Stig_Lindberg_Luma.jpg

Tv-licensens vara eller inte vara är en fråga som stöts och blöts med jämna mellanrum, och nu är det dags igen. På ena sidan finns anhängare som menar att avgiften är en förutsättning för oberoende och kvalitativ journalistik medan andra hävdar att licensen bör skrotas, bakas in i skatten eller göras frivillig.

Under våren tillsätts en public service-utredning där bland annat den statliga televisionens framtid och andra finansieringsmetoder ska utredas. En som vill se stora förändringar är SVT:s vd Eva Hamilton som i en debattartikel på nytt öppnar upp frågan om teknikoberoende tv-avgifter.

Men på sikt kommer det att krävas en modifiering. Kopplingen mellan innehav av en tv-mottagare och avgiftsplikt kan upplevas som mindre självklar när fler tar emot tv-program via datorn eller mobilen.

Det är ingen tillfällighet att de mest respekterade public service-bolagen i Europa är finansierade genom radio- och tv-avgift. Den ger ett politiskt oberoende och långsiktighet, jämfört med att ingå i de politiska prioriteringar som en finansminister måste göra varje år.

Hamilton föreslår ett nytt regelverk som inte tar hänsyn till om sändningen sker via det vanliga tv-nätet eller andra kanaler, exempelvis internet. I praktiken innebär det att allt ifrån internetuppkopplade datorer till mobiltelefoner och surfplattor räknas som tv-mottagare och blir licenspliktiga. Som förebild nämns Tyskland där motsvarande lagstiftning träder i kraft 2013, samt länderna Österrike, Schweiz och Finland där liknande system förbereds.

Hur en eventuell förändring av tv-licensen kommer att se ut i slutändan är svårt att få en uppfattning om. En sak är dock säker och det är att frågan knappast är slutdiskuterad, varken bland beslutsfattarna eller hos tv-tittarna.