Bästa sätt att motverka IPRED, FRA, Telekompaketet

I det enda mål jag vet om där skärmdumpar använts som bevis blev den misstänkte friad i hovrätten. Det är Hip Hip Hora-killen. Det var ett straffrättsligt mål.

I Sverige har vi så kallad fri bevisprövning med tillhörande fri bevisföring. Det innebär att allt får användas som bevis, oavsett hur bra eller dåligt det är. Det är upp till domstolen att bedöma om beviset är klockrent eller skitdåligt.

Lagreglerna om det här finns i tredje avdelningen i rättegångsbalken. 35 kap. 1 § stadgar huvudregeln:

Rättens möjlighet att avvisa bevisning är tämligen begränsad. Det gäller till exempel när en part drar fram bevisning som inte är av intresse för målet eller om saken redan är bevisad och liknande. Jag skulle gissa att det är väldigt sällan som domstolar avvisar skriftlig bevisning som är förhållandevis kortfattad, utan i stället reserverar den här möjlighet när det är frågan om tidskrävande saker av ringa betydelse.

Ok då var det lite som jag trodde.

Men det beror nog lite på hur man formulerar sig. Skriver man: En skärmdump är inget bevis på att en viss person verkligen har fildelat olagliga filer, så har man fullständigt rätt. (vardaglig tolkning av ordet bevis, vilket blir "100% bevis")
Dock är en skärmdump ett bevis som de kan använda emot en, som man kan diskutera hur starkt den är. Så att säga att en skärmdump inte är ett bevis, låter för mig konstigt.

Btw det märks att du djonn är grym på juridik, juridikstuderande eller?. Aldrig fel att kunna, då det finns många tvister(inkl familje) i livet som man kan ha nytta av sånt. (så jag funderar på att byta lärdomskälla från amerikanska filmer till bättre. hehe)

Jo, ja. Juridiskt är det fel att säga att en skärmdump inte är ett bevis. Dock är det inte så viktigt att göra den distinktionen. Jag antar att de flesta menar att skärmdumpar ska ha ett lågt bevisvärde, inte att den fria bevisföringen och den fria bevisprövningen ska inskränkas.

Jupp. Åttonde terminen på juris kandidatprogrammet. I januari 2010 tar jag förhoppningsvis examen, om inte examensarbetet drar ut på tiden.

Ja det är intressant.
Att det blir dataintrång när någon lånar ut sitt konto är självklart. Hade samma sak varit mot Saab och facket hade varit motparten som fick ta del av uppgifterna, så hade det blivit stora rubriker i tidningarna. Facket kunde på samma sätt misstänka brott, så skillnaden skulle inte vara så stor.
Men ju mer spritt konto/lösenord är, ju mildare tycker jag det är. T.ex. om jag i mitt inlägg ger ipdress kontor/lösenord till en ftp och skriver: -Alla förutom myndighetspersoner, APB etc får logga in, så gör ju APB ett dataintrång om de loggar in ändå. (På många sidor för 10år sedan så skrev de såhär, vilket nog de flesta kommer ihåg)

Angående infiltratör

Så har APB gjort en miss förut, Bahnhof anklagar
Antipiratbyrån
http://www.realtid.se/ArticlePages/200503/22/20050322104730_R...

Annars har polisen undanhållit saker för vårat rättsväsende, domar skett utan att all fakta har lagts på bordet, eftersom de inte vågar avslöja infiltratören. Detta inte främst för att använda den igen, utan att blir en dödsdom på infiltratören om dens personuppgifter kommer från vid lite tyngre brottslighet. T.ex. var det en vapengömma som det var ett tvreportage om, hittar ej någon källa.

Även om jag håller med dig måste jag invända med några hypotetiska situationer.

Det är väl rimligen så att en parkeringsplats kan ha långt fler lediga platser än kunder. Det skulle alltså kunna påstås att ägaren av parkeringsplatsen inte förlorat någon inkomst om jag samtidigt bedyrar att jag inte skulle nyttjat parkeringsplatsen om jag var tvungen att betala för den (jag skulle kanske hellre nyttjat en mindre fördelaktig men gratis p-plats längre bort).
Detta är något jag också upplevt i "verkligheten" att p-platser med avgift som ligger insprängda i områden med många gratis p-platser (tänk ett torg i ett förortscentrum) också nyttjas utan att betalas men att detta minskar kraftigt om p-bolaget bestämmer sig för att beivra "brottet". Dvs. få pressumtiva kunder är intresserad av att nyttja dem om de kostar pengar (eller åtminstone till det priset de uthyres för).

På samma sätt kan man ju hävda att förslitningsskador för en enskild resa, för en enskild individ i en t-bana är försumbara, sker nyttjandet dessutom på natten (e.d.) är ju trängselkostnaderna för de andra passagerarna också de närmast obefintliga. Att jag skulle valt att gå istället för att ta t-banan om möjligheten att planka inte fanns är dessutom en rimlig invändning.

Alltså bör i många fall (de flesta?) den förlorade intäkten för (i dessa exempel motsvarande) upphovsmannen ligga under en betalande kund (som bevisligen anser att tjänsten är värd kostnaden).

Hade vederbörande funnits där om den inte kunde ha plankat? Alltså kan man inte räkna med att den skulle kunna köpa biljett och det enda man kan ta hänsyn till är lite slitage, såsom fildelning kan sess som skadat varumärke. En ren bagatellkostnad.

Plankning har faktisk precis samma problem med att beräkna förlorad intäkter, det går inte säga att en plankning resulterar i N antal sålda biljetter. Man skall även lägga till att om det finns en massa plankare, så kanske folks intresse att betala för andra minskar så att de istället går. Likaså kan plankare göra så fler börjar åka tunnelbana(de gör reklam för den) och då fler köper biljetter. Låter ju logiskt ..., jag kan säkerligen gå och göra en Roger Wallis här i stan och få den slutsatsen i en rapport, vet redan nu var det bästa stället för intervjuerna är.

*edit*
Att film/musikintresserade är de som mest köper och piratkopierar är ganska självklart, vad det bevisar är dock inte mycket. Skulle vara att de fortfarande köper.

Något jag helt håller med om. Där det finns otroligt många problem, som jag har nämnt några. Jag tycker också att det är otroligt viktigt att folk vet straffet, t.ex. felparkering. Handlar det om en tusenlapp eller om 10 000kr? Om folk inte vet detta, olika var till gång, så skulle jag säga att vi inte har någon rättsäkerhet alls i landet.
*edit*
Så är det med fildelning just nu, vad kostar det att åka dit för en film? 1000kr? eller kanske 20 000kr, denna ovishet är väldigt dåligt för rättväsendet och gör folk otrygga.

Jag drar inga som helst slutsatser om andra brott. Den enda tes jag fört fram är att det är långt ifrån säkert att p-platsbolag och t-baneoperatörer (läs. du) med rätta kan hävda en perfekt kauslitet mellan olovligt nyttjande och förlorad intäkt i sina respektive branscher. Tvärtemot tror jag att den verkliga kostnaden ligger relativt långt under priset (som jag beskrev i förra posten).

Om du vill ha fler indicium på att det i hög grad är en fråga om prisoptimering så kan du t.ex. titta på sambandet mellan inkomst och plankningsfrekvens. Inte ens på långa avstånd, säg t.ex. Nynäshamn till Märsta, är det säkert att det är en förlorad intäkt eftersom nyttjaren mycket väl kunde avstått resan om hon varit tvungen att betala angivet pris.

Givetvis går det att hitta exempel på en fullt förlorad intäkt men, som sagt, tror jag inte på en ens i närheten perfekt kauslitet.

Min invändning har inget med upphovsbrott att göra öht. Men det är klart, om det är svårt att påvisas ett klart samband i dessa fall så är det nära nog omöjligt i frågan om olovlig exemplarframställan.

Frågan om böter (o.d.) är för övrigt riktigt knivig att hantera eftersom kollektiv- och avskräckande bestraffning rimmar så illa med ett rättsväsende och rättspatos som nästan enbart ser till individen.

Det är så klart rimligt av den enskilda brottsligen att inte vilja betala en förhöjd böter för att avskräcka andra eller sig själv (indirekt straffas för pressumtivt egna framtida- eller andras brott) samtidigt som det är rimligt av samhället att begära att kostnaden för att begå ett brott ska överstiga brottets förtjänst (t.ex. att bötern för att stjäla en film är större, eller åtminstone inte lägre, än dess kostnad i handeln).

De flesta verkar vara av åsikten att viss kollektiv bestraffning är rimlig - att kostnaden ska överstiga förtjänsten för ett brott, så även framstående libertarianer som går att se i t.ex. Nozicks "Anarchy, state and utopia". Jag personligen lutar åt ett restriktivt nyttjande av böter i avskräckande syften, dvs. förmodligen långt under vad en ekonom skulle anse optimalt.

Här är en kille som säger att han har polisanmält APB och skickat in ett brev.

http://blogg.aftonbladet.se/21909/

Med kollektiv bestraffning åsyftar jag att boten är förhöjd för att täcka upp för andra som har begått samma brott utan att åka fast samt avskräcka andra från att begå brott (dvs. du betalar för andras brottsbeteende).
Med detta tankesett är det väl för övrigt rimligt att hävda att eftersom jag har begått brottet så har samhället inte lagt tillräckligt hög kostnad på det och att jag (eller åtminstone framtida brottslingar) därför bör få ett ökat straff. Så kan vi fortsätta in absurdum så länge brott begås.

Böter är huvudtaget problematiskt att hantera. I de flesta fall där brott blir upptäkta går varan (e.d.) att sälja så den faktiska kostnaden är ju försumbar. Vad du betalar för är en pressumtiv förlust som skulle uppstått i ett alternativt universum där du inte åkte fast. Dvs. koppling mellan förlust och varans kostnad är egentligen betydelselös och böter för snatteri/stöld (så även upphovsbrott) skulle egentligen kunna vara helt godtycklig ur en samhällssyn. Om detta är svårt i fall med böter så ännu mer problematiskt om det rör sig om skadestånd (som rimligen inte kan ha samhälliga aspirationer utan ska ersätta just faktisk förlust).

Slutsatsen jag drar är att brottsligen av individuella skäl anser sig ska betala för brottets verkliga kostnad, medan samhället vill att bötern ska vara så hög att inga (eller få) liknande brott begås i framtiden.

För mig är det rimligare att ersätta för det faktiska brottet (varför detta dock enbart sker i dylika fall ter sig dock helt godtyckligt*) och allt över det bör utgå som en fast "du har varit dum"-avgift och/eller frihetsberövande. Alternativ kan vi helt skippa godtyckliga belopp (sådant som är kopplat till någon pressumtiv förlust) och enbart utdela frihetsberövande eller fasta botbelopp eller dagsböter om man är lagd åt det hållet.

Kollektiv bestraffning är kanske inte den bästa termen, kalla det "bestraffning av preventiva och avskräckande skäl" om det är mindre specifikt.

*) Det känns t.ex. precis lika godtyckligt att jag får sätta ett pris på hur mycket jag anser kostnaden vara för att bli slagen? Vad får man ta för en våldtäkt: 5 miljoner? 10 miljoner? ∞?