Svårt att leva på socialbidrag?

Eller så behöver du en kurs i privatekonomi? Eller så har du inte riktigt samma perspektiv på vad som är att leva snålt (inte speciellt extravagant)?

De flesta människor har olika perspektiv på vad ett "normalt" leveende är. Kommer själv ihåg när hade en lön som närmade sig 20k/mån. Det är en ganska rejäll omställning att gå ner på studiemedel. Saker som man tog för givet, typ oxfile någon gång i veckan, krogen minst 2ggr, diverse inköp av hårdvara etc...
Folk måste ändå försöka vara anpassningsbara, inget vara för evigt. Framförallt inte lön och levnadsvilkor.

Jag förstår inte att folk verkligen har hängt upp sig på en specifik summa.
Tror ni på allvar att alla lägenheter kostar lika mycket att hyra? Att mat kostar lika mycket överallt eller att alla andra utgifter är på exakt lika mycket landet runt?

Det man får i bidrag är vissa utgifter betalda så som hyra, el, hemförsäkring och så vidare. Hur mycket man får till detta varierar då kostnaderna varierar. Har man en hyra på 4200 får man 4200 till hyran. Givetvis finns det gränser och bor man för dyrt kan man bli ombedd att flytta, gör man av med för mycket el så får man inte till hela räkningen och så vidare.

Utöver saker som detta får man en viss summa att klara mat, kläder, hygien och övrigt leverne på. Den summan kan även den variera, men oavsett vad är den inte på mycket. Så visst, 8300kr eller vad det var hon skulle leva på kanske låter som massor om man snålar. Men den siffran kunde lika gärna ha vart 6400kr eller till och med ner mot 4-5000kr om man bor billigt och så vidare.

Sluta hänga upp er på den exakta summan, den varierar från fall till fall och tänk istället på vad det är man faktiskt behöver och vad det faktiskt kostar. Det är inte billigt att leva på butiken nere på hörnet om inte busskortet täcker resor till närmaste stormarknad. Och vad händer om sängen går sönder? Har man en gång haft det bättre är det inte säkert att bidraget täcker utgifter för lån man har, eller skulder om man har sådana och det är inte säkert att de väntar heller.

Hur många av er har en bil som kostar någon tusenlapp i månaden? Hur många har ett lån? Den där hemmabio-setupen man köpte på avbetalning när man hade jobb och tusenlappar att spendera i månaden kan jag lova smakar inte lika bra när bidragstanten säger "inte mitt problem".

Men man kommer knappast ha råd att reparera den om t.ex. växellådan förstörs eller liknande precis som du säger. Bilen är ändå en lyx som man måste anpassa efter plånboken. Går växellådan sönder så får man gå till skroten och försöka laga den själv eller liknande. Man har ingen möjlighet att lämna in den för tusentals kronors reparation.

Det förändrar ändå inte att om det finns ett faktiskt behov av en bil så kan den räknas till nödvändigheterna. Visst, bor du i innerstan med 10 minuters gångväg till majoriteten av möjliga arbeten så lär man inte få göra det. Men bor man istället 3 mil från stan och har stört chans att få jobb inom en branch där resor är vanliga så är det fullt möjligt att de ser det just så, att man har störra chans att få jobb med bil än utan och alltså får man behålla den. Visst, man får nog inte glida runt i en mercedes för över 500k, men då kan man bli tvungen att sälja den och skaffa en billigare.

Har man större chans att få jobb och därmed slippa bidrag allt som allt genom att ha bil så tycker jag det är fullt rimligt att man får ha det. Fyller bilen ingen mer funktion än bekvämlighet så skall den dock väck.

Steg 1A är att försöka lämna glesbygden och flytta till där de flesta arbetstillfällena är. Man kan ju inte gå på socialbidrag och förvänta sig arbete när man bor i Pauträsk. Då är det väl självklart att man bosätter sig närmare större orterna.

Jag bor inte precis i en världsmetropol och visst är en bil bra att ha men man kan använda sina två ben eller köpa en cykel också om bilen strular för mycket. Reparationer på bilar kan inte vara en viktig del av socialbidraget. Det är helt omöjligt att räkna in något sådant.

Fast går du på bidrag är det inte bara att upp och skutta iväg. Det måste godkännas först, och den nya lyan får inte kosta för mycket, eller vara någonting annat än en hyresrätt, och det måste vara både ditt och datt. Första frågan man kommer få om man säger att man vill flytta är "varför måste du det" och även om man säger att det är för att enklare få jobb och slippa bidraget så kan jag av erfarenhet säga att någonting i linje med "jobb först, flytta sen" är det vanliga svaret.

Du verkar tro att man har stor frihet när det gäller valmöjligheter när man går på bidrag. Detta är inte fallet. Går jag på bidrag i kommun A och det finns jobb i kommun B så är det ändå inte säkert att man får flytta dit om det innebär att kommun B måste godkänna hyran om ens för så lite som första månaden (eftersom kommun B inte vill ha dit ytterligare en på bidrag).

Det är helt jävla galet rent ut sagt, men så är det. Systemet kunde göras betydligt bättre och framför allt kosta mindre om det tänktes igenom mer än två sekunder innan beslut togs, men det görs inte. Och resultatet är att folk får leva galet knapert till en enorm kostnad för skattebetalarna.

Edit**
Det jag vill ha sagt är att det med så som systemet fungerar idag så är det inte att folk slipper bidrag som är det viktiga, utan att siffrorna för kommunen framstår så bra som möjligt. Detta är någonting som både bidragstagare och skattebetalare får lida för eftersom det är att hålla sig själv och sin egen kommun om ryggen som blir poängen och inte att folk ska ha sysselsättning.

Sen får man ju absolut inte glömma att se till att man har en buffert INNAN man blir arbetslös också. I sverige tjänar man högt även på outbildade arbeten och kan alltid lägga undan lite om man inte är helt hopplös på ekonomi. Sådana buffertar ska givetvis kunna användas vid t.ex. tillfälliga arbetslöshetsperioder.

Jag har verkligen ansträngt mig och varit arbetslös ibland men har inte tagit A-kassa då jag sparat buffert men direkt när jag ens försökt få arbete (allt från glesbygd till lite större städer) så har jag direkt hittat ett. Trots att jag inte har någon märkvärdig utbildning eller bakgrund som på nåt sätt gör mig extra eftertraktad. Senast jag sökte jobb så tackade jag nej till 3 andra arbeten till förmån för det som verkade mest intressant.

Jamen herregud, det där är ju verkligen inte ett typexempel på hur det ser ut. Det vanliga är snarare att unga människor gärna sätter sprätt på hela lönen och skiter i framtiden utan tjänar man 18 000 så unnar man sig en mängd lyxkonsumption. Det må vara men man kan även stoppa undan en liten summa pengar för sämre tider. Det är ju bara idiotiskt och otroligt oekonomiskt att inte skapa sig en buffert. För att inte tala om omoget. Jag är säker på att majoriteten av sveriges ungdomar som hamnat i socialbidragssituationen inte haft en sjuk mamma och en död pappa att försörja. Det är ett extremt exempel och kan givetvis inte tas som någon måttstock på utformningen av socialbidrag.

*** EDIT ***

Jag kunde lika gärna köra med något exempel i stil med: "Jamen vaddå problem med socialbidraget? Jag vet en Sven som vann 3 miljoner på lotto när han gick på socialbidrag. Han hade minsann inga problem att ta sig ur socialbidragssituationen! Vi kan lika gärna skippa hela bidraget, man kan ju vinna på lotto."