Komma över någon som lämnat världen

Problemet;

Jag har enda sen en viss person jag tyckte om tog livet av sig haft perioder där jag tänker väldigt mycket på henne och är allmänt nere. Men det har blivit mer på sista tiden, började få en sån här period för typ två veckor sen och det blir inte bättre, satt och grät i några timmar över henne t ex för några dagar sedan.

Jag vill kunna bearbeta det här så det här får ett stopp, men vet inte hur jag ska göra. Alltså, jag vill ju inte glömma henne, men typ såhär tänker jag ju inte över min pappa som dog för några år sen och jag tyckte väldigt mycket om min pappa, så på nått sätt har jag bearbetat pappa men den här tjejen lyckas jag bara inte bearbeta riktigt verkar det som... en del till att jag inte kan släppa det är antagligen att jag anklagar mig själv en del för att hon valde att ta sitt liv.

Historien; (kan kanske hjälpa, I dunno)

Det började vid juletid, hade i första halvan av det året tappat bort mitt livs längsta förhållande, och efter det skaffat ett annat. Det nya förhållandet spricker däremot där den här historien börjar; några dagar innan jul håller min dåtida flickvän om mig och gråter samtidigt som hon förklarar att hon inte känner likadant för mig som jag känner för henne och att vi inte kan vara ihop längre. Men vi fortsätter vara vänner.

Runt mellandagarna introducerar hon mig till en av sina kompisar. Kompisen ligger inne på sjukhus för sina ben på ett sjukhus ganska nära mig (mitt ex bor nere i Göteborg, så jag var närmare), så jag känner ganska fort att jag vill åka in och träffa henne. Hon verkar ensam och ledsen där borta eftersom sjukhuset är så långt hemifrån.

När vi träffas så går allt jättebra. Det känns inte det minsta jobbigt att göra online->offline-ombytet och allt rullar... och det rullar kanske lite för bra. Innan jag egentligen gett det någon ordentlig tanke så ligger våra läppar om varandra och våra tungor möts. Började tänka på mitt ex då, kände mig skamsen som kysstes med hennes kompis när jag egentligen fortfarande tyckte om henne - fast det kändes inte fel att kyssa den här tjejen heller, på något sätt, egentligen. Det blev en del mer kyssar och lite sånt där innan jag kom iväg på kvällen, för det var så jäkla svårt att låta bli...

Mådde toppen hela vägen hem, även fast jag inte kunde låta bli att känna att jag på något sätt inte var trogen mitt ex - jag borde vara ledsen över henne en längre period än såhär. Men men, jag kom hem och jag och den här fina damen fortsatte hålla kontakt över msn och telefon så gott som varje dag.

Tyvärr var jag helt och komplett dum i huvudet... eftersom jag sett två förhållanden som jag trodde båda två skulle hålla livet ut gå i kras samma år (eller ja, nu är vi nog i januari 2008 nästan, men men...) så ville jag vara säker på att jag nu gav mig in i något riktigt. Det här skulle funka, jag ville inte bli dumpad och vara ledsen nå mer, hade fått nog av det. Så då började jag tänka förbi gull-gull-nykärfasen och hur vårat liv tillsammans skulle se ut efter det. Kom fram till att vi var ofantligt olika egentligen (hon; hantverkare, gillar att springa och arbeta i skogen, se på sport. jag; sitta hemma framför tvn/datorn och nörda och spela - kan gå in på det här med skillnader mer på djupet senare om någon skulle vilja) och tja, jag trodde inte det skulle funka.

Så jag fegade ur, tyvärr var jag inte modig nog att säga det till henne rakt ut... vi fortsatte prata, och hon kände väl av att något var fel, började bli ledsnare och så. En kväll hade jag stor ångest över annat i mitt liv och mådde skit, så messade hon mig och sa att hon var ledsen. Bestämde mig för att just ikväll har jag nog med min egen skit, så jag låtsades att jag redan hade lagt mig...

Såg inte av henne online när jag kollade efter henne på msn dagarna efter det, men tänkte inte så mycket på det. Hon var ju inte online 24/7 som jag så jag missade henne väl bara. Efter några dagar har gått frågar mitt ex "har du sett henne online på sista tiden? inte sett henne på ett tag. du är ju online hela tiden, kan du kolla när din klient såg henne online sist?"...

Jag behövde däremot inte kolla det. Jag scrollade ner genom min lista, hittade henne bland mina offline-kontakter och såg i hennes namn att hon tagit livet av sig efter den där kvällen då jag ignorerade henne. Och jag vet varför hon tog livet av sig; hon kände sig så ensam och som om hon inte dög eftersom hon aldrig hade haft en flickvän, fast hon så gärna ville ha en. Så där satt jag... ringde hem till hennes föräldrar för att höra om det var sant, och det var det tydligen.

