Vi testar strömmande spel med Xbox Game Pass i centrum

Google sparkade igång eran med strömmande spelupplevelser med tjänsten Stadia hösten 2019. Trots en teknisk lyckad plattform och flertalet funktioner som sänker latens till en imponerande nivå hämmas Stadia av en haltande strategi från Googles håll. Microsoft satsar på att utnyttja företagets prenumerationstjänst Xbox Game Pass för att ge den egna strömmande speltjänsten gott om innehåll, vilken dessutom agerar komplement till de konventionella spelplattformarna Windows 10 och spelkonsoler i Xbox-familjen.

Tidigare i vår testade redaktionens Andreas "lövet" Eklöv och Arvid "wittwang" Wittwång en betaversion av Microsofts strömmande speltjänst, som då gick under kodnamnet Project Xcloud. När tjänsten nu tar plats i prenumerationstjänsten Xbox Game Pass slopas kodnamnet och istället används den mindre konkreta titeln "molnspelande med Xbox Game Pass". Tjänsten är tillgänglig för den som har medlemskapsnivån Xbox Game Pass Ultimate, vilket kostar 135 kronor per månad.

Molnspelande är dock bara en del av Microsofts strömmande erbjudande, eftersom konsolägare också kan strömma spel från en Xbox One-spelkonsol till en telefon eller surfplatta. I dagsläget stöds endast enheter med Android som operativsystem, men Microsoft har antytt att stöd för IOS finns på horisonten. Utöver telefonen och en eventuell spelkonsol behöver du också ansluta en handkontroller, såsom Xbox Wireless-kontroller över Bluetooth eller tillbehör som Razer Kishi.

Andreas testplattformar – två gånger Android och Wifi 5 vs Wifi 6

Jag använder två telefoner under min testperiod, mest för att kunna uttala mig om upplevelsen skiljer sig åt mellan olika telefoner och om hårdvarans utformning kan vara bekymmersam för de tillbehör jag testar. Telefonerna i fråga är en Samsung Galaxy S20 FE och Sony Xperia 5 II som båda använts tillsammans med kontrolltillbehöret Razer Kishi och en Bluetooth-ansluten Xbox One-kontroll.

Sett till nätverkshårdvara har jag testkört dels med en typisk hårdvara i form av en Wifi 5-router från bredbandsleverantören. Det innefattar en produkt som gör sitt jobb, utan att briljera. Som jämförelse med denna har jag också använt en Wifi 6-router i form av Netgear Nighthawk XR1000. Utöver den högre bandbredden och lägre latensen i Wifi 6 tillför den också mer avancerade funktioner för att prioritera nätverkstrafiken (QoS).

Tanken är att se om Wifi 6 tillför en meningsfull förbättring över Wifi 5 för strömmande speltjänster, och alltså inte ett test av Netgears router i sig. Då Microsofts molntjänst inte kommunicerar direkt med handkontrollerna likt Google Stadia gör, är en spekulation på förhand att eventuella sänkta latensnivåer som Wifi 6 kan tillföra är viktiga för helhetsupplevelsen i olika speltyper.

Sett till upplevelsen i mjukvaran ska du ladda ned totalt tre applikationer om du vill få tillgång till den fullständiga Xbox-upplevelsen i telefonen, även om endast Xbox Game Pass och Xbox Beta behövs för det faktiska spelandet. Den som vill strömma spel från en Xbox-spelkonsol använder fjärrstyrningsdelen av Beta-applikationen. Applikation nummer två är Xbox Game Pass och det är här spel kan strömmas från molntjänsten, som tidigare kallades Xcloud.

Sett till handkontroller har jag spelat både direktanslutet med Razer Kishi och trådlös med Xbox-kontroll. Den sistnämnda ansluts till telefonen över Bluetooth, vilket medför den ofrånkomliga latens tekniken dras med, och Razer-kontrollen ansluts över USB Type-C vilket i teorin ger låg latens. Razer Kishi är också utrustad med en USB Type-C på kontrollern, vilket gör det möjligt att ladda och spela samtidigt.

Arvids testplattformar – en enkel Android och Xbox One S

I likhet med det nämnda snabbtestet i våras representerar min hårdvarukonfiguration den enklare delen av spektrat, med den årsgamla Android-luren Motorola One Vision i centrum. Under huven finns hårdvara som rimmar väl med prislappen kring 3 000-kronorsstrecket, nämligen Samsungs Exynos 9609 och 4 GB primärminne – komponenter som dock klarar strömmad video och lokalt Minecraft-spelande utan upplevda problem.

