Framework i C++, hur dölja ointressanta grejer?

jag är inte säker på att jag förstår vad du är ute efter, men om användaren använder ett framework så har han typiskt tillgång på en eller flera .h filer och något förkompilerat bibliotek. endast det som finns deklarerat i .h filerna är tillgängligt att använda utifrån, så du kan vara selektiv med vad du exponerar den vägen.

Ibland kan man lösa det genom att använda forward declarations som du nämnde, och sen inkludera sdlttf i text.cpp. Ibland kan det bli svårt eller för omständigt (samt att användaren av ramverket ändå hade kunnat se dina forwarddeklarationer).

En annan teknik som är ganska enkel är pImpl. Googla på det. Den kommer också med nackdelar.

Du kan också använda dig av arvshierarkier/interfaces för att åstakomma samma sak. Det beror på hur mycket flexibilitet du behöver. Interfaces kan också användas för att begränsa åtkomsten till vissa delar av en klass i vissa delar av koden.

Jag skulle gissa att du inte behöver interfaceklasser just nu, åtminstone inte till ditt exempel. Men det kan vara värt att läsa om det också. Vet inte hur pass etablerat begreppet är bara så det kanske inte är så lätt att söka på.

För den här typen av situationer kan ett alternativ vara att köra Pimpl-style. Alltså låt den publika klassen hålla en pekare till den klass som egentligen sköter allt, tillsammans med funktioner som endast skickar requests vidare till till den "riktiga" klassen. Dessa funktioner, tillsammans med den "riktiga" klassen, definieras i implementationsfilen. Då räcker en enkel forwarddeklaration i headerfilen.

Har du en headerfil som deklarerar en funktion med ett argument av typen SDL_Font *, borde nämnda headerfil på ett eller annat sätt göra SDL_Font * tillgänglig. Antingen genom att inkludera passande fil, eller genom att forward-deklarera typen (vilket kan vara bättre i de fall där dina funktioner bara tar pekare till argumenten). Annars går kompileringen av ett program sönder bara genom att din headerfil inkluderas. Används nämnda SDL_Font-typ endast i implementationen behövs den dock inte i headerfilen.

I vissa fall går det även att välja att inkludera bara den fil som deklarerar eller definierar datatypen, vilket kan vara ett alternativ för headerfilen, så behöver inte hela biblioteket dras in.

Det finns i huvudsak två vanliga alternativ: statiskt bibliotek eller dynamiskt bibliotek. Kompilerar du till detta behöver användare av biblioteket sedan bara inkludera dina headerfiler och länka statiskt eller dynamiskt till biblioteket.