Nvidia Geforce GTX 1080

Nvidias egna turboteknik GPU Boost lanserades ihop med Geforce GTX 680 och öppnade upp för ett dynamiskt frekvensspann under belastning. Då olika applikationer och spel belastade grafikprocessorn till varierande grad, kunde denna, tack vare tekniken, kliva upp i klockfrekvens förutsatt att scenariot låg innanför grafikkortets strömbudget.

Sedan dess har tekniken förbättrats, och fram tills idag användes version två av GPU Boost, vilken bland annat lägger till grafikprocessorns temperatur i ekvationen för att bedöma den dynamiska klockfrekvensen. Likt den första inkarnationen av tekniken arbetar GPU Boost 2.0 med en frekvenstabell, där ett antal förutbestämda spänningsnivåer har en tilldelad klockfrekvens.

Frekvenstabellen visade sig dock vara ett ganska trubbigt verktyg vid överklockning, då det egentligen bara fanns möjlighet att finkornigt justera den lägsta turbofrekvensen, medan resterande frekvenspunkter helt enkelt skiftades uppåt och var utanför användarens kontroll. Detta är något som resulterat i ett flertal modifierade BIOS-versioner till populära grafikkort, där GPU Boost har stängts av helt och hållet och fasta klockfrekvenser implementerats istället.

Med arkitekturen Pascal och Geforce GTX 1080 introducerar Nvidia den tredje inkarnationen av GPU Boost, vilken ska ge användaren avsevärt bättre kontroll över grafikprocessorns klockfrekvenser vid överklockning. GPU Boost 3.0 lägger till funktionen att individuellt justera klockfrekvensen vid varje spänningsnivå i frekvenstabellen, vilket i praktiken ska göra det möjligt att klämma ut högsta möjliga prestanda genom hela turbokurvan.

Inte helt oväntat kräver GPU Boost 3.0 att befintlig mjukvara för överklockning uppdateras med stöd för tekniken, vilket förhindrade redaktionen från att använda våra vanliga verktyg för detta. Något dygn innan dagens lansering levererade Nvidia en "beta"-version av EVGA:s mjukvara Precision XOC med stöd för GPU Boost 3.0, där ordet beta inom citationstecken egentligen borde bytas ut mot "tidig alfaversion med tveksam funktionalitet".

Vid en första anblick är EVGA:s nya mjukvara Precision XOC mycket lik andra överklockningsverktyg i funktion. Det finns i vanlig ordning möjlighet att justera kortets strömbudget (upp till 120 procent) samt måltemperatur. Reglaget under dessa justerar grafikprocessorns grund- och turbofrekvens enligt den "gamla" GPU Boost-teknikens fasta frekvenstabell.

Genom att trycka på någon av de, minst sagt kryptiska, gula pilarna finns det dock möjlighet att komma åt mer detaljerad information om den aktuella frekvenstabellen samt utnyttja de specifika nyheterna hos GPU Boost 3.0. Den första fliken "Basic" representerar den klassiska frekvenstabellen från Kepler och Maxwell, där varje frekvensändring även påverkar alla andra frekvenser vid respektive spänningsnivå.

Desto mer spännande är nästa flik, "Manual", som i praktiken tillhandahåller nyheterna från GPU Boost 3.0. Här finns det möjlighet att helt fritt justera klockfrekvensen vid varje spänningsnivå, och på så sätt skräddarsy en helt egen frekvenstabell som passar just ens eget grafikkort. Men hur avgör man vad varje individuell grafikprocessor klarar av för klockfrekvens vid respektive spänningnivå? Svaret stavas i EVGA:s fall OC Scanner.

OC Scanner är på pappret en ganska genomtänkt automatisk överklockningsfunktion, som ihop med GPU Boost 3.0 kan testa ett spektrum av olika klockfrekvenser vid varje spänningsnivå under hård belastning. När mjukvaran upptäcker grafiska artifakter, eller en kraschad drivrutin, tar den ett steg tillbaka på frekvensstegen, spikar frekvensen för den aktuella spänningsnivån och går vidare till nästa och återupprepar testmetoden.

När hela testproceduren är genomförd har man, åtminstone i teorin, en skräddarsydd frekvenstabell som pressar ut högsta möjliga klockfrekvens vid varje spänningsnivå. Dessvärre visar sig programvarans alfastadie riktigt tydligt när OC Scanner används, vilket i praktiken gör funktionen nästintill obrukbar för att få fram vettiga överklockningsresultat.

OC Scanner kraschade otaliga gånger under vår dagssession av överklockning, och lyckades aldrig återuppta frekvenssökningen från spänningsnivån där kraschen skedde, utan började istället om från början. I slutändan gav vi upp helt och hållet på funktionen, då den aldrig lyckades spika en komplett frekvenstabell som faktiskt var stabil.

Den ofärdiga känslan från OC Scanner genomsyrar även hela mjukvarusviten Precision XOC, där denna är hopplöst oberäknelig och buggig. Hela programmet beter sig lite som en svart låda huruvida det lyckas spara en inställning eller inte, där olika flikar skriver över andra flikars frekvenser utan att fråga, samtidigt som mjukvaran helt sporadiskt väljer att aktivera överspänningslägen.

I slutändan fick vi helt enkelt ge upp våra hopp om att skapa en skräddarsydd frekvenstabell, och istället återgå till den gamla hederliga överklockningsmetoden från föregående arkitekturer. Detta resulterade i en höjning på 195 MHz för kortet grafikprocessor, vilket gav en effektiv turbofrekvens som pendlade mellan 1 950 MHz och 2 GHz beroende på belastning.

Därtill hängde kortets GDDR5X-minne med på en liten resa upp till 11 000 MHz – en höjning på 1 000 MHz från minnets grundfrekvens.

Reflektioner kring överklockningen av Geforce GTX 1080

Vi hade höga förhoppningar kring överklockningspotentialen hos Geforce GTX 1080 och den förbättrade turbofunktionen GPU Boost 3.0, men hela upplevelsen lämnade oss med en bitter eftersmak i munnen. I skrivande stund är vi helt enkelt inte säkra huruvida vi slagit i frekvenstaket för vårt specifika exemplar av kortet, eller om det är EVGA:s bristfälliga mjukvara som sätter käppar i hjulen för ytterligare ökningar.

Förhoppningsvis kan mer polerad programvara, från både EVGA och andra aktörer, ge oss bättre möjligheter att tämja överklockningspotentialen hos GP104, samtidigt som det ska bli intressant att se vad partnertillverkarna har kokat ihop med sina egendesignade kortlösningar.