Orättvist vid prövning av betyg!

*edit läste om*

Nå jag vet inte om dessa regler på gymnasiet är generella över hela landet eller varför de finns, kanske kostnadsbesparing? Det är dessutom inte konstigt att man kan höja engelska A, matte A etc i 3an, när man är på matte E, engelska C etc. Alltså skulle många plussa, varvid det blir ett problem att många tvingas plussa för att andra gör det.
http://www.skolan.hudiksvall.se/broman/syv/vartattvetainforgy... (står jämnt bara att man inte får plussa i gymnasiet)

*gamla inlägg syftar på komvux*
Precis som Sentenced skrev, betygsinflationen som var förut. Det är ingen mening att folk skall få studiemedel och hålla på att läsa upp struntkurser som de redan är godkända i. Bara för att andra har gjort samma sak, så kraven på vissa program blir extremt höga. Jag känner personligen folk som tvingades göra detta trams av denna anledning.

Nå vill man in i program med höga intagningskrav finns det andra vägar, där arbetserfarenhet etc kan räknas. (vet ej hur det fungerar i praktiken)
Kan hända att det skulle behöva ändras på något sätt, men inte tillbaka till det gamla. De skulle i.o.f.s. kunna göra så att har man bara 4 i matte E, så räknas det som en 5a om man kan vissa att man har klarat av en "riktig" mattekurs på högskola/universitet.
Så att folk faktisk lär sig något när de läser upp, fast det blir en hel del praktiska problem med att låta hp höja gymnasiebetygen. Sedan finns det en urvalsgrupp för folk med bra högskolepoäng, men vad jag har fattat så räknas inte dessa poäng med i den vanliga urvalsgruppen.

Om man skall ha dessa regler så bör naturligtvis de som fått IG aldrig kunna få mer än G. Då vore det rättvist igen.

Klaga inte, jag har VG i matte a och MVG i resten... Saknade ett g poäng på nationella.

Kan du inte snacka med läraren om att få göra någon uppgift eller liknande?

Hur vanligt är det att de som får IG på någon kurs i gymnasiet och sedan läser upp på komvux får mer än G där?

Fast det du pratar om är väl att man inte får något betyg alls, vilket inte är samma sak som ett ig?

Jag har en kompis som medvetet skrev IG på ett nationellt matteprov hon inte hunnit plugga till för att senare kunna skriva MVG. Detta gjorde hon på inrådan av en lärare (!).

Rättvist? Nja.

Detta vill jag också veta.

Det sas iaf förra året när jag gjorde det.

Tycker det är lite kasst att ens räkna typ matte A och B betyget om man läst till matte E eller liknande. Jag fick bara VG i matte B men skulle jag göra kursen nu när jag läser matte E skulle jag ju lätt sätta alla rätt på proven. Borde ju vara det man kan nu som ska räknas och inte vad man kunde då?

Rent spontant kan jag hålla med om att det är märkligt att underkänt ska ge frisedel åt vilket betyg som helst, medan ett G eller VG är mer fixt.

Jag är plågad av låga betyg och dålig skolprestation. Genom mellanstadiet, högstadiet, alla årskurser i gymnasiet liksom vid högskolan och universitetet. Då det råder få tvivel om att jag inte oduglig har jag kommit att ifrågasätta hela idén. Det är inte så att jag är emot betyg, tvärt om - betyg bör man få från första klass, annars är det inte mycket mening med skolan - utan jag ifrågasätter mer "pedagogiken" som vetenskap. Jag måste också ifrågasätta idén med "specialklasser" för, förlåt, dumbommar, men minsann inga specialklasser för förmenta genier. Då är det "elitism". Det går tydligen bra att allokera vilka resurser som helst åt lågpresterande men att allkoera resurser åt högpresterande, det är tydligen "elisitm" med bruna undertoner. För den som fått för sig att jag talar för egen sak kan jag bara säga: Ni har fel, jag är strax under medelmåttan i betygsväg.

