Ursprungligen inskrivet av Ang
OT:
Kom ihåg min diskussion med MBY för något år sen. Jag menade att man måste titta på andra produkter för att se hur en utveckling fungerar, medan han menade att SSD ändå inte har en chans och att man inte kan kolla på hur andra produkter har utvecklats. (Egentligen "ABC" inom industriell ekonomi. Efterfråga = utveckling)
Undrar om herr MBY ser min poäng nu?
Nu väntar man bara på monsterbatteriet som ska ersätta bensinbilarna.
Va?
Det är då jag som påtalat vikten av teknikhistoria och vikten av jämförelser. Jämförelser är ett måste. Därmed inte sagt att alla jämförelser är lyckade eller meningsfulla. Detta har jag stött och blött, redogjort och redovisat. Jag har tagit med omständigheter du inte ens visste fanns, jag har förklarat varför extrapolering och historiesyn är de enda verktyg vi har, hur grova och urusla de än må vara.
Kom för fanken inte att påstå att jag skulle förnekat att man ska titta på liknande produkter. Jag har i hög grad gjort just detta.
Det finns flera olika typer av jämförelser man kan göra, något jag också problematiserat kring. Man kan titta på analoger, på paralleller, på utvecklingspotentialer ensamt och i kontext om konkurrens.
Jag har aldrig sagt att "SSD inte har en chans", sluta ljug. Det är andra personer som sagt onyanserade saker som att HDDn redan är död, redan är omodern, använt värdeord som "snurrdiskar", "mekaniskt skit", etc, etc. Medan ytterligare några har låtsas som SSD inte alls existerar eller plötsligt bara blir prisvärt någon gång i "framtiden".
Det börjar blir sabla tröttsamt att få så mycket skit trots att den uppskattning man får ändå pekar på att inte alla är lufthjärnor och förstår även mer problematiserande och nyanserade argument.
Jag har jämfört SSD med i princip alla minnesteknologier och andra händelser i industrialiseringen, har låtit berätta om SSDs historia samt (till en början faktiskt mycket vänligt) slagit hål på många myter och meningslösa eller felaktiga analogier samt försökt etablera vissa basfakta som t.ex. den helt neutrala observationen att minneshierarkin är föränderlig och går mot fler nivåer, så att säga längre och längre ifrån vad man skulle kalla den ideala datorn. Jag har bidragit med parallella spår, historier, anekdoter, problematisering och varit ytterst ödmjuk i mina slutsatser. Tillbaka har jag (av vissa) fått alltifrån triviala självklarheter till lögner, alla självsäkert proklamerade från något som påminner om fundamentalister. Man lägger en värdering, en ideologi i resonemangen som om det skulle vara "rätt" eller "fel" för en teknik att ersätta en annan och som om detta hela tiden skulle vara en fråga om antingen eller. Jag har också påpekat gång efter annan att SSD inte är "framtiden" så tillvida att vi faktiskt har SSD idag och hade SSD igår - och de fungerade utmärkt.
Folk tenderar att ha svårigheter att titta utanför sin egna kontext och när detta görs, konstruera en falsk bild av normalfallet. "Tant Agda"-feslutet har jag talat om tidigare.
I mina resonemang syr jag samman kunskaper från flera områden, inklusive perifera sådana som psykologi och mänsklig natur och de felkällor människor hamnat i tidigare när de förutspått framtiden. Det är känt att människor gärna missbedömer teknikutveckling. Typiskt är att man överskattar den på kort sikt och underskattar den på längre. CRT skulle ha försvunnit på 50-talet och laserminne (typ CD) skulle fungera som allt-i-allo slit-och-släng-minne som ersättare till såväl RAM som lagring i slutet på 80-talet om man lyssnade på de självsäkra personerna som var bättre på att döma ut och rentav hata en viss teknik än att se fördelarna med en annan.
Jag vet att den hop av typer som drivs av känsloargument, ideologi och polemik må låta mest i nyhetsforumet, men jag vet också att fler än vad ni tror faktiskt stödjer min uppfattning - helt enkelt för att de kanske förstått den.
Så nej, jag förstår verkligen inte din "poäng". Den är nämligen helt ute i det blå och är som bäst en straw man och som värst någon form av 'confirmation bias'.
Hitintills går faktiskt utvecklingen förvånansvärt i enighet med vad jag sagt i åratal; instabilitet i nischerna (HDD ersätter SSD i mobila applikationer, som ersätts av SSD som ersätts av HDD igen, osv), SSD blir primärt sekundärminne och HDD används som lagring (är det någon som ens förnekar detta?), både SSD och HDD har alltjämt utvecklingspotential och nya modeller kommer ideligen. Faktor X "drabbar" båda i ungefär samma utsträckning (alltså fundamentala upptäckter som GMR eller nya halvledarmaterial) och både SSD och HDD skalar på exakt det sätt jag alltid förutsätt, så tidigt som 2001. Många tycks inte förstå intuitivt (även om envar förstår det intellektuellt) att "framtiden" inte är en speciell händelse man passerar eller uppfattar. De som hela tiden säger att SSD ersätter HDD inom "1" eller "2" eller "x" år kan fortsätta säga detta och kommer så att säga med en hela tiden uppdaterad icke falsifierbar tes. Känn er fria och peka ut något specifikt där jag haft fel. Säkerligen finns det sådant, men vad jag kan se *kan* inte vissa andra ha fel av dels ideologiska skäl, dels att inga förutsägelser annat än "MBY har fel" har presenterats. Det finns en konkret punkt där jag tycks haft fel: hybriddiskar på enhetsnivå. Sådana finns förvisso, men det är ingen större nytta med dessa då hybridiseringen med fördel görs på en högre abstraktionsnivå; i operativsystemet. Det sparar kronor och ören och ger en mer adaptiv lösning, och OS är rätt instans för att känna till hur sekundärminnena ska belastas bäst.
2001 var det flera som påstod att flashminnen skulle ersätta hårddisken inom ett par år. Jag sa att jag inte trodde flash skulle spela någon roll som lagring inom ett decennium. Jag gissade att hårddisken åtminstone skulle leva 10-15 år till. Jag hade troligen fel. Hårddisken kan mycket väl ha 10 år eller mer kvar idag.
Men, den som faktiskt läser vad jag skriver noterar också att jag inte bara stirrat mig blind på HDD, utan försökt tala om magnetiska medier i gemen. En stor "faktor X" inom magnetisk lagring är också troligare än en för SSD. Vi vet nämligen att det är rätt mycket kvar i teoretisk packningstäthet för magnetisk lagring. Och alla som vet något om någonting vet att hårddisken är ett magnetiskt lagringsmedia (och inte "mekaniskt" - ungefär som att kalla SSD för "plastiskt").
Varför ska det vara så in i vassens svårt att acceptera att behovet av lagring inte är homogent för all typ av datoranvändning och att alla typer av minnen är kompromisser samt att det finns en konflikt mellan pris, prestanda och storlek? Vad är det som är så ideologiskt att man inte kan acceptera dessa "snurrdiskar" för lagring och rentav kommer med ursäkter som "egentligen behöver man inte 1 TB"? (i morgon 2 TB, på lördag 16 TB., i förrgår 20 MB...)
Snälla alla ni, vem är det egentligen som försökt introducera vissa nyanser i argumenten?
http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."