Detta hände min vän imorse...

Så mycket som krävs för att personen ska överleva?

Funkar fint i teorin och tyvärr enbart där.

Ja det märks att du är ignorant, för när har jag sagt vad jag eller alla andra SKA göra? Du kanske ska ta och läsa vad vår diskussion var - blev - är. En enkel fråga om det är rätt eller fel att låta någon dö, var min fråga - som du redan svarat på!

Som redan sagt hör inte din mentalitet in i vården, och det står jag upp för!

Haha "ok". Den här mentaliteten är en konsekvens av att jag pluggar det jag gör, innan dess var jag lika naiv som du.

Men visst, kalla du mig ignorant, tar det som att du inte fler sakliga argument att komma med och då bara kan ta till med personliga påhopp efter att jag tydliggjort att även L-ABC som du håller så kärt har sina har sina undantag.

Okej, då vet vi!

Du menar på allvar att man ska låta någon dö för att det gör för ont att rädda livet på människan?

Nej, det finns inga fler argument än de givna, för de räcker långväga!

Men tack för diskussionen i alla fall, det är alltid lika skrämmande att prata med din typo!

Detta är vad som tillämpa på sjukhus världen över. Man har i tanke onödig smärta, hur mycket en kropp/patientens kropp klarar av, fortsatt liv och dess livskvalité ur personens syn och värdighet.

Har själv varit med om när man slutat med HLR på akuten efter bara några minuter då man insett att hoppet är ute och istället lät personen få ett värdigt slut på livet. Kan även tillägga att personen i fråga hade en PEA (pulslös elektriskt aktivitet, kort: hjärtat slår men du har ingen puls).

Att med alla medel försöka hålla en person vid liv är tyvärr inte alltid det bästa baserat på de saker jag nämnde tidigare. Och detta är inget jag hittar på själv. Det är så det ser ut och det som lärs ut. Sen att det inte faller alla i smkane är ju självklart.

Du har inte kommit med några sakliga argument, men är du nöjd så får du vara det. Till och med L-ABC har undantag och det var precis vad jag försökt få in i din skalle från början.

Och återigen kommer personpåhopp fram, oerhört moget.

Gränsen går nog långt över vad gemene man skulle ens fundera på att göra i vilket fall, så jag tycker det är onödigt att propagera för att det kanske gör för ont för att det ska vara värt det eller för att man inte ska agera om man är det minsta osäker. Och hur "onödig" är smärtan om det räddar livet på personen? Inte speciellt. Ta de killarna som högg av kompisens ben med en yxa som exempel. Hade de inte gjort det så hade han brunnit inne i bilen. Är verkligen smärta nått att diskutera i ett exempel som det? Hugga av benet eller dö? Hmm. I jämförelse tycker jag ditt exempel om koniotomi med en slö brödkniv bleknar rätt rejält. Behövs det så behövs det och det ska VÄLDIGT mycket till för att man ska låta bli pga. smärta sålänge det finns hopp.

Att sluta med HLR när man vet att det är hopplöst är inte riktigt samma sak.

Nej, jag rör inte ihop det. Att jag inte nämnt äldre och obotligt sjuka är för att de utgör en speciell grupp av människor och det vore onödigt att blanda in dem i den här diskussionen. Personen i det jag berättade var en frisk 55-åring, så där var inte åldern någon signifikant faktor.

Anledningen till att man slutar med livräddning på fullt friska personer är inte "bara för att det gör lite ont", utan alla de saker jag nämnde i förra inlägget. Det handlar även inte om att det inte ska göra ont alls, utan att det läkare gör inte ska tillföra patienten onödigt lidande. Och här är det rätt personligt, men avslutandet av livräddning på akutrum sker i många fall i samråd med de anhöriga, de vet bäst vad personen i fråga skulle vilja/tycker. På samma sätt som det finns folk som vill att sjukvården ska göra allt som går för att hålla dem vid liv så finns det ven personer som inte är av samma åsikt (av olika personliga anledningar).

Det går inte enbart ut på att se till att en person överlever som många verkar tro, det är inget problem i de flesta fall. Det gäller snarare att minimera de bestående men som erhålls under livräddningen samt se till att patienten får en fortsatt hög livskvalité som denne hade innan. Därutöver vill man att patienten ska få ett värdigt avslut på sitt liv samt att dennes närståenden också ska tycka detta.

Sina gränser får man reda på först när man är i en sådan situation, tills dess är det bara förhoppningar. Vad beträffar det du skriver om att inte agera så förtydligade jag mig och skrev att man ska göra så mycket som man känner sig säker i men inte längre då det finns risk att man förvärrar något, och koniotomin var perfekt exempel. Heimlich, känn efer i munnen, bakom svalget efter föremålet och sen HLR. Det finns en anledning till varför koniotomi inte lärs ut av räddningstjänsten (eller ens till sjuksköterskor och de flesta läkare för den delen också).

Smärta är ingen liten sak som alla klarar av lika bra och därför kan du inta bara göra en sån jämförelse mellan hugga av ben och göra koniotomi, beror helt på personen som får uppleva de sakerna. Som sagts, lyckas man rädda personen genom den smärtsamma handlingen så är det ju topp. Men lyckas man inte har man bara gjort livet ännu jävligare för personen.

Och det är som sagt inte bara smärtan som är av avgörande, utan en rad andra saker också.

Angående HLRet på akutrummet så är det ändå inte för skilt. Det fanns vissa saker man skulle kunna göra för att försöka och se om man kunde få igång pulsen på personen, men man gjorde inte dessa av redan nämnda anledningar.

