Sennheiser HD600
Många av er undrar säkert ibland vad föräldrar egentligen är bra till. De tjatar bara om att man skall städa rummet, bädda sängen och äta grönsaker till maten. Som tur är finns det tillfällen som kan väga upp föräldrarnas nackdelar och göra dem till en trevlig bekantskap. Ni tror säkert att jag börjar bli galen nu, hur kan någonting uppväga det eviga tjatet om grönsaker och städade rum? Jo, har man ett delat dator och HiFi intresse så inser man snart hur bra det är med föräldrar (i synnerhet fäder).
Det är just det sistnämnda jag vill komma till, min käre far har nämligen insett att han behöver ett par nya fina hörlurar.
Ni inser säkert hur fördelaktig denna situation är för mig.
Nog om detta, ni måste säkerligen undra vad det är för hörlurar som kan rättfärdiga en så här lång inledning? Jo, det är ju ett par Sennheiser HD600 såklart! Låt oss låtsas att ni inte läste topic och nu förståss undrar om jag tänker komma till saken och berätta lite om lurarna.
Specifikationer
Frekvensomfång: 12-38000Hz
Känslighet: 97dB
Impendans: 300ohm
Distorsion: 0.1%
Pris: ca 3000Kr
Kringutrustning
Harman/Kardon HK680, förstärkare
Marantz PM7000, förstärkare
Arcam Alpha 7SE, CD-spelare
Cambridge Audio Pacific, signalkabel
Tyvär har jag inte haft tillgång till någon hörlurförstärkare utan fick nöja mig med hörlursutgången på HK förstärkaren. Detta fungerade dock väldigt bra men en hörlursförstärkare hade givetvis lyft ljudet ett par snäpp.
Första intrycket
HD600 levereras i en gedigen låda vilket ger ett gott intryck, själva hörlurarna känns robusta även om jag personligen inte gillar inslaget av plast. Hörlurarna sitter där de skall på huvudet om än kanske lite väl hårt när man suttit med dem på under en längre tid. De är dock inte obekväma.
Ljudet
Från början förväntade jag mig inga under från den här hörluren då jag haft vissa fördomar gentemot Sennheiser efter att ha lyssnat på deras billigare modeller (1000-1500Kr). Jag vet att detta har varit tämligen ogrundade fördomar då man knappast skall döma ett par hörlurar efter att ha lyssnat på ett par andra för hälften av priset. Loudnessbasen från de billigare modellerna har dock givit mig en viss bitter eftersmak, men den försvann snabbt efter att jag lyssnat en liten stund på HD600. Basen går djupt, väldigt djupt, men den behåller en imponerande skärpa utan att flyta ut. Fortfarande finns det lite extra kontroll att önska, något som en hörlursförstärkare förmodligen skulle klara av att ge, men detaljen och djupet på basen är ruggigt bra.
Mellanregistret och diskanten har en enastående renhet och lyster. Man får intrycket av att hörlurarna suger i sig all information som ges till dem och återger detta med en enorm pondus. Dynamiken är helt otrolig, jag har försökt med det mesta men inget verkar få hörlurarna att tappa kontrollen. Allting återges med en mycket fin närvarokänsla och ett jävlar anama som får en att le som ett barn på julafton.
HiFi & Musik skrev att HD600 spelar med "en svindlande renhet och öppenhet helt i klass med de bästa elektrostathörlurarna".
Själv har jag inte lyssnat på några elektrostathörlurar men jag är villig att tro dem.
Slutsats
Jag har försökt testa hörlurarna efter bästa förmåga eftersom jag sett många trådar om just hörlurar i Köparens Guide. Jag har försökt ignorera det faktum att jag blev lite smått förälskad i hörlurarna från första stund och försökt ge ett så ofärgat omdöme som möjligt. Det är svårt kan jag lova, när det låter så bra är det första man vill göra att låsa in farsan i en liten bur och behålla lurarna för sig själv.
Självklart måste ni ta den här rescensionen med en nypa salt och lyssna själva, jag har knappast den utrustning som krävs för att göra ett kliniskt test. Förhoppningsvis ger det er en uppfattning om vad ni kan förvänta er om ni funderar på att köpa er ett par HD600.
Ps. Ge mig gärna lite feedback på den här rescensionen.
