Projektrapport

Det kanske fungerar med:

1) Inledning
Syfte - Frågeställningar (Varför har ni gjort projektet, vad var det ni ville lösa för problem)
Teori och metod (Utgick ni från en befintlig teori. Om inte , vad var er metod för att arbeta med projektet)
Avgränsningar och källor (Hur avgränsade ni er, tidsmässigt, specifik fokus på någon slags yttring eller företeelse)
Disposition (kort kommentar till själva huvudtextens rubriker som följer efter dispositionstexten (mycket kortfattat))

2)
Huvudtext indelad i rubriker. (Beskriv hur projektet fortlöpte och svårigheter samt lösningar och resultat.)

3) Avslutande diskussion

reflektioner (här kan du ta upp ny information och diskussion som uppkommit samt själva projektet i huvudtexten i korta drag.)

Sammanfattning (inget nytt framkommer, vad kom ni fram till och har projektet varit givande. Har det uppstått nya problem/frågeställningar)

Lathund:
www.liu.se/content/1/c6/11/00/75/Lathund.pdf

Dessa formalia kan göra en galen alltså. Man anar inte vilka små ettriga fel man hittar i ordbehandlingsprogrammen som verkar triviala innan man bara måste få till det. Jag förstår inte hur skrivmaskinsgenerationen klarade sig utan automatiska fotnots-system som anpassar sig efter klipp och klistra.

Förutom det så försöker man ändå göra det lite halvfint med "ibid." osv (jaja egentligen ska man inte använda dem just pga automatisk förflyttning) man blir ändå sugen för det ser så fint ut och javisst... mycket riktigt så är alla fotnötterna fel. Vidare så finns det en ond gudom någonstans som finner det otroligt roligt att se till att om man nu måste tillföra något till ett stycke så kommer detta att göra att en annan rubrik någon annanstans hamnar på nedersta raden i textdokumentet , alltid alltid alltid.

osv osv osv...

Jag gick iofs över till en ordbehandlare som sköter det där triviala åt mig, men jag har ryktesvägen hört att word ska klara referenshantering relativt automagiskt nuförtiden också. LaTeX må ha en inlärningströskel, men när den är överbryggad så sparar man ganska snabbt in tiden iom att man inte längre spenderar halva tiden med att svära över layoutande.

Visserligen, men fler borde skänka en tanke till de studenter som fick ha skrivmaskin till sådant här. Jag vågar inte tänka på vilka problem det måste ha inneburit.

Du kan få kalla det ett akademiskt skämt om du vill. Jag måste ha något att roa mig med.