Amdahls lag kallas en modell som förutsäger den maximala teoretiska prestandavinsten av att parallellisera programkod för exekvering på flerkärniga processorer. Inte nog med att det ofta är svårt och ibland även omöjligt att alltid utnyttja alla kärnor, den potentiella prestandavinsten minskar med varje ytterligare beräkningsenhet för att slutligen gå mot noll.

640px-AmdahlsLaw.svg.png

Trots detta fortsätter processortillverkarna att lägga till fler kärnor medan grafikmakarna satsar på GPGPU-tillämpningar, en trend som sedan ett par år tillbaka även syns till på mobilfronten. Det får Linus Torvalds, skaparen av operativsystemet Linux, att reagera och i känd stil dra iväg en svavelosande salva mot alla dem som förespråkar massiv parallellisering.

Scaling isn't going to continue forever, and people want mobility, so the crazies talking about scaling to hundreds of cores are just that - crazy. Why give them an ounce of credibility? Where the hell do you envision that those magical parallel algorithms would be used?

Enligt Torvalds finns det bara två områden där mer omfattande parallellisering är motiverat, närmare bestämt inom grafik(-processorer) och på serverfronten. Han menar att normala klienter klarar sig med fyra kärnor och att fler än så leder till högre strömförbrukning än vad som är praktiskt gångbart, alternativt tvingar fram svagare beräkningsenheter, vilka är svåra att utnyttja.

The whole "let's parallelize" thing is a huge waste of everybody's time. There's this huge body of "knowledge" that parallel is somehow more efficient, that whole huge body is pure and utter garbage.

Efter mothugg från andra debattörer medger Torvalds att det finns fler, om än nischade områden, där mer än fyra kärnor kan vara till nytta även på klientsidan. Här nämns exempelvis arbetsstationer med 16 kärnor för bild- och videoredigering. Han står dock fast vid åsikten att ytterligare parallellisering inte är rätt väg framåt.