledningen att den stödjs av flest typer av oberoende data (vitt skilda ting som fysik, geologi, arkeologi, hypotesbyggande, etc). Kvantmekaniken är stark eftersom den är grundligt prövad och har en god, om än svårgenomtränglig, teoribildning. Relativitetsteorierna kommer på fjärde och femte plats. Fortfarande handlar det om mycket starka teorier.
Det är lättare att förklara varför evolutionsteorin antagligen kommer vara en riktig teori även om två miljoner år. Den beror inte av fossil, geologi, DNA eller annan enskild evidens. Vi kan ha fel om vissa, eller rent av alla [i princip] fossil. Det påverkar inte evolutionsteorin ett smack (men skulle kanske vara förödande för paleontologin). Termodynamiken har flera likheter och bygger inte heller på enskild observation eller evidens. Däremot kan ett motexempel falsifiera den lätt, vilket också är anledningen till att det är god vetenskap.