Även sett till handkontroll och nätverk sitter jag på enklare grejer, med en vanlig Bluetooth-ansluten Xbox One-handkontroll och bredbandsleverantörens inkluderade router. Den är visserligen kapabel till uppkoppling över både 5- och 2,4 GHz-banden, men hastigheterna sjunker snabbt när enheten inte längre är inom synhåll. Som nämnt sätter jag även lokalt spelströmmande på prov, och här svarar en Xbox One S-konsol för beräkningskraften.

Under det tidigare testet plågades jag av att inte hitta någon vettig lösning för att palla upp telefonen vid spelande i soffan, men till detta test har en telefonhållare med stativgänga införskaffats. Återigen en lite enklare lösning än Andreas påkostade Razer Kishi-alternativ, som snarare tar telefonen ett par kliv mot Nintendo Switch. Värt att nämna är dock att hållare avsedda för just handkontroller finns att köpa för en mindre slant.

I mjukvaruväg är det som ovan beskrivet inte helt självklart att komma igång; utöver kraven på Android och handkontroll behövs applikationerna Xbox Game Pass samt Xbox Beta, för molnspelande respektive konsolströmning.

Eftersom jag har tillgång till tre vägar att avnjuta samma spel (Xbox One S, lokalt strömmat och molnspel), begränsar jag mig till två hyfsat väsensskilda spel för tydligare jämförelse. Dessa är tredjepersonsskjutaren Gears 5 samt Mojangs äventyrliga Minecraft-spinoff med tillägget "Dungeons". Speciellt för sistnämnda är att molnversionen även kan kontrolleras direkt med pekskärmen, vilket är exklusivt för ett fåtal spel.

Spelupplevelsen – Andreas perspektiv

När jag påbörjade mina spelsessioner i titlarna Doom Eternal, Batman Arkham Knight och Halo 5 slås jag av att delar av upplevelsen är sig lik från i våras, men att den generella spelupplevelsen flyter på bättre nu. Inladdning av spelen över Wifi tar fortfarande relativt lång tid jämfört med konkurrenten Stadia, men när spelen väl är laddade kan en spelsession snabbt återupptas när man biter i gräset.

Att upplösningen är låst till 720p gör inte så mycket då spelens höga visuella nivå ändå ser bra ut på den lilla skärmen, samma förhållande som får Nintendo Switch-spel att se bra ut trots låg upplösning. Ställt mot att starta upp Doom Eternal på min PC eller Playstation 4 Pro kommer jag igång mycket snabbare, och för den som är van vid att spela med handkontroll är latensen inte så farlig.

Det sistnämnda kommer dock med flera brasklappar. Om du spelar med en Bluetooth-ansluten handkontroll tillkommer latens jämfört med exempelvis direktanslutna kontroller som Razer Kishi. När en Bluetooth-kontroll används i samband med en stabil anslutning med låg latens är spelupplevelsen så pass responsiv att jag inte uppfattande den som spelpåverkande.

Om du spelar på ett Wifi 5-nätverk över 5 GHz uppstår större latens om flera andra saker belastar nätverket samtidigt, och det är här jag upptäckt den största skillnaden med att använda Wifi 6. Med en Razer Kishi och Wifi 6 kan jag strömma Xbox Game Pass-spel samtidigt som jag strömmar filmtjänster över samma nätverk utan att latensen sticker i taket eller bildkvaliteten når nivån potatis.

Hur batteritiden blir hänger också på vilken hårdvara du använder. Jag inledde mina tester med att spela på en Oneplus 8, där batteritiden sjönk från full laddning till cirka 60 procent efter cirka 1,5 timme. Med Sony Xperia 5 II sjönk batteriladdningen till 75 procent efter samma tidsrymd, och med Samsung Galaxy S20 FE blev nivån imponerande goda 83 procent.

Hur bra batteritiden blir beror på flera parametrar, där både Wifi-kretsens energieffektivitet, batteriets kapacitet och eventuella optimeringstekniker för skärmen spelar in. Sett till den generella spelupplevelsen visar Microsoft att tjänsten fungerar alldeles ypperligt på det tekniska planet, men att spelen alldeles uppenbart inte är utformade för att visas på de små skärmarna.

