Hur går det för er nyexaminerade?

Jag blev klar med min sista utbildning ungefär samtidigt som finanskrisen och det har milt sagt gått åt h-lvete. Nu visste jag om att jag skulle få svårt p.g.a. diverse personliga problem såsom hälsan, men jag trodde det skulle vara bättre. Jag är dessutom främst utbildad för industrin, vilket är extra hårt drabbad. De som läste med mig så vet jag bara vad två gör, den ena doktorerar den andra jobbar som undersköterska fast han har två stycken tekniska högskoleexamen.

Jag har sökt diverse arbeten som det i annonsen står att de vill ha en som en som har läst något teknisk program på gymnasiet, vilket jag har gjort med råge. Ändå så har jag inte kommit på arbetsintervju, men när jag har sökt arbete där de kräver mer än vad jag kan, plus längre arbetserfarenhet etc, ja då har jag kommit på intervju (märklig värld)

T.ex. kontaktade en person mig på mina sidor på ams sida, jag såg direkt att jag inte hade kompetensen som krävdes, men jag vågade inte tacka nej, för jag visste inte om ams kunde få reda på det. -Då förklara för dem att jag inte har kompetensen, vilket inte är det lättaste och kunde resultera i att jag skulle förlora mitt bidrag.
Nå detta ledde självklart senare till en arbetsintervju, där jag verkligen fick känna mig som ett fån. De ville dessutom att jag skulle utveckla ett nytt system helt själv, vilket inom detta område verkligen kräver rätt person. (typ en MIT nisse, med tung matte och allt)
*edit* Jag misstänker att rekryteraren hade svårt att hitta arbetslösa folk med önskad kompetens i landet, men för det så skall man inte ta in vilken idiot som helst.

Nå jag bryr mig faktisk inte så mycket om att jag inte får ett arbete som jag är utbildad till, men jag vill ha något, gärna där man träffar lite udda halvskumt folk. Jag är en udda person som faktisk inte bryr mig så mycket pengar (mer än just få till mat + hyra i månaden)

Jag ångrar mig heller inte det minsta, jag skulle gärna vilja fortsätta studera hela livet. Nu kan man göra självstudier, men min självdisciplin suger.

Har precis blivit klar med min utbildning och har väl sökt jobb hyffsat aktivt i en månad nu. Jag är inriktad mot relativt konjunktur-okänsliga områden, men som Regert skriver är det ändå svårt eftersom man inte har erfarenhet. Det här är ju dock inte något nytt problem, utan snarare ganska vanligt bland nyutexaminerade.

Krisens största verkan kommer väl av att det blir svårare att hitta extrajobb att sysselsätta sig med under tiden man söker efter en kvalificerad tjänst. Jag hade själv planerat att jobba extra som montör på Volvo i övergångsperioden, men det blir ju inte så mycket av det nu...

Jag har börjat söka mer brett nu för att öka chanserna att hitta något, och har även fått komma på en intervju för en kvalificerad tjänst som inte stämde överens med min inriktning (jag är F:are, vilket verkade vara det enda de brydde sig om).

Den känslan jag fått en så länge av mitt sökande är dock att det nog kan ta en ganska lång tid innan jag får något. Som tur var kom jag förberedd med sparade pengar så att jag iallafall klarar åtminstone ett år helt utan inkomst. Dock kommer jag nog försöka att jobba lite på skolan med som övningsledare för att få in lite extra pengar.

Vi får helt enkelt se hur det går. Så länge man inte ger upp så löser det sig förr eller senare. Låt oss hoppas på förr

Jag fick en doktorandstjänst, så för mig blir det 5 år till med forskning om sintring av hårdmetaller.

Klarat två varsel så något rätt verkar man göra hehe.

Jag kommer bli klar till sommaren med min Civilingenjör Energisystem. Har inriktat mig mot elkraft och kraftelektronik i mitt exjobb. Har fått uppfattningen om att det är brist i de båda kategorierna så jag hoppas på det bästa. Finns än så länge ganska många annonser där de söker sådant folk.

Född 1983

Läste naturteknisk på gymnasiet, tog studenten 2002. Planen var först att bli civilingenjör, men kom senare fram till att det inte intresserar mig. Hade sedan planer på att bli yrkessoldat, men det var inte heller min grej. Jobbade med teknisk support ett tag, och var sedan arbetslös i ungefär ett år. Efter det hoppade jag på ett jobb som transportledare på ett av världens största transport/logistikföretag. Där arbetar jag fortfarande kvar sedan 4 år tillbaka och trivs jättebra. Kommer förmodligen aldrig att tjäna några 50k/månaden såvida jag inte hoppar på ett chefsjobb. Men å andra sidan tjänar jag hellre 25-30k i månaden och trivs med mitt liv istället. Man lever rätt gott på en normal inkomst också.

När jag jämför med andra jämnåriga så har jag klarat mig bättre än många med akademisk utbildning. Men om jag hade varit 20 år idag så hade jag absolut satsat på en vidareutbildning. Även om det går att få ett bra jobb utan högskoleutbildning så är det ingenting jag rekommenderar då chanserna är betydligt mindre. En högskoleutbildning är en bra trygghet och investering. Det jag ibland tvivlar över är vad en svensk högskoleutbildning egentligen är värd med tanke på den enorma inflation och flummighet som genomsyrat vårt utbildningssystem under 20 års tid.

Började göra exjobb på ett litet företag innan sommaren förra året. Jobbader samtidigt lite där. Nu har vi blivit fler och jag blev projektledare eftersom jag kunde mest om vårt system. Inte klar med exjobbet dock. :/
Har läst Civilingenjör, Teknisk Fysik.

Har extrajobbat med vettiga utbildningsrelaterade jobb i alla fall halva studietiden så tror jag har en edge över de flesta andra nyutexade, känns rätt säkert.

stjäl tråden lite och ställer en fråga riktad till biotekniker.

Hur har det sett ut för er?

när du säger som inte är relevant till hans utbildning, menar du då så irrelevant att han hamnar som operatör i en fabrik eller menar du mer att han kommer antagligen få hålla på med lite mer kemi än bioteknik? eller aa bioteknik är visserligen mycket kemi men tänkte mer på att de jobbar ju mer med läkemedel och levande organismer än kemister gör

....