Det som främst diskuterades var L-ABC, är inte samma sak som HLR. HLRet som jag nämnde var den som ges av läkare på akutrum och den skiljer sig från den som lärs ut av räddningstjänsten till befolkningen i allmänhet och heter A-HLR. Bland annat så ges läkemedel (adrenalin, cordaron, atropin etc beroende på omständigheterna) samt tillgång till defibrillator finns.

Det som diskuterades var den här tråden med dess specialfall där konventionell första hjälpen inte kommer funka något vidare på, vilket räddningstjänstens hemsida som jag länkade till också antydde (där har du din källa som du ville ha?). Därmed inte sagt att tex all form av hjälp är dåligt, det finns alltid delar av tex L-ABC som man kan använda sig av. Ibland kan man inte använda vissa delar. Det som diskuterats gäller därför denna speciella situation där felaktigt handlande kan få värre konsekvenser än inget handlande. Det må ha verkat märkligt för dig, men så är det. En pulsåderblödning klassas som farligt läge och kan inte behandlas på samma sätt som andra blödningar. Att man inte ska lägga tryckförband på halsen, vilket var mitt första inlägg, står det om också.
http://www.raddningstjanst.se/index.203---1.html

Att det inte lärs ut hur man åtgärdar pulsåderblödningar beror på att de är relativt ovanmliga som tur är sam att det blir för mycket info att få folk att komma ihåg under stresade situationer.

Jag menar inte att man bara ska stå med händerna i fickan och titta på. Vet man med sig att man saknar tillräckligt med kunskap för att hjälpa så är det minsta man kan göra att ta och, tillkalla hjälp, lugna personen, se till att hålla denne varm och dylikt tills hjälp kommer.

Vadå "klarar av" angående smärta? Och jag ser inte riktigt hur risken att man dör lite jävligare om 5 minuter ens är jämförbar mot nyttan att faktiskt överleva.

Ja, det är precis det jag ville poängtera förut. Din frågeställning gällande halsen var en gällande fråga när jag var på liknande kurs, med det enkla svaret - Ja!.

Ojojoj, många att svara, ska göra mitt bästa.

Ja, blödning från carotis är en speciell situation där de vanliga "reglerna" vid stoppandet av blödning på resten av kroppen inte funkar lika bra, om alls.
I mitt första inlägg skrev jag ingenstans att man inte ska ingripa, utan den frågan kom senare när vissa ville ingripa på allt och hela tiden.

Vidare så gavs inga råd angående pulsåderblödningar på räddningstjänstens hemsida, vilket även var lite av poängen i det hela. Där ges inga råd om hur du stoppar en sådan blödning.

Är du helt omedveten om att smärta inte bara är "aj!"? Vid smärta sätts många reaktioner igång och varenda en av dessa tär på kroppen.

Vidare så har du helt snöat in dig på smärtdelen då jag uttryckligen sagt att det inte enbart är smärta som avgör hur och i vilken omfattning man satsar på livräddning, utan många delar spelar in och där smärta är en del.

Det är inte meningen att det ska vara som att jag har någon attityd, för det har jag inte (försöker iaf inte ha det).
Jo, jag läser till läkare (har en hel del kvar att läsa, så anser mig inte på något sätt allkunnig om det framkommer så).
Jag har inte sagt att man inte ska göra något när man är som första person på en olycksplats, utan att man ska göra så mycket man känner sig säker på att klara av. Det är ändå en stor skillnad på de två sakerna. (nu när jag kollade genom de första inläggen av mig så ser jag hur det kan tolkas som att jag var av den åsikten, men har ändå försökt förtydliga mig och de senaste inläggen är rätt tydliga om vad jag anser att man ska/inte ska göra vid olyckssituationer).
Angående ditt exempel, visst, anser du dig kunna utföra en koniotomi på ett korrekt sätt, så shoot. Har du provat allt annat utan att det funkar så gör det. Men om du aldrig ens hört ordet eller vet var du ska snitta upp då? Är det lika självklart att du ska göra ingreppet? Är det framför allt lika säkert för personen i andnöd? Det är ju detta jag menar, gör så mycket ni känner er säkra på att ni behärskar.

Jag är lite trött nu och misstänker att jag missar ironin/sarkasmen...

Det behövs faktiskt inte så himla mycket tryck för att stoppa flödet till hjärnan, gäller bara att veta vart man ska trycka. Därmed inte sagt att all tryck på halsen kommer leda till stop av carotiskärlen, vilket mitt första inlägg heller aldrig sa, utan det jag skrev var att risken finns för att detta ska ske, och det stämmer.

Även här skriver jag igen, jag har inte haft som syfte att skrämma folk från att agera, det jag har och fortfarande propagerar för är att man ska vara någorlunda medveten om sina begränsningar och således göra så mycket man känner sig säker i.

Måste tillstå att ditt senaste inlägg klargjorde mycket i positivare mening, om än inte helt i min smak när det gäller en framtida läkares inställning till just första hjälpen insatser. Ändock ett "Tack!".

Det var ju trevligt att höra. Det är ju inte alltid det enklaste att försöka klargöra vad man står för när man argumenterar mot fyra fem pers samtidigt och där det dyker upp olika exempel till höger och vänster.

Nej, det är jag inte, men det är knappast nått som är jämförbart med att dö.

Det är först i senare inlägg du har tagit upp andra aspekter till att inte agera (förutom att man inte vet vad man håller på med) och jag tycker ingen av dem är speciellt högt prioriterad under en akutsituation innan sjukvårdare har kommit till platsen. Att man gör en sak på sjukhus under kontrollerade former med tränad personal är en sak, men tycker du verkligen att man som lekman ska ställa sig och fundera på om ens agerande kommer ge en värdig död om det misslyckas när någon ligger och kvävs till döds framför ens ögon? Man kanske ska prioritera liiiite andra saker då.