Har vi varit på månen?

Om varje gång vi går in i klassrummet ser vi stolarna där, vad gör det för skillnad om de inte är där när ingen annan är där? Gör det någon skillnad?

Om hela världen bakom ditt huvud alltid är borta förutom när du vänder dig om, spelar det någon roll? Hur vet du att världen verkligen är där när du inte tittar?

Nå visst gör det ju skillnad, man vill ju i såna fall veta var stolarna är om inte i klassrummet, på Mars i en ring?

Och det var ju just det här jag menade att det enda vi har som bevis att världen runt omkring oss är verklig är på grund av att vi har ett minne. Annars skulle världen hela tiden ändras för ingen skulle komma ihåg hur den just för en minut sen såg ut som.

Och samma sak med om världen skulle ändras, visst spelar det ju roll, hellre skulle jag vilja bo på en planet var alla har det lika. Om den skulle ändras så då skulle jag vilja att den ser ut som så.

Nej inte finns det någon anledning till att tvivla men det är ju intressant att tänka på hur det skulle gå om vi skulle tvivla varenda gång vi har mätt något, eller hur?

För att om dom skulle ha varit på Mars så då skulle man antagligen inte haft ett par stolar mer utan en lite hög med aska och det skulle ju bara vara helt otroligt hejssan och intressant för det skulle ändra på hur vi tänker.

Ett tomt påstående eller vad någon tror på, kanske? Alla är vi ju unika.

Men detta kan också jämföras med Schrödingers Katt experimentet.

Visst är det trevligt med tankeexperiment, jag kanske är lite för praktiskt inriktad. Finns det ingen anledning att tro det ligger något bakom ett tankeexperiment så ser jag dock inte poängen med det.

Som sagt, är det så att det finns bevis för att något skett är det självklart väldigt intressant. Det är just därför vi har vetenskap som undersöker fenomen vi upptäcker.

Nu är det ju dock så att vad någon tror på förändrar inget. Känns det tryggt för någon att tro på att stolar färdas till Mars när ingen ser så go nuts men det betyder inte att det är så.

Schrödingers katt är ju även till för att reflektera över egenskaper inom kvantmekanik, det är alltså relevant för verkliga fenomen och inte bara fluff utan belägg. Vet dock inte var du ville med det påståendet.

Att tänka filosofiskt är alltid trevligt.

Vänta nu vem har sagt att det som någon tror på är irrelevant? Visst får man ju väl tro på något, det blir ju fel sen när man försöker klämma sin tro in på någon.

Äh glöm Schrödinger, tänkte på nåt annat, galet antagligen.

Ingenstans skrev jag att andras tro var irrelevant, jag skrev att det förändrar inte om något är sant eller inte. Tyckte jag gjorde det rätt klart att jag menade att någons tro kan inte påverka hur den fysiska världen fungerar. Inte flyger jag för jag tror jag kan det.

Nå jag tycks ha varit ute och cyklat när jag skrev, ibland lite svårt att skriva på denna klass svenska. Men om jag inte har fel skulle du hoppas på att du verkligen kunde?

Nä men sen har man ju så många som såg att vi åkte till månen och det finns dom som har filmat så jag är nog säker att vi har varit där..

Fast det som jag tycker är intressant att vi inte haft besök av någon annan..

Att vi inte haft besök är inte så konstigt. Avstånden mellan stjärnor är så absurt långa att man måste uppnå närmare ljushastighet för att ens försöka sig på att resa mot ett annat solsystem. Dessutom ska man hitta ett som har en planet med liv. Det var väl bara rätt nyligen som Voyager 1 faktiskt tog sig utanför vårat solsystem och den skickades iväg under 70-talet om jag minns rätt. Fysikens lagar gör det väldigt svårt att färdas närmare ljusets hastighet. "Enklast" är väl att försöka trycka ihop och dra isär tidsrymden framför respektive bakom ett objekt men det är väldigt teoretiskt.

Kanske kommer ifrån ämnet lite här men finns ingen direkt anledning att tvivla på att vi varit på månen, det är ju även testbart fortfarande genom att lyckas rikta en laser mot spegeln som ligger där.

David Mitchell och Robert Webb förklarar hur man fejkade månlandningen på två minuter.

Jag vet, i TV-serien The Big Bang Theory gjorde dom ju de, fast hur "riktigt" det testet var vet man icke.

Det du citerade läste jag snarare som "Jag förstår inte", utan (åtminstone direkt) implikation att det därmed inte skulle vara sant, där Elgot kom med en relevant länk om hur det fungerar för just speglarna på månen; mer specifikt stycket Retroreflector → On the moon. Att på egen hand säga att man inte förstår en viss sak måste alltid få vara tillåtet.

