Mår psykisktdåligt, vart ska jag vända mig?

Kan inte direkt svara på trådens igentliga fråga, men jag känner igen mig i det du skrev. Jag är ju yngre än dig (15 år) så jag vände nog inte mig mot dit du ska vända dig. Dock fick jag Zopiklon utskrivet, detta är ett insomningmedel som knockar dig totalt (Benzo. besläktat läkemedel, narkotikaklassat) för att återställa dygnsrytmen som jag hade förstört helt och hållet pga ångest. Tog de vid säg 00.00 så somnade jag in runt 00.20-00.30 i en vecka och när jag vänt lite på dygnsrytmen så började jag med Atarax istället, funkar bra nu även om det på sista tiden har bristit i kvaliten på min sömn, - vaknar flera gånger på natten och kan inte somna om :/ Men det jag ville säga var att försök att få något insomningsmedel som hjälper dig att somna in och inte sömnmedel som gör dig trött även på dagen utan någon vidare sömn.

Mvh
Silverwulf

Jag vet inte riktigt vad du menar med ungdomsvårdscentralen, jag har aldrig stött på detta begrepp tidigare.
Men vårdcentralen verkar vara ett bra första steg. Annars kan du ju ringa sjukvårdsrådgivningen och höra med dem, de kan säkert ge tips specifikt för just din stad.

Ungdomsmottagningen heter det

Sömnproblem? Ut och spring några mil om dagen så ska du se att du inte har några problem att sova sen?

Motion ska även visst vara någonting som är bra vid depressioner.

Hej, satt i samma sits som dig för ett tag sen.
Det hände en asjobbig sak oktober förra året. Det plus en snedtripp på svamp (ett par veckor innan), gjorde att jag mådde väldigt dåligt under en period. Riktigt dåligt.

Det var mycket saker involverade i denna soppa (flickvän otrogen med en i klassen, jag gick inte till skolan, bode i familjehem etc etc)

Nu, därimot, så börjar jag bli ganska normal igen. Nästan helt återställd. Flickvännen och jag får en unge om 3 veckor (cirkus), skolan gick bra, till slut, gemensam egen lägenhet, plus en väldigt stor chans till jobb i höst (tjejen har sommarjobb nu).

Det jag tycker du ska göra, om du inte redan gjort det, gå till vårdcentralen alternativt ungdomsvårdcentralen, om du vill ha lite vägledning om vart du ska vända dig (finns det någonting som heter ungomdvårdscentralen? Du tänker inte på ungdomsmottagningen?).

Du kan vända dig till ungdomsmottagningen tills de år du fyller 25, om jag inte minns fel.

Det du kanske behöver är lite piller som gör att du blir bättre. Hellre lite piller så att du mår bra, än att du förnekar att du mår dåligt och.. ptja, mår dåligt. (Vilket du iof inte förnekar, när jag tänker efter, tagit ett par snapsar ikväll, farsan har kräftskiva).

Men som sagt. Det finns dom som har det värre, även fast jag, genom egen erfarenhet, vet att det inte är till någon tröst.

I reservation för att du berättat hur du gått tillväga, så ber jag dig att skriva en liten uppdatering på hur du har gjort.

Ha en fortsatt trevlig kväll allesammans

EDIT: Ajsing, såg nu att du uppsökt vård. Fasiken så shönt
Det finns bara en nackdel med att du sökte vård. Du kommer fråga dig själv varför du inte gjorde det tidigare

Skriv gärna och uppdatera tråden när du blir stabil. Skulle vara kul att veta vilken vård du fick. Piller, piller+psykolog, eller endast psykolog.

Så du har ångest och mår allmänt skit?

Jadu, grattis, du är en vuxen svensk.

Att vara deprimerad i dag är som att dra på sig kläderna på morgonen.
Alla verkar vara det.

Ett konkret tips då.
Jobba mindre, mycket mindre, tänk inte på jobb alls när du är fri.
Jag vet inte hur du jobbar, men du skrev att du inte haft mycket till fritid så...

Jag är aldrig så uppgiven som när jag jobbar 70 timmarsveckor.
Tackafan så gör jag inte det varje vecka, men det är inte helt ovanligt.
Man blir helt förstörd av att bara sova och jobba.

Kort och gott så behöver du koppla av.
Ta ledigt eller något och roa dig, koppla av, ligg på stranden och läs en bok eller vad fan som helst du gör för att chilla.

Du kanske borde fundera på ett annat yrke? Det kanske är där skon klämmer, att du inte alls är nöjd med ditt nuvarande. Eller bara byta arbetsplats.

Men hur trivs du med ditt jobb då?

Bry dig inte om sådan förlöjligande och förminskande cynism jämtemot psykisk ohälsa, den är tyvärr väldigt utspridd bland den obildade allmänheten.
Du har riktiga problem som du inte ska behöva ha, hurvida andra har det värre eller liknande är irrelevant.

Gör så.
Varför helst inte piller? Enbart samtalsterapi har i studier inte visat sig ha så väldigt imponerande resultat mot ångest och depression. Det finns däremot helt suveräna mediciner idag som många upplever vara helt utan egentliga bieffekter.
Låt oss säga att du klarar dig på låg dos av SSRI och/eller svag ångestdämpande, dessa är extremt vältestade produkter och visar inga egentliga negativa effekter... men i vissa fall otroliga resultat.

Nåja... jag tycker du ska vara öppen för alla sätt att bli bättre, läkarna vet oftast bäst. Glöm inte att du kan byta läkare/psykolog/etc om du inte tycker att något fungerar.

Sådär beskriver min kompis sin depression. Exakt likadant!
"Känns som någon står på mitt bröst", brukar han förklara det.
Jag kände ett lätt tryck på bröstet när jag mådde dåligt, men inte i närheten av det du beskriver.

Nej fan, hoppas allt löser sig. Inte kul att må piss.

Klassisk musik är att rekommendera. Då blir man lugn och fin, och allt är bara toppen.

Kanske hjälper om man är sur för att man missat bussen, men knappast mot depression.