Allvarligt? Tråden är sex år gammal och samma sak tas upp om och om och om igen. Vad finns det att "inte förstå"? Vi har berättat om hur retroreflektorer fungerar massor av gånger och det har påtalats just att träffsäkerheten från marken inte behöver vara speciellt god. Det är inte precis så att man behöver varenda foton tillbaka. Fundera själv hur du kan se skärmen framför dig, trots att inte alla fotoner från den träffar de pyttesmå hålen i dina ögon. Jag är rätt säker på att vi har gått igenom laser och koherenslängd tidigare i tråden... Edit: Eller i den allmänna tråden om konspirationsteorier som är mycket längre och som du också har skrivit i. Om du skrivit där, har du läst. Vanlig forumnetikett. Alltså förutsätter jag att du redan har fått detta förklarat för dig.
Tekniken är dessutom såpass enkel och billig att den är fullt rimligt i en entusiasts hushållsbudget om man nu själv skulle vilja mäta avståndet till retroreflektorer på månen. Enligt en astronomiintresserad kollega på ett gammalt jobb ska en modifierad EDM (avståndsmätare) från en totalstation (https://sv.wikipedia.org/wiki/Totalstation) räcka, givet att man har kunskaperna. Hur modifierad den behöver vara vet jag inte, men det handlar inte om att öka uteffekten flera storleksordningar utan snarare om att förändra hur referensen och timeout fungerar. Och annars så kan man alltid skala upp.
Fundera själv på hur du kan se en reflex på avstånd när du belyser den med t.ex. en pannlampa eller billykta (eller något annat med i sammanhanget låg parallax till dina ögon)? Det är en minoritet av fotonerna från lampan som träffar reflexen och det är en minoritet av dessa som reflekteras ut igen, och en minoritet av dessa som i sin tur träffar dina ögon. Ändå ser du utan problem en reflex på hyggliga avstånd. Betänk nu att du i stället använder laser och inte använder ögonen utan ett betydligt mer känsligt instrument som mottagare. Lasern kan scanna ett område mycket, mycket större än retroreflektorn och när strålen träffar den får du en svarspuls. Tiden ger grovuppskattning av avståndet och fasförskjutningen ger finkornigt avstånd.
Hur kan en lantmätare träffa ett reflektorprisma som är några cm i diameter på 3-5000 meters håll? (Ja, upphittandet och trackingen kan göras manuellt, även om det idag finns automatiska trackers.)
Aldrig sett en vägskylt från en bil? Aldrig sett en reflex glimma? Aldrig lekt med speglar?
Det stämmer att jag aldrig har studerat hur det hela fungerar, när man använder laser till denna reflektor. Det var just därför som jag specifikt frågade detta. Jag har aldrig påstått att detta är något onaturligt eller omöjligt att göra. Det har ni kanske tolkat in, men så är inte fallet.
Om det nu finns förklarat i tråden, eller på internet fine. Då vill jag har hjälp med länk till detta, alternativt förklarat igen. Nu skriver du en lång text, som ändå inte blev så komplett.
Att man kan träffa en reflex med ficklampa är inte så konstigt då, ljuset från lampan, är brett. Dvs det är inte som ett laserljus som bara går rakt fram. Det hela blir lite som att använda en laserpekare för att träffa reflexen. Då ska du se att det blir svårare.
Att man kan träffa något på 5000 meter, ja det är en sak. Men svårigheten ökar hela tiden med avståndet. Och det är väldigt långt. Som att träffa något i New York, med din laserpekare. Eller hur bred är laserstrålen? Då kan inte strålen vara helt parallell.
Det låter otroligt att man som pp kan lyckas med detta. Låt se. Du måste ha en laser, sedan allt som stör på vägen. Luften, moln, damm på reflektorn, sedan tillbaka samma sak med luft osv. Är strålen då försvagad av att den är ganska bred på månen. Blir den också svag. Sedan ska du ha en detektor som är känslig nog och kan avgöra att det var din laser. Nej, the big bang grejen känns ganska sannolik att de hade kunnat göra. Endast observatorier kan nog klara det, känns det spontat som. Om det ens går alls.