Spelens gränssnitt är utformade för att visas upp på stora skärmar eller TV-apparater, och det kan därför många gånger vara svårt att tyda vad en instruktion försöker förmedla eller vilken riktning en markör pekar åt. Av denna anledning ser jag fram emot att Microsoft släpper en klientapplikation för Windows 10 så jag kan strömma spelen till min PC.

Den låga upplösningen kommer så klart bli mycket mer påtaglig på en 4K-TV, och Microsoft dröjer nog sannolikt med detta länge nog för att tjänstens högsta upplösning ska bli högre innan den aktiveras på stora högupplösta skärmar. Det räcker dock med 1080p för att jag ska tycka att fördelarna med korta laddningstider och att inte behöva installera spel är nog för att ursäkta den lägre bildkvaliteten.

Jämfört med Google Stadia har Microsofts molnspelande fortfarande en del arbete framför sig. Spel laddas betydligt snabbare på Stadia, där spelet Dead By Daylight får stå exempel. Över Microsofts tjänst laddas introsekvensen på cirka 59 sekunder, medan Stadia når sekvensen på blott 28 sekunder. Det händer också att spelströmmen avbryts, eller att tjänsten påstår att spelet är igång någon annanstans och därför inte kan startas.

Andra buggar jag noterat är exempelvis att The Witcher 3 laddas utan ljud, och jag har under testperioden inte hittat någon lösning på just det problemet. Precis som vi noterade i våras kan text på gränssnittselement slumpartat använda andra språk, med tyska som vanligt förekommande. Tjänsten är dock fortfarande i betastadiet, och förhoppningsvis suddas bekymmer som dessa ut under kommande månader.

Spelupplevelsen – Arvids perspektiv

Sedan betaversionen har det hänt en hel del i applikationen, som med överskådliga menyer visar vilka titlar som fungerar för PC-, konsol- och molnplattformarna. Den senare kategorin kan som väntat startas snabbt och smidigt med ett tryck, men efter den halvlånga laddningsskärmen försvinner viss del av den välpolerade känslan i den heltäckande applikationen.

Min telefon har det avlånga bildförhållandet 21:9 men i sann Xbox-anda är det 16:9 som gäller. Tyvärr är det inte möjligt att som vid videoströmning offra delar av bilden för att fylla skärmen ut till kanterna. Den 16:9-ruta som visas är heller inte centrerad på skärmen, vilket kan bero på att skärmhålskameran och menyraden förskjuter det hela. Med pekkontroller i Minecraft: Dungeons är detta dock lite problematiskt, eftersom delar av några virtuella knappar hamnar utanför bild.

Uppstartsprocessen är något rörig och lång

Just möjligheten att kvickt köra igång valfritt spel är i teorin en av de verkliga styrkorna hos molnspelandet för mig, men från låst telefon tar det omkring två minuter innan jag får trycka på min första knapp i Minecraft: Dungeons. Det är bara några sekunder snabbare än att köra igång den halvtrötta Xbox One S-konsolen, som lägger över en minut på uppstarten av systemet. Detta går på under halvminuten i telefonen, som istället lägger betydligt längre tid på laddandet.

Den långa laddtiden i strömmat läge kan potentiellt bli kortare när Microsoft uppgraderar serverlösningarna. I dagsläget används Xbox One S-hårdvara, men Series X ska enligt plan ta plats i datacentren framöver. Utöver laddtiden tar molnspelandet även lite extra tid när handkontrollen ska parkopplas och telefonen monteras i hållaren. När det gäller konsolströmning blir den totala tidsåtgången snäppet längre, eftersom en konsol och applikationen på telefonen måste startas upp.

I skrivande stund är uppstartsprocessen därför inte särskilt avgörande om en segrare bland de tre spelsätten ska krönas. För lokalt- och konsolströmmat spelande är uppstartsprocessen dock något mer åt rysk roulette-hållet, eftersom det då och då kommer obligatoriska uppdateringar. När jag vid två separata tillfällen skulle klocka tiden från start till spel skedde detta, och det dröjde således nära 20 minuter innan jag kunde bjuda första bästa creeper på en omgång. Därtill måste spelen tankas hem, något som för en titel som Gears 5 tar en stund.

En annan potentiellt tidskrävande aspekt finns vid konfigurationen av konsolströmning, där telefonapplikationen Xbox Beta ska användas. Problemet är att det i Google Play-butiken finns minst sex applikationer signerade Microsoft, vars namn innehåller olika dos "Xbox". När väl rätt applikation hittats är dock konsolsammankopplingen smärtfri och till telefonen strömmas därefter allt bildmaterial – från startsida till spel. All navigation måste göras med handkontroll.

