Intel introducerade Netburst år 2000 med deras Pentium 4-processorer kodnamn Willamette. Det var först två år senare, år 2002, som Pentium 4 blev en populär entusiastprocessor i och med Northwoodkärnan. Arkitekturen tillät processorer med höga klockfrekvenser som kunde överklockas ännu högre.

Den höga klockfrekvensen visade sig både vara en svaghet och en styrka, då Intel runt 2004 började få problem att öka prestanda utan att öka klockfrekvensen och därför värmeutvecklingen. Kärnan Prescott fick elaka öknamn och många entusiaster vände sig till AMD istället.

Resten är som man säger historia då Intel nu har Core 2-arkitekturen att förlita sig på. In med det nya och ut med det gamla resonerar nu Intel som bestämt sig för att fasa ut användningen av deras gamla Netburst-arkitektur. Målet är att enbart 2,5 procent av alla nytillverkade desktopprocessorer ska använda Netburst det tredje kvartalet. Det fjärde kvartalet i år ska alla desktopprocessorer använda Intels Core 2-arkitektur.

Netburst kommer dock att leva vidare fram till sommaren 2008, då Intel fortfarande tillverkar vissa serverprocessorer för multiprocessorsystem med Netburst-arkitektur. Efter det försvinner Netburst helt och hållet.