Det är ett halvår sedan Nvidia lanserade Geforce RTX 3080. Grafikkortet följdes raskt upp av fler modeller i RTX 3000-serien, och AMD hakade senare på med Radeon RX 6000. Gemensamt för båda serier är att de hör till de mest intressanta på åratal, men också att tillgången var usel vid lansering – och fortsatt är usel. Urusel.
I höstas och mot senvintern önskade både vi på redaktionen och många av SweClockers medlemmar att grafikkortstillverkarna skulle väntat några månader med sina respektive lanseringar, för att på så vis lansera i nämnvärda volymer. Tji fick vi. Många av de som beställde blott ett tiotal minuter efter säljstart har ännu inte fått sitt Geforce RTX 3080. Ett halvår senare.
När jag för tre månader sedan begick krönika pekade jag finger mot Nvidia och AMD, som hade kunnat planera bättre. Vid tillfället var skadeverkningarna i leveranskedjorna ännu inte helt blottlagda. Nu står det däremot klart att det inte enbart är brist på självklara delar som grafikkretsar, utan att såväl råvaror som små komponenter i periferin är svåra att få tag på.
Med facit i hand kan de båda få ett frikort för den rådande bristen, i alla fall delvis. Vad de däremot fortsatt med är sina så kallade "lanseringspriser". För att ta ett purfärskt exempel har vi dagens säljstart av Radeon RX 6700 XT, där ett fåtal subventionerade exemplar såldes för 5 099 kronor. Innan någon kommer med tröttsamma och löjliga anklagelser om fanboyism är Nvidia en lika god kålsupare.
Våra grafikkortstillverkare fortsätter att kommunicera "rekommenderade priser", som helt enkelt saknar verklighetsförankring. Förutom de där första två exemplaren som är subventionerade, säljs slut på någon enstaka minut och omgående ersätts av artiklar som är flera tusentals kronor dyrare. Det värsta är dock inte att deras satta pris inte kan bli verklighet, utan att de själva är orsaken.
Det är lätt att peka finger på de som står i frontlinjen, återförsäljarna, som på sina webbutiker visar hutlösa priser. Men det är inte på grund av att de har några marginaler att tala om. Detsamma gäller distributörerna och till viss del partnertillverkare – Asus, Gigabyte och MSI och många fler. Vi måste gå längre bak i leveranskedjan, hela vägen tillbaka till AMD och Nvidia.
Normalt är att AMD och Nvidia säljer en grafikkrets i paket med grafikminne till sina partner, som i sin tur använder dessa på ett skräddarsytt kretskort, smäller på en egen kyllösning och skickar det vidare för att i slutändan nå butikshyllorna. När de säljer sina paket långt över rekommenderat pris säger det sig självt att det inte håller – och att båda ljuger så det står härliga till.
För att återgå till Radeon RX 6700 XT, som åter bara är det senaste exemplet, kontaktade AMD oss direkt efter publicering av vårt test och meddelade att de skulle sälja grafikkortet från sin webbplats till rekommenderat pris. Det är ju bra att de som kan säljer en obefintligt begränsad upplaga till rekommenderat pris. Syftet med detta var givetvis att vi skulle sätta ett betyg, där prestandan vägs in mot priset. Vilket så klart är det vi allra helst vill göra.
Ett halvår senare har vi på redaktionen funnit oss i den tragiska situationen att det blivit närmast omöjligt att vara konsumentvägledande inom grafikkort. Dels på grund av den historiska bristen, men framförallt på grund av att de enda två aktörerna på marknaden vilseleder och bedrar. Sätt rekommenderade priser som är realistiska under rådande förhållanden och sänk när det är möjligt. Alla gillar prissänkningar.
Det vi i väntan på bättre tider kan göra är att belysa deras konsumentfientliga beteende. Tänk om en tredje, inte alltid så älskad, aktör kliver in och överraskar genom att spela med öppna kort?
