SweCare - Folk som jobbar inom sjukvården

Permalänk
Medlem
Skrivet av HoboCop:

Låg vilopuls för en vältränad är helt OK då kroppen ändå syresätter sig. Om du däremot som otränad eller mindre tränad har riktigt låg puls så riskerar du att iaf i det långa loppet lida somatisk skada eftersom kroppen inte får syre som den behöver då hjärtat för långsamt pumpar ut syresatt blod. Man kan också bli yr, förvirrad, uppleva lufthunger och få ökad fallrisk (Förmodligen främst hos äldre) och faktiskt svimma av. Mellan 60-100bpm har jag lärt mig att en hyffsad puls ligger på hos otränad beroende på andra faktorer.

Är långt ifrån vältränad rent konditionsmässigt (även om jag inte ökat massa i vikt) nu sedan min sjukdom och operation men jag sprang massvis förut. Har gjort EKG och ultraljud av hjärtat nån gång för typ 10 år sedan och då pratade de något i förbigående om att hjärtat var större än normalt men att det var vanligt bland folk som sprang mycket i tonåren. Kanske därför som pulsen är lägre? Pulsen kan ju dock gå upp när jag tränar och kommer upp i 170 ish vid riktigt intensiv träning, nu är jag ju inte lika tränad som förut men jag hade bra mycket högre maxpuls då.

Jag vaknar ju flera ggr per natt och har extremt ont i vaderna och kan vara riktigt förvirrad och yr (värst för båda är på morgonen när jag går upp) vilket jag inte gjort tidigare. Det som komplicerar saken är att jag var och fick skallen uppsågad för 3 år sedan så jag har en hel del huvudvärk kvar av det och har knaprat mycket Alvedon/Ipren de senaste åren. Den delen är iaf välutredd och enligt neurokirurgen skall allt se bra ut (även om meningiomet kom tillbaka) men kan ju påverka ändå.

Det är största anledningen att jag frågar här för så fort jag nämner saker som i något fall skulle kunna kopplas till operationen blir jag direkt skickad till neurokirurgen som säger ”allt ser bra ut” och sen utreder ingen något mer. Brukar oftast inte orka gå till läkare heller utan det tar några år :p.

Permalänk
Skrivet av Aktsu:

Är långt ifrån vältränad rent konditionsmässigt (även om jag inte ökat massa i vikt) nu sedan min sjukdom och operation men jag sprang massvis förut. Har gjort EKG och ultraljud av hjärtat nån gång för typ 10 år sedan och då pratade de något i förbigående om att hjärtat var större än normalt men att det var vanligt bland folk som sprang mycket i tonåren. Kanske därför som pulsen är lägre? Pulsen kan ju dock gå upp när jag tränar och kommer upp i 170 ish vid riktigt intensiv träning, nu är jag ju inte lika tränad som förut men jag hade bra mycket högre maxpuls då.

Jag vaknar ju flera ggr per natt och har extremt ont i vaderna och kan vara riktigt förvirrad och yr (värst för båda är på morgonen när jag går upp) vilket jag inte gjort tidigare. Det som komplicerar saken är att jag var och fick skallen uppsågad för 3 år sedan så jag har en hel del huvudvärk kvar av det och har knaprat mycket Alvedon/Ipren de senaste åren. Den delen är iaf välutredd och enligt neurokirurgen skall allt se bra ut (även om meningiomet kom tillbaka) men kan ju påverka ändå.

Det är största anledningen att jag frågar här för så fort jag nämner saker som i något fall skulle kunna kopplas till operationen blir jag direkt skickad till neurokirurgen som säger ”allt ser bra ut” och sen utreder ingen något mer. Brukar oftast inte orka gå till läkare heller utan det tar några år :p.

Hur har det gått för dig? Ser att det har gått en tid nu, så jag hoppas verkligen att du har fått rätt hjälp, men annars så är min tanke att det låter som att dina besvär ändå skulle kunna bero på ett ökat intrakraniellt tryck. Låg puls och högt blodtryck är symtom på detta, men det tydligaste är framförallt med tanke på att det är värst på morgonen. Smärtan i vaderna skulle också kunna tyda på att din kropp inte syresätter sig som den ska, men i "värsta" fall kan det också bero på en speciell typ av kramper (sträckkramper) som också är relaterat till högt intrakraniellt tryck.

Detta är inte något du bör gå omkring med alltför länge, så jag hoppas att din neurokirurg tar en ordentlig koll på dig (om det inte redan har blivit gjort nu).

Permalänk
Medlem
Skrivet av handipackad:

Hur har det gått för dig? Ser att det har gått en tid nu, så jag hoppas verkligen att du har fått rätt hjälp, men annars så är min tanke att det låter som att dina besvär ändå skulle kunna bero på ett ökat intrakraniellt tryck. Låg puls och högt blodtryck är symtom på detta, men det tydligaste är framförallt med tanke på att det är värst på morgonen. Smärtan i vaderna skulle också kunna tyda på att din kropp inte syresätter sig som den ska, men i "värsta" fall kan det också bero på en speciell typ av kramper (sträckkramper) som också är relaterat till högt intrakraniellt tryck.

