Ursprungligen inskrivet av 2good4you
Anledningen är att Intel har vansinnigt snabb cache (vilket dom alltid vart duktiga på att skapa och implementera i sina processorer men inte utnyttjat tidigare som med t.ex P4'an). Detta utnyttjar dom med en mycket kraftfull prefetcher hos Core2, som håller exekveringsenheterna konstant upptagna.
Core i7 är inte så radikalt förändrat som många tror om man tittar på mikroarkitekturen, utan är mer och mindre en Core2 mikroarkitektur på en K10 arkitektur med L3 cache, IMC och separerad I/O kommunikation.
Det som påvisar det jag säger ang cachen hos Core2 är om du tar bort L2 cache, så minskar prestanda enormt. Core2 med 1MB L2 som kallas för Pentium Dualcore, presterar ungefär som en 90nm dualcore K8 med 2MB L2, trots att processorn har beräkningsenheter som är enormt mycket snabbare. Det är att dom helt enkelt är hungriga, och likaså hos AMD's processorer, men dom får inte tillräckligt med data för att få tugga fullt ut. AMD ökade cachebandbredden rejält hos K10 med bredare cachebussar internt och fick ner accesstiden en del, men fortfarande inte inärheten av t.ex Core2 i läs/skrivhastighet från cachen, samt accesstiden.
Inte helt oväntat så är Athlon II lika snabb och tom snabbare än Phenom II i vissa tester med sin större L2 cache
Ang PAE så använder det 36-bitars minnesaddressering och ger ingen prestandaförsämring alls vad jag har testat. Den gång som du har nytta av det är i Server 2003 x86 då det inte är begränsat till 4GB som t.ex XP x86 är. x64 versionerna behöver man ju inte tänka på PAE alls då man har "lite" högre gräns för mängden minne Server 2003 är förövrigt ett helt underbart OS, även x86 versionen där man får ut all mängd minne, och blixtrande snabbt (ja man känner skillnaden i själva Windows)
