Det fokuseras på för lite på att lära ut grundkunskaper (läs, skriv, matematik) ordentligt, innan man börjar med tillämpande av dessa (främmande språk, fysik, kemi etc). Jag tror att detta är ett betydande skäl till ökande skillnader mellan hög- och lågpresterande elever. Fokusera på färre ämnen inledningsvis i grundskolan, höj kunskapskraven och låt eleverna ta det i den takt de behöver för att låta kunskaperna sjunka in.
Utan ordentlig grund blir det svårare att få fram elever med gott självförtroende i studiesammanhang. Svagare elever känner att de inte kan något och högpresterande får inte den stimulans behöver, då alla oftast har samma undervisningstakt med lägsta gemensamma nämnare. Tror detta är resultatet bakom den systematiskt utbredda oordning som råder i svenska klassrum. När elever dessutom har fri tillgång till datorer och mobiler skruvas oordningen upp ytterligare.
Skolan har allvarliga systemfel som tyvärr redan börjar dag 1 i grundskolan och följer hela vägen till universitet och högskola. Lärare förväntas gör mer än att lära ut och har allt mindre inflytande i undervisandet. Att yrket sjunkit statusmässigt är knappast förvånande och oerhört tragiskt.
Det största problemet tror jag är mer kulturellt än systematiskt. Upplever att det finns ett stort kunskapsförakt från elever och inte minst föräldrar. Det anses vara bättre att satsa på sina hobbys än att vara bra i skolämnen socialt sett. Tillhör man en föräldrageneration som vuxit upp med låga krav och få incitament till akademisk kunskap är det ganska klart att dagens elever även får samma inställning.