Jag upplever snarare: "det spelar ingen roll att det är sant om det samtidigt riskerar att väcka känslor". "Har du inget positivt att säga, så säg det inte".
Där har du den verklighetsförnekande menatalitet som kom runt kanske 2010-2011 men som nu eskalerat på senare år. En snöflingementalitet som gör att hela västvärlden hela tiden blir lite sämre i alla led. Och alla som sitter på faktisk kunskap väljer att hålla käft fastän de vet att de har rätt i sak.
Den uppstod i samband med att kreti och pleti från IRL klampade in på internet som tidigare enligt dem själva bara var till för nördar som oss gamla rävar här inne som är födda tidigt 80-tal eller tidigare. Vi internetpioniärer som tycker att internet är på låtsas, att man ska kunna få vara ofiltrerat uppriltig eller skojfrisk och att man bör kunna få särskilja hur man är på nätet och i verkliga livet om man så önskar.
Och det är bara genom totalt transparant frispråkighet och uppriktighet det går att belysa denna dysfunktion som infiltrerat och nu kontaminerar internet som kom med de moderna sociala medierna och som idag har totalt monopol på människors uppmärksamhetskapital.
Den som tillåter sig bli mest upprörd över att få sin skeva verklighetsuppfattning ifrågasatt av verkligheten själv, är dem som också får diktera vem som ska bli skuggbannad och utesluten eller ej. Lillebror ser dig!
Folk som anser sig berättigade att diktera vilken sorts språkbruk andra människor ska tillåtas använda och som medvetet vantolkar människors intentioner i syfte att anskaffa sig makt samtidigt som man vill ge sken av att göra detta med goda intentioner. Den sortens narcissism är det som förstört internet. Och det är väl den här typen av budskap som bottar och aftonbladetkrönikörer sprider... Folk ska antingen visa sig duktiga och tycka rätt så som storebror och illebror vill och således göda sitt narcissistiska kapital i en klubb för inbördes beundran. Eller så blir man som jag, ifrågasättande och hatad av alla toxiskt positiva lismande idioter och sen skuggbannad.
Men ja, bottar finns givetvis som främjar detta och sprider denna typ av budskap där människor ges möklighet att dygdsignalera.
Jag blir rent instinktivt "trollig" om jag märker att det jag påstår kan tänkas väcka anstöt när jag samtidigt vet med mig att jag har rätt i sak och således tvingar folk att tänka till. De som blir arga över verklighetens beskaffenhet känner jag ingen affektiv empati inför. Den sortens empati spar jag till människor som gjort sig förtjänta av den. Inte de som väljer att känna sig kränkta i syfte att försöka tysta ned mig.