Spelandet – en fröjd för ögat, med rätt spel

Minecraft: Dungeons och Gears 5 är väldigt olika när det gäller krav på precision och timing, där förstnämnda snarare handlar om att i ungefär rätt tid slå till fienden och välja specialattacker. Tredjepersonsvyn, en fast kamera och spelets labyrintutformning innebär att det också är lätt att navigera. I Gears 5 krävs kontroll av kameran och av karaktären i rymden, där skytte på rörliga måltavlor också är en given del.

Med både moln- och konsolströmmat är latenserna ofrånkomligt högre än vid lokalt spelande, och i just Gears 5 har jag stora svårigheter att njuta av spelupplevelsen på grund av detta. Det tar längre tid att sikta och karaktären tar ibland ett extra steg när jag släppt styrsspaken – små detaljer som frustrerar. En annan liten detalj, som har stor betydelse, är just skärmens litenhet och inkompatibliteten som råder mellan text och HUD-element i spelet. Instruktioner och ledtrådar och måltavlor blir helt enkelt obekvämt små ibland.

Skillnaden i upplevd latens mellan de båda strömmade lösningarna är mycket liten, men med spelen strömmade från den egna konsolen uppfattar jag en något ojämn fördröjning och några uteblivna knapptryck. Med Microsofts servrar upplever jag inte några sådana problem, och genom att välja spel med lite omsorg ser jag den tjänsten som ett mycket vettigt komplement till lokalt spelande på dator eller konsol.

Med Minecraft: Dungeons kan jag utan problem röja igenom grovhuggna labyrinter i några timmar utan att reflektera närmare över att hårdvaran inte är i direkt anslutning till den lilla skärmen. Vid spelande i mycket längre än några timmar är det dock dags att se över batterinivån, för trots att det i stort sett bara rör sig om strömmad video slukar tjänsten en hel del batteri – betydligt mer än om jag spelar mobilversionen av Minecraft lokalt.

Att det är en tyngre syssla än videoströmning är därtill påtagligt med min enklare telefon, där strömmen ibland hackar till. Detta trots att 720p-video utan problem kan strömmas i vanliga fall, och trots att routern bara är några meter bort. Sannolikt handlar det om att systemkretsen inte håller måttet när både Wifi-, grafik- och processordel belastas hårt. I bildströmmen märks de små hacken knappt, men i ljudväg är de desto tydligare. Om jag testar att konsultera 2,4 GHz-bandet blir problemen outhärdliga.

Jag nämnde tidigare att jag införskaffat en hållare för telefonen, något jag inte ägde när jag i våras utnämnde Microsofts strömmande molntjänst till "lösningen till mitt soffspelande". Hållaren gör upplevelsen mycket bättre och det är ingen slump att Microsoft trycker på att användaren bör skaffa ett sådant tillbehör.

Något jag dock inte helt kan förlikas med är att det ändå är lite av ett projekt att komma igång att spela. Det är inte så enkelt som att jag bara kan hala upp telefonen ur fickan och köra igång, utan både handkontroll och hållaren måste hämtas och sammankopplas. Med anledning av detta blev jag extra glad när jag upptäckte att just Minecraft: Dungeons dessutom har stöd för touchkontroller, ett navigationssätt som fungerar riktigt bra.

Spelet kräver inte dubbla styrspakar eller en lång rad olika knappkombinationer, som ju är givna delar i många andra spel, men den välintegrerade lösningen sänker min tröskel väsentligt. Om fler spel kan integrera detta alternativa sätt på ett rimligt vis skulle jag och min telefon spendera betydligt mer tid i soffan.

Sammanfattande tankar – Andreas

Överlag är mina intryck av molnspelande med Xbox Game Pass väldigt positiva. Allt från hur tjänsten presterar över Wifi-nätverk till den smidiga upplevelsen av att ladda spelupplevelserna imponerar rejält. Sett till latens och generell polering är konkurrenten Stadia fortfarande i förarsätet, men det spelar ganska liten roll när Microsofts spelutbud kastar en oöverskådlig skugga över Stadias makligt ökande dito.

Molnspelandet fungerar också mycket bättre än jag väntat mig sett till prestanda över Wifi 5 och trådlöst anslutna kontroller. Jag hade väntat mig att upplevelsen över Wifi 6 och direktanslutna kontroller skulle vara bättre, men den som ännu inte uppgraderat till dessa tekniker och tillbehör får ändå en behaglig upplevelse. Visst, den som vill spela över Wifi 5 kan inte belasta nätverket i samma utsträckning som med Wifi 6, men för den som kan hänge sig till molnspelandet för stunden fungerar det imponerande bra.

Det som i störst utsträckning hämmar spelupplevelsen idag är dels att spelens gränssnitt inte är utformade för de små mobilskärmarna, och dels att du inte kan spela på datorn. Jag har verkligen uppskattat att kunna spela de konsolexklusiva speltitlarna även när jag inte har en spelkonsol närvarande, och om molnspelandet skulle expanderas till datorn skulle jag få tillgång till flera generationer Xbox-spel utan att en krysslåda behöver uppta utrymme i TV-bänken.

Att starta upp Halo 5: Guardians och fortsätta på samma sparfil jag använde för flera år sedan på Xbox One, eller fortsätta på sessionerna från min spel-PC oavsett var jag befinner mig är helt enkelt förträffligt trevligt. I dagsläget är en riktigt bra spelupplevelsen fortfarande begränsad till hemmet, då stabila publika Wifi-nätverk är tunnsådda och utbredda 5G-nätverk fortfarande är långt bort på horisonten.

Detta till trots är molnspelande och strömmande från Xbox-spelkonsoler till telefoner och TV-apparater ett riktigt bra komplement till traditionellt lokalt spelande, och jag ser fram emot att se hur bra det fungerar om några år. Med bättre trådlösa nätverk kan jag definitivt se att strömmande spel kommer uppta en större del av mitt vardagliga spelande, om än inte allt. Vissa reaktionskrävande spelupplevelser lär fortsatt må bäst av att upplevas på den lokala hårdvaran.

Sammanfattande tankar – Arvid

Strömmande spel är enligt mig inte en lösning som gör lokal spelhårdvara överflödig, inte ännu i alla fall. Microsofts låsning till relativt små enheter är en viktig faktor där, som kommer att kvarstå till den dag menysystem och spelelement kan anpassas till den skärm de visas på. En lösning för detta lurar på horisonten, i form av funktionen streaming aware, som ska bli en given del i Xbox Series X/S-titlarna.

►Microsoft: "Xbox Series X-spel fungerar magiskt även med Project Xcloud"

Latenserna är ett annat verkligt problem i snabbare spel, som i flera lager byggs på genom handkontrollen och de avlägsna datacentren. Med lite eftertanke finns dock en uppsjö av titlar som fungerar utan problem och genom sammankopplingen med det rejäla Game Pass-biblioteket finns stora möjligheter att hitta just sådana.

Att min relativt enkla hårdvara inte riktigt håller måttet är lite trist men inte helt oväntat. För att nå en större publik hade jag gärna sett möjlighet till att strömma i olika upplösningar, där exempelvis 480p på en liten skärm går att hantera. Den ström som skickas i dagsläget är i 720p och jag skulle hellre offra viss bildkvalitet för att slippa "pop"-ljuden som uppstår då och då.

Konsolströmning är en intressant funktion som bara kan bli bättre när de nya konsolerna gör debut. Funktionen fungerar även för den som vill spela på dator, vilket kan vara bra om någon exempelvis önskar sitta i soffan med en enklare bärbar i knäet. Att använda funktionen för att strömma till telefonen är dock något jag inte kommer att ägna mig åt om jag samtidigt har tillgång till molnvarianten. Den längre uppstartstiden, den egna konsolens nedladdningskrav och något svajiga prestanda tippar vågen till molnalternativets fördel.

Jag står däremot fast vid att Microsofts molnspelande gör sig bra som soffspelande, såvida routern, telefonhållaren samt handkontrollen är inom räckhåll. Spel med en bra pekbaserad navigationslösning i spelet kan därtill förbättra upplevelsen. Avslutningsvis är ett stort intresse för spelande på detta sätt, alternativt en ackompanjerande Xbox-konsol eller PC, att rekommendera. Månadsavgiften om 135 kronor är enligt mig lite i högsta laget för sporadiskt molnspelande allena, även om det med lite trixande är en mycket trivsam upplevelse.

Läs mer om strömmande spel med Xbox:

• Project Xcloud blir en del av Xbox Game Pass i september

• Project Xcloud över Apple App Store skjuts på framtiden

• Project Xcloud – ett första intryck av Microsofts strömmade speltjänst