"Felet" jag gör (snarare det stora felet i all utbildning, inte hos mig) är att jag vill lära mig för livet, inte för tentan. Jag finner det ytterst intressant att tala med studenter om långt tidigare förvärvade kunskaper: Det visar sig att många glömmer kunskapen efter tentan, medan jag tydligen har den uttalade förmågan att lära mig för egenvärdet i kunskap. Detta, mina vänner, är "hemligheten" bakom mitt påstådda geni; kunskaper jag fick i mellanstadiet som visat sig riktiga behåller jag än. Jag kanske fick 1 [på min tid] eller "IG" eller "U" på provet, men jag sket i vilket. Kunskap är kanske den enda egenskap som har ett egenvärde allt annat likt.

Prov, däremot, är bluff. Låt mig exponera mig själv: En typiskt tenta för mig involverar magkatarr, migrän, ångest och otillräcklighetskänsla. Nervositet. Rentav ilska över idiotiskt och inkonsekventa tentafrågor. Vad händer efteråt? Jo, jag får U, IG, 1, whatever [beroende på skolsystemet för dagen], sedan lite chitchat med ingenjörsstudenter eller doktorander eller whatever. Döm av min förvåning när ingenjörsstudenten ser ut som ett frågetecken när man säger "elektronrör" eller när doktoranden i plasmafysik får en aha-upplevelse när man ödmjukt påpekar att termodynamiken är den mest fundamentala teori vi har.

Det är samma skit med matten i gymnasiet. Jag gick naturvetenskaplig linje, vilket inte torde förvåna någon, och jag gillade matematik. Men pedagogiken och lärarna gjorde tydligen allt i dess makt för att göra matte ointressant och oinspirerande. Jag frågande en gång min mattelärare om reflektioner om faktoriseringproblemet och diskreta logaritmer. Hans svar: "Följ med på lektionerna i stället för att leka med din miniräknare". Inspirerande? Ett rent avsnoppande. Jag har förmodligen honom att tacka för mina brister i matematik... Eller ta fysiklektionerna. Jag och en klasskompis hade som uppgift att förklara den "astabila vippans" funktion. Ni vet den där icke-stabila tvåtransistorprylen vi alla dras med från högstadiet och gymnasiet. Jag gav en klockren tekniskt riktig och adekvat samt tillräcklig beskrivning av dess funktion eftersom jag intuitivt förstod hur den fungerade. En riktig beskrivning var tydligen inte fysiklärarens intention. Första frågan: "Vad jobbar din far med?". Mitt ärliga svar: "Han är präst"? Fysikläraren kontrar: "Din mor då?" Mitt ärliga svar: "Hon är också präst!". Läraren: "Men du har inte skrivit detta själv, eller hur?" Min kompis flikar in: "Jo, det har han". Min respons "Jo...". Min klasskamrats respons var uppenbarligen kontraproduktiv. Läraren: "Detta var den mest utförliga beskrivning jag någonsin läst om den astabila vippans funktion, den _måste_ vara skriven av en ingenjör".

Detta var andra året i gymnasiet. Det riktigt, riktigt komiska i historien är att jag återanvände min egna beskrivning av den astabila vippan från högstadiet!!! Jag fick G då läraren givetvis inte kunde "bevisa" att någon annan skrivit den, men den var "för bra" för att en osnuten 16-åring kunde skrivit den.

Vad är lärdomen? Min lärdom var: "Åhh, ingenjörer, de måste tänka som jag. Jag vill bli ingenjör". Men den ytterst visa pedagogiken i matematik förstörde dessa planer. Om jag händelsevis var intresserad av diskret matematik, ja då var det trigonometri som gällde. Visade jag minsta intresse för trigonometri, ja då var det givetvis diskret matematik som var på agendan.

Jag är, kort sagt, totalbesviken på skolan från dagis till universitet. Jag läste för några år sedan en kurs i kvantmekanik vid SU. Notationen var vulgärt idiotiskt. Givet denna teckentabell: <>|1|2,{}. Gissa vilka symboler som kan utkristalliseras från ett anteckningsblock? Tja, jag kan se vad som är "2" och vad som inte är "2" utan | eller < eller > eller 1. Hur i helvete kan man uppfinna en sådan idiotisk nomenklatur? Gissa vad jag fick på tentan? U? Nej, jag tentade inte ens, men jag lärde mig för livet.

Men det är ju likadant för samma för alla så det blir ju rättvist på så sätt.

Angående plussa så får man inte göra det på alla tekniska högskolor, vilket är orättvisst när arbetsgivaren inte vet detta. -Hur mycket de nu bryr sig om betygen?

MBY: Intressant berättelse. Jag själv tror att det stora problemet är att många studenter inte vill lära sig det minsta utanför vad som ingår i kursen. Säger läraren att en viss sida i en lärobok inte ingår, så är det knappt en enda som en tar en blick på vad denna sida innehåller.
Tar man då saker som elektronrör, ja så läser man inte om dessa på de flesta av dagens elektronikingenjör utbildningar vad jag vet. Mer än just se någon bild, men grundläggande funktionsbeskrivning.

Däremot läste jag med en person som verkligen var extremt bra på elektronik och har typ mer elektronik-utrustning hemma än vad skolan hade. Men han var inte den som hade bäst betyg på elektronikkurserna. Felet han gjorde var att han inte enbart satsade på att lära sig det som kommer på tentan, utan han ville lära sig "allt". (matte var dessutom inte han starka sida) Nå han fick ett skitbra jobb innan han blev klar med sin examen, så han fick ut sin rätt.

Men din kritik på skolväsendet så är det inte enkelt att ändra, tentor är ett skitenkelt sätt att betygsätta folk på. Andra lösningar finns, men rent praktisk skall de bli bättre. Jag har själv läst en halvtids-kurs där man 1 gång i veckan har dugga, redovisning och en inlämningsuppgift varvid dessa gav pluspoäng till tentan, och sist men inte minst ett stort projekt. Jag höll på att stryka med den läsperioden, då jag samtidigt hade en annan tung kurs, med en massa inlämningsuppgifter och dylikt.

Kan delvis hålla med, men samtidigt vore det konstigt att man efter omtenta bara kunde få G. Vanligt är att efter omprov/omtenta så räknas ej bonuspoäng, varvid det blir svårare för att få högre betyg.

Låter som en klockren "allegori över mig"!

Det kan jag sannerligen förlika mig med! Om jag finner ett ämne intressant har jag en tendens att läsa kursboken från pärm till pärm oavsett om det är till gagn under tentan. Lite bittert är det förvisso när mindre motiverade studenter endast läser in den kunskap som de tror de blir prövade på men ändå får lika bra eller bättre betyg, men jag intalar mig att min taktik lönar sig i längden. Det är lite roligt att se att de flesta ett år efter kursen i Diskret Matematik inte ens kommer ihåg vad en ekvivalensklass eller en relation är...

Vi skall inte gynna att folk läser om samma trams igen så att "alla" andra tvingas göra detta, och studietiden blir längre för vissa utbildningar som läkare. Dessutom är det oftast mycket lättare att fixa betyg i en kurs i lugn och ro än vad det var i gymnasiet, med en massa andra ämnen samtidigt. Så betygen är ej satta på samma villkor.

T.ex. att de flesta i natur utan problem kan fixa MVG i matte upp till C efteråt är inte konstigt, det bevisar inte ett skit om de skulle plussa i efterhand. Mer resultatet skulle bli att många skulle tvingas göra samma trams.

Har någon för dåligt betyg för att läsa något, så finns det andra metoder att komma in, där arbetserfarenhet är en metod. Kanske det borde finnas fler metoder än det finns idag och dessa borde ändras, men bara "vettiga saker" som ger något borde räknas.

Just detta med att korta studietiden när något som nu är het på tapeten, för att få ut folk snabbare i arbete. Bara googla för att hitta en massa förslag. Att återinföra att folk läser om en massa gymnasietrams vore knappast bra.
Jag känner flera som tvingades göra detta för att läsa till sköterska, varav de fick vänta 1år extra i onödan på att få ut sin examen p.g.a. det gamla systemet.

Jag skulle vilja säga att det hela beror på situationen lite. Om en person har höga kunskaper och har klarat kursen bra, men har missat ett viktigt delmoment som gör att han får IG p.g.a någon anledning. Är det då rimligt att denna person ska få ett begränsat betyg till G? Jag anser inte det.

Om det är en person som har skitit i allting och har IG i kursen generellt så tycker jag inte det spelar någon roll om han bara kan få G eller högre. Vad är chansen att personen ska få högre än G när han har kuggat skiten från första början?

Lärarna säger det här också. Men dom snackar så mycket skit så man vet inte helt.

För att betygssystemet i Sverige är kasst, så det gör inget om det blir lite mer skumt. Hela systemet är ju helkasst, fast det är kanske inte så konstigt. När man översätter nått så abstrakt som kunskap, till siffror.

Titta bara på hur orättvisa dom luddiga betygskriterierna är. Lärarna kan tolka dom lite som dom vill. Sen ska vi inte tala om hur dålig utbildningen är map anpassningen till varje enskild individ. Svenska skolsystemet premierar tyvärr tentapluggande än livslångt lärande.

Världen är orättvis.

Samma villkor är bra för att göra det rättvist, det skall alltså i den mån som det går vara lika svårt att få högre betyg i efterhand som det var under studietiden. Det finns dock ett problem som nämns om att folk som har fått IG sedan kan fixa MVG. Men ändå så är det fel om de inte kan få mer än G.

Vore det inte konstigt om det inte kunde matten bättre? Jag skulle tipsa på att du skulle vara ett riktigt underbarn om du skulle läsa om gymnasiefysiken plus matten, men det innebär inte att du skall få plussa dina gymnasiebetyg om du nu inte redan har MVG i ämnena. Och tar vi ämnet idrott så blir det riktigt korkat att folk får plussa.

Det finns alternativa vägar att gå, vilket innebär att man hamnar i olika urvalsgrupper. https://www.studera.nu/studera/599.html
Det finns högskolepoäng, högskoleprov, arbetserfarenhet(vad det nu kallades för), läsa utomlands etc. Jag själv har inte den bästa gymnasiebetyget, men jag kommer in på precis vilket högskoleprogram som jag vill. (om de nu har urvalsgruppen AP - högskolepoäng, sedan har jag absolut inget studiemedel kvar från csn vilket inte gör det lockande.)
Det sista med utomlands så lever i ett socialistisk land, annars om var och en betalade för sina egna studier kunde vi strunta i att låta betyg avgöra vem som skulle få läsa.

Kan hända det skulle behöva göra fler urvalsgrupper, t.ex. göra ett 1årigt allmänbildande högskoleprogram. Lite industriell ekonomi, algebra, juridik, samhällskunskap etc så att det ger något, men att folk skall läsa om samma kurser bara för att andra gör det tycker jag är bortkastad tid.
Men vill folk fördjupa sig i någon gammal kurs så går det så bra att göra på egen hand.

Med detta program som jag nämnde ovanför så skulle personer som läsa denna hamna i en annan urvalsgrupp. Precis som det är idag med de nuvarande urvalsgrupperna, och kommer man inte in på sin urvalsgrupp så finns alltid den vanliga kvar.

*edit*
Detta med urvalsgrupper tycker jag är otroligt viktigt, folk ska direkt från gymnasiet kunna läsa på högskola utan att behöva tramsa med någon mellan. T.ex. på läkareutbildningar så behöver studenterna inte nödvändigtvis ha MVG i varenda ämne, har en person bara fixat MVG i det mesta och enstaka VG, så tror jag denna person tål stressen bättre än en som har kämpat i något år med att plussa sitt betyg.

Intressant artikel. Mitt svar på lösning är gör olika urvalsgrupper.
Dvs att alla får slåss med sina gymnasiebetyg, de som inte har kommit in hamnar då i en annan urvalsgrupp där de får använda sina komvuxbetyg att slåss med.
Detta för att minska studietiden och göra det enklare att direkt från gymnasiet läsa populära program.. Kort utbildningstid utan onödiga uppehåll är otroligt viktigt för samhället.

*edit* Nu vet jag inte exakt vad Utbildningsdepartementet vill, kanske blir det något liknande mitt förslag?