Ja, det är historien, och nu mår jag skit över att hon inte finns bland oss längre. Hon behöver inte vara vid min sida, men jävla skit att hon inte ens kan vara min vän här, och inte nog med det, hon kommer aldrig få uppleva något av det underbara som säkert fanns i hennes framtid Så ja, hur går jag vidare nu?

Jisses vad långt det blev... suger på att fatta mig kort. Ändå försökte jag verkligen den här gången x_x

Tack för svaren allihopa, det ligger nog en hel del sanning i det ni alla säger. Även det här med att jag inte ska ta på mig skuld och så, men det är så svårt eftersom hade jag bara gjort annorlunda hade hon antagligen levt nu - om vi inte hade separaret och så hade hon kanske tagit livet av sig efter det antar jag, men då hade hon iaf haft en flickvän någon gång ju så då skulle hon ha bättre självkänsla och kanske kunnat stå emot :\

Har flertalet fina minnen med henne, hoppas jag inte någonsin glömmer dem... men just nu känns det ju som om jag -vill- glömma, alltså inte glömma helt liksom men jag vill inte gå och smådeppa lite varje dag för henne liksom. Det tär på mig :\

Jag som hoppades på en dunder-mirakel-swec-kur :\

Hon mådde inte nå vidare, nej. Hade försökt ta sitt liv en gång förrut också men hade blivit räddad av en kompis efter att hon skickat ett farväl-sms... om jag bara visste vad hon skulle göra den där morgonen när hon åkte iväg med bilen skulle jag fan ha åkt till henne och räddat henne jag med

Men ja hon hade en hel del problem, men typ de flesta var avklarade redan. Det största, som hon var så ledsen över, var just det här att hon kände att hon inte dög åt någon. Hennes vänner drog ifrån henne - mestadels för att hon var ledsen av sig hela tiden så de orkade väl inte (själv tyckte jag inte det var något större lass att dra... fast jag tror jag var bättre på att få henne på bättre tankar än andra var också, var väl därför hon började känna sådär för mig också) - hon hade svårt att leta upp nya kontakter och så hade hon aldrig haft ett förhållande. Och till råga på allt så står jag sen och börjar ge henne allt det här, fan vad glad hon var innan jag började dra mig bakåt av rädsla för att bli sårad senare, och så börjar jag prata annorlunda mot henne så hon märker att jag nog inte kommer ge henne den där lyckan ändå... känner mig som värsta svikaren...

Mm, jag hade ingen aning.. Men hade jag gjort det hade jag gjort saker sååå annorlunda

Jag är tjej, mm. Jag och damerna i det här dramat är inte så straighta av oss.

Åh helvete Fyfan... shit vilka känslor hon måste ha gått med sen... usch fyfan vad äckligt Mitt är ingenting jämfört med det där ju... alltså shit, stackars tjej.

Men jag fattar inte heller, varför drack han när han gick på antidepressiva...? Har själv gått på sånt, testat lite olika varianter och så, och jag har aldrig varit med om att man fått piller där man inte får varning "drick INTE alkohol i samband med den här medicinen"... det är typ skitfarligt ju :S Stackars tjej iaf, hur tar hon sig vidare? Är hon okej nu...?

Tja... jag hade fullt med känslor för henne egentligen ju. Hade verkligen inte haft något emot att vara ihop med henne, var bara rädd för just det där med att det inte skulle funka när vi inte var nykära längre. Nu har jag lärt mig av det här att i kärlek ska man inte tänka, man ska bara känna, så idag hade jag gjort väldigt annorlunda. Då hade jag varit utanför hennes dörr direkt istället... men men, så tänkte inte idiotiska jag på den tiden, och.... ja, nej, det kanske inte är mitt fel.

Helvete vad svårt det där var att skriva, att det inte var mitt fel, för det känns som om jag ljuger mot mig själv och hennes minne rakt upp i ansiktet

Tja, på sätt och vis känns det väl som "jag skiter väl i mig själv, -hon- försvann" men det är väl en tanke om mig själv i slutändan det med antar jag.

Nee med facit i hand skulle jag verkligen ha hanterat situationen otroligt annorlunda. Men det är svårt att inte tänka att jag står i skuld pga att jag inte gjorde just så också. Men försöker vrida på huvudet nu så det ska bli bra :S

Synd att hon inte är här för att se det bara, i såna fall :\ Hon gick i graven i tron att jag inte kände sådär...

Hihi, skönt att se andra som inte kan fatta sig kort ^_^x; Får man ju bilden att du bryr dig också ^_~x

Hoppas allt går bra ^_^x Hon har haft nog med jobbigheter nu, hoppas nya pojken är stabilare och en bra pappa till barnen ^_^x

Tja ville väl inte prata om det sist du var här och dra ner stämningen, och vi har ju inte pratat så mycket på sista tiden eftersom jag spenderat all min tid med pojken. Men vad gullig du är, tack :3 Och det var jättesnällt att du kom hit, det behövdes verkligen, även fast det kanske inte märktes så mycket så mådde jag verkligen inte bra den natten.