Låg vilopuls för en vältränad är helt OK då kroppen ändå syresätter sig. Om du däremot som otränad eller mindre tränad har riktigt låg puls så riskerar du att iaf i det långa loppet lida somatisk skada eftersom kroppen inte får syre som den behöver då hjärtat för långsamt pumpar ut syresatt blod. Man kan också bli yr, förvirrad, uppleva lufthunger och få ökad fallrisk (Förmodligen främst hos äldre) och faktiskt svimma av. Mellan 60-100bpm har jag lärt mig att en hyffsad puls ligger på hos otränad beroende på andra faktorer.
Är långt ifrån vältränad rent konditionsmässigt (även om jag inte ökat massa i vikt) nu sedan min sjukdom och operation men jag sprang massvis förut. Har gjort EKG och ultraljud av hjärtat nån gång för typ 10 år sedan och då pratade de något i förbigående om att hjärtat var större än normalt men att det var vanligt bland folk som sprang mycket i tonåren. Kanske därför som pulsen är lägre? Pulsen kan ju dock gå upp när jag tränar och kommer upp i 170 ish vid riktigt intensiv träning, nu är jag ju inte lika tränad som förut men jag hade bra mycket högre maxpuls då.
Jag vaknar ju flera ggr per natt och har extremt ont i vaderna och kan vara riktigt förvirrad och yr (värst för båda är på morgonen när jag går upp) vilket jag inte gjort tidigare. Det som komplicerar saken är att jag var och fick skallen uppsågad för 3 år sedan så jag har en hel del huvudvärk kvar av det och har knaprat mycket Alvedon/Ipren de senaste åren. Den delen är iaf välutredd och enligt neurokirurgen skall allt se bra ut (även om meningiomet kom tillbaka) men kan ju påverka ändå.
Det är största anledningen att jag frågar här för så fort jag nämner saker som i något fall skulle kunna kopplas till operationen blir jag direkt skickad till neurokirurgen som säger ”allt ser bra ut” och sen utreder ingen något mer. Brukar oftast inte orka gå till läkare heller utan det tar några år :p.