Om "Jag förstår inte, därför kan det inte vara så" generellt skulle få gälla som en godkänd logikföljd så kan det ju dock medges att världen rätt snabbt skulle rämna, och att vi på vår höjd fortfarande hade suttit och bankat på varandra med stenar. Jag vet inte om någon enstaka person i världen från grundläggande principer ärligt och korrekt skulle kunna hävda sig "förstå" (beroende på hur specifikt man definierar begreppet) exempelvis varje beståndsdel som möjliggör dagens mobiltelefoni, men ändå ser jag dagligen personer som glatt använder tekniken, trots att de kanske bara associerar till kaffe när de hör namnet "Maxwell".

Vad är det som är oklart? Kan man se ett visst område med en kikare så borde det gå övertyga sig om att man också skulle kunna rikta en laser mot samma område. Du har säkert sett bilder på långt mer fjärran kroppar än månen från teleskop världen över.

Att kunna filtrera ut relativt svaga signaler i en kakofoni av störningar är en konst i sig, men det är en konst som utövas framgångsrikt varje dag i exempelvis telenätet (fast och mobilt), eller för den delen när ditt öra känner igen ett visst ljud bland andra i en folkmassa.

Speglarna på månen handlar inte om att likt en badrumsspegel kunna se sig själv stå och vinka, utan att entydigt kunna visa att de signaler man skickar iväg i någon proportion återvänder till jorden.

Jag menade att just det inlägg du svarade på explicit bara sa "Jag förstår inte", snarare än "Eftersom jag inte förstår hur det fungerar så måste det vara falskt". Det är som skillnaden mellan uttalandena "Jag förstår inte hur kvantmekanik fungerar" och "Jag förstår inte hur kvantmekanik fungerar, alltså är det humbug". Poängen var främst att eventuella undertoner du läser in inte var uppenbara utifrån det som användaren skrivit i denna tråd. Du må ha lagt in ytterligare användarhistorik i uttalandet, men isolerat så sticker det lite i ögonen att se någon som säger "Jag förstår inte" bli "attackerad". Man bör inte avskräcka personer från att våga säga att de inte förstår (vag XKCD-koppling ).

Resten av mitt inlägg var någon sorts medhåll i din kritik mot ifall inlägget var tänkt att tolkas som "Eftersom jag har svårt att förstå hur en sådan spegel fungerar så tror jag inte på att det har hänt". Det är definitivt en problematisk inställning, med starka undertoner av de där allerstädes närvarande Dunning och Kruger och en tendens för vissa personer att ständigt fastna i kompetensens första stadium, då en person inte förstår ett problem och därmed kanske inte heller inser att personen inte förstår, eller varför det är användbart att förstå överhuvudtaget.

Kort finns i mängder, och det har aldrig funnits något att tveka om, men om någon stenhårt väljer att förneka att det finns något att se så kvittar det hur många "kort" från hur många oberoende källor du än visar upp: alla kan ju vara förfalskade. Det kan ju vara så att, om det bor sju miljarder människor på jorden, 6 999 999 999 av dessa är del i en gemensam konspiration för att ljuga för den sista personen. Vissa har lätt att alltid placera sig själv i en sådan exceptionell position. Det kan vara lättare än att erkänna att det finns saker man inte förstår. Det brukar vara klass 1-varning för att följas av resonemang som försöker attackera ämnen långt bortom personens kunskapssfär med uttryck som "sunt förnuft" .

Det handlar inte om att vissa människor "väntar på bevis", för inga "bevis" är tillräckliga i dessa ögon. Det kopplar allt som oftast till en förkärlek till att tro på konspirationer och ibland även till patologiska begrepp som paranoia.

För exempel på kort av månen så kan vi se på de bilder som Lunar Reconnaissance Orbiter skickat tillbaka (som också var anledningen till att en gammal sovjetisk reflektor nyligen återupptäcktes efter att har varit borttappad i 40 år ).

Även om jag ignorerar lolight's tidigare uttalanden på forumet kan jag inte tolka de två citaten på annat sätt än vad MBY gör dvs han försöker (lite subtilt) använda sin okunskap som argument för att det inte kan vara så.... det är ett typiskt argument från foliehattar att försöka applicera "sunt förnuft" på saker i tid och otid "hur kan en så stor och tung byggnad konstruerad för att stå emot förhållande X falla av orsak Y". Att själv inte skriva slutsatsen rakt ut är även det mycket typiskt eller kanske har jag blivit skadad och ser foliehattar överallt

Nej, den kan inte det; Hubble har för låg upplösning för det. Det kanske låter vrickat, med tanke på hur detaljerade bilder den kan ta av Andromeda-galaxen, 2.5 miljoner ljusår bort... men den är också fruktansvärt stor också, vilken månen inte är.

I grova drag så kan Hubble särskilja saker på månen som är ~200 meter stora. Det är alltså totalt omöjligt att se en månlandare eller liknande (som annat än i bästa fall en punkt). Allt detta är rätt grundläggande optik.

http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2008/08/12/moo...
https://en.wikipedia.org/wiki/Angular_resolution#Explanation

319, hur hade något så stort som månen bara kunnat sväva omkring i rymden? Äpplen faller....