Detta är inte något du bör gå omkring med alltför länge, så jag hoppas att din neurokirurg tar en ordentlig koll på dig (om det inte redan har blivit gjort nu).

Tackar som frågar :).

Det har väl gått bra, neurokirurgerna gör inte så mycket, inte heller neurologerna på KS. Däremot tyckte de på min sjukvårdsförsäkring att “såhär kan det inte vara” när jag gick via dem i somras, så de skickade mig till diverse ställen varav ett var en kardiolog. Allt utreddes och slutade med att jag fick blodtrycksmedicin och det har faktiskt hjälpt en hel del, visst har jag fortfarande ont i huvudet men kunnat dra ned på smärtstillande en hel del. Jag håller inte heller på att svimma när jag tränar lite tryngre längre även om jag måste se upp så jag inte tar i för mycket för då har jag riktigt ont i huvudet i flera dagar.

Teorin från kardiologen är att mitt högre blodtryck som jag haft länge ger mig problem nu efter operationen, både för jag inte är lika vältränad (som ju höjer blodtrycket) samtidigt som tumören och skador på hjärnan efter operationen gjort mig mer känslig för ökat tryck. Även om hon tyckte att jag borde fått huvudvärk av det oavsett.

Så TLDR är väl att jag delvis fått hjälp så det är bättre än innan och jag kan faktiskt träna nu, även om jag fortfarande är begränsad och har problem.

Permalänk
Medlem

Gjorde den fina bedriften av förfrysa 8 fingrar för 2 veckor sen. Har försökt googla och frågat personalen på primärvården vad följderna kommer att bli de närmaste 50-60 åren.

Traskat hem avsevärt mer berusad än vad jag trodde på morgonen när jag steg upp. 800m i minus 25 fingrar ingen aning hur länge det tog men Max en timme.

De jag har kommit framtill är att jag har såkallade Ytliga dermala köldskador på 8 fingrar. Började få genomskinliga/ljusa blåsor morgonen och blev flera/större under dagen. Ringde till akuten och berättade läget och åkte in på kontroll.

Fick dropp för något, skojar och säger att det var kylarvätska men vetefan vad det var.

Har haft känsel i alla fingrar och enligt läkaren god blodcirkulation. Inte haft någon smärta att prata om.

Har jag sluppit undan med blotta förskräckelsen, eller kan någon ge någon idé om vad som väntar här framöver?

Visa signatur

Hårdvaru och mjukvaru intresserad

Permalänk
Skrivet av Wyver:

Har jag sluppit undan med blotta förskräckelsen, eller kan någon ge någon idé om vad som väntar här framöver?

Du bör vara EXTRA noggrann med att hålla värmen i händerna framöver nu samt absolut inte röka (för cirkulationens skull). Vissa skadors omfattning börjar inte synas förrän efter ett par veckor då man kan börja se skillnad mellan delarna som drabbats av köldskador och delar som inte skadats.

Permalänk
Medlem
Skrivet av handipackad:

Du bör vara EXTRA noggrann med att hålla värmen i händerna framöver nu samt absolut inte röka (för cirkulationens skull). Vissa skadors omfattning börjar inte synas förrän efter ett par veckor då man kan börja se skillnad mellan delarna som drabbats av köldskador och delar som inte skadats.

Tack! Hur kan man se omfattningen på vissa skador?
Har hållit dom varma nu efteråt, genom att varje gång jag har varit ute, haft de tjockaste vantarna jag hittade som bandagen hade rum i. Påshandskar heter det i Finland, men vad de kallas i Sverige vet jag inte. Vantar med tumme och resten av fingrarna samsas om resten.

Edit: både läkare och sjukskötare har pratat om hur sjukt/smärtsamt det måste vara, men har inte alls upplevt att det skulle ha varit smärtsamt. Är det ett bra eller dåligt tecken?

När jag började få blåsor var det smärtsamt men inte efteråt

Visa signatur

Hårdvaru och mjukvaru intresserad

Permalänk
Skrivet av Wyver:

Tack! Hur kan man se omfattningen på vissa skador?
Har hållit dom varma nu efteråt, genom att varje gång jag har varit ute, haft de tjockaste vantarna jag hittade som bandagen hade rum i. Påshandskar heter det i Finland, men vad de kallas i Sverige vet jag inte. Vantar med tumme och resten av fingrarna samsas om resten.

Edit: både läkare och sjukskötare har pratat om hur sjukt/smärtsamt det måste vara, men har inte alls upplevt att det skulle ha varit smärtsamt. Är det ett bra eller dåligt tecken?

När jag började få blåsor var det smärtsamt men inte efteråt

Ibland kan man se skillnader i huden, att den ser annorlunda ut på vissa ställen flera veckor efteråt.

Vissa som drabbas av köldskador får smärtor redan första dygnet, men hos andra kan det visa sig senare på grund av att nerverna som förmedlar signalerna för olika stimuli (smärta, värme, kyla, vibration, etc.) har blivit skadade och således inte kan skicka signaler som dom ska, men som börjar spöka i samband med att dom läker/växer ut igen.