Zartax: Det är plättlätt att komma med dessa påståenden, då jag hävdar att Bibeln förmedlar Guds uppenbarade ord. Läs uppenbarelseboken. Och nej, jag förväntar mig inte att du betraktar Bibeln som en trovärdig källa, men likafullt en källa som för många är trovärdig.
MBYs analys av mitt inlägg är korrekt på punkten: det innehåller noll kosmologi, och mig veterligen har jag inte fört några vetenskapliga anspråk av något slag. Betrakta mitt inlägg som god biblisk undervisning för era själars bästa.
MBY: förmuleringen "utan var och en kommer att ställas till svars för sin egen tro, eller brist på därav" är liksom merparten av mitt inlägg, inte ett bibelcitat. Men det är likafullt Biblisk lära, liksom resten av mitt inlägg. Varsågod!
Bibeln lär inte om sig själv, att dess budskap är fullt begripligt för de som inte redan är övertygade:
"Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna."
Jag kan inte argumentera för att alla borde godta mina argument, ni är kloka och skulle inte göra det rakt av utan vidare. Ni är kloka såtillvida att ni vet att välja det alternativ av minst två möjliga, som ni genom ert förnuft, perception och genom er egna beprövade erfarenhet (eller förtroende för att andras erfarenheter är riktiga) finner vara sant. Jag har inte påstått att en människa inte bör följa sitt förnuft, utan tvärtom, jag utmanar alla att följa sitt förnuft och sanningslidelse helt utan förbehåll. Ingen kan påstå att jag är oförnuftig när jag säger att jag tror på Gud, därför att jag utan tvekan har valt det alternativ av två möjliga som är mest förnuftigt; att tro på att Gud finns och vill mig något, hellre än att Gud inte finns.
Det går inte att bevisa att Gud i största allmänhet inte finns, då det inte går att bevisa icke-existens. Man kan däremot argumentera för att somliga gudsbilder logiskt sett är omöjliga, att Gud inte skulle vara god därför att det finns ondska i världen, att Gud inte har skapat universum, att döda inte kan uppstå osv osv osv osv.
Ponera så att du har ett antal liknande filosofiska utmaningar att grubbla över för att kunna bejaka Guds existens med gott samvete och att du befinner dig i ett sorts mellanläge mellan människors påståenden, "Gud finns" och "Gud finns inte" tills du har hunnit tänka mera på saken.
Vad krävs för att du skall välja att ta parti för att Gud faktiskt finns? En skymt av en ängel? Somliga påstår sig ha sett änglar. Måhända att en ängel, eller Jesus, står vid din säng en dag? Ta inte ställning till om detta är möjligt, ta bara ställning till vad du skulle tro om det faktiskt var så att en ängel eller Jesus stod brevid dig.
De flesta skulle döma ut detta som dumheter och vidskepligheter, men ni missförstår mig. Jag är inte intresserad av sannorlikheten eller möjligheten av detta, utan hur du skulle tro om det faktiskt var så att du såg det med dina egna ögon.
Vissa skulle säga att det förnuftigaste vore att tro att det rör sig om en synvilla, hallicunation eller liknande och finna det rimligare att tro på vad en vetenskapsman eller en filosof har kommit fram till vad beträffar ditten eller datten. Fråga er själva, är detta förnuftigt? Låt säga att ni får uppleva en likande sak igen, men fortfarande tycker att det är rimligare att bara avfärda Guds existens för att detta är vad somliga filosofer menar. Att gång på gång söka sig till vetenskapliga förklaringar eller så, trots allt vad man får uppleva som faktiskt visar på motsatsen, är man inte förnuftig. Kan man inte tro på sin perceptiva förmåga vid flertalet tillfällen, och istället hänvisar till vad andra människor skriver... så är man inte förnuftig.
För mig är frågan avgjord, därför att jag finner det rimligare att utifrån mina erfarenheter av saken bejaka Guds existens hellre än att söka mig till olika filosofiska spekulationer. Det är lustigt att x86 hånar mig när jag talar om frihet, som om en naturalistisk ontologi skulle (kunna) förespråka någonting annat än determinism. Googla exempelvis Hedenius, som i alla fall inte hycklade på den punkten. Kom tillbaka när du tar dig själv på allvar.
