Sammanfattande tankar
Det är utan tvekan starten på något nytt och spännande som Apple ger en försmak av med M1 – även om exempelvis Ipad Pro de senaste åren visat att bolagets egna kretsar är att räkna med. Med ARM-intåget även på datorsidan visar Apple att mjukvara även utanför applikationsbutiker kan köras, och detta med besked: Prestanda som i många fall utklassar betydligt mer strömtörstiga processorer, både i optimerat och emulerat läge.
Med en enda ARM-processor för Mac-datorer i sortimentet är det kul att tre olika produkter får ta del av samma prestanda, där den saknade grafikkärnan i instegsmodellen av Macbook Air inte nödvändigtvis gör särskilt stor skillnad. I dagsläget skulle jag inte vilja spela något mer avancerat med en M1-Mac, oberoende av antalet grafikkärnor. De modelleringsprogram jag använder hanterar förhandsgranskningen snabbt nog och slutrendering med processor rullar på.
Priset fortsatt relativt högt
Precis som med många tidigare omgångar av Mac är priset en viktig faktor, där den som vill ha den enklaste bärbara alltså måste pröjsa 12 495 kronor. Prestandan kan matcha betydligt dyrare system i Windowssfären, men någon M1-version med understöd av dedikerad grafik står inte att finna. Det som kostar extra är således lagring och primärminne, där behovet av förstnämnda i allra högsta grad skiljer från person till person.
En dubblering från basnivån 256 GB kostar saftiga 2 500 kronor, och samma pris gäller för den som vill hoppa upp på maxnivån 16 GB för primärminnet. Under testperioden har 8 GB inte satt käppar i hjulet mer än några enstaka gånger, men lagringen har varit mer problematisk och kommer med tiden att kräva att RAW-filer, inspelade filmer och Photoshop-projekt lagras på en extern disk i mitt fall.
När det kommer till konstruktionen känns den stabil och med en sund dos varsamhet tror jag att både tangentbord, chassi och musplatta kommer att hänga med många år. Att skärmen är relativt högupplöst och korrekt är också en garanti på att enheten inte känns utdaterad inom snar framtid. Förbrukningsprodukten som är batteriet är lättåtkomligt och kan bytas, men med färre laddningscykler är en spekulation att det blir mer långlivat än hos tidigare Macbook-modeller.
Apple har makten
Ett litet orosmoln är dock de interna komponenterna som inte går att uppgradera. M1 är första generationens ARM-krets på gott och ont, där det inte är omöjligt att Apple skapar mer kompetenta lösningar utan undangömda begränsningar som minnesmängd och det restriktiva externa bildskärmsstödet.
Sådana enheter hamnar dock sannolikt i högre pris- och prestandaklasser, och den som är på jakt efter en tunn men kompetent dator med lång batteritid lär få vänta en stund innan nästa Air-version släpps. Prestandan är i dagsläget imponerande sett till formatet och med fler native-applikationer blir det bättre.
Ett kliv in i det helt låsta ekosystemet där Apple ansvarar för all hårdvara och stora delar av mjukvaran är lite av en chansning. Hur länge 8 GB primärminne och en M1-processor är nog för smidigt driva operativsystem och applikationer ligger i tillverkarens händer, men med en tradition av många år av uppdateringar för både telefoner och datorer har jag ingen anledning att misstänka orimligt kort stöd.
En schysst och strömsnål bärbar dator, helt enkelt
Avslutningsvis: Instegsmodellen av Macbook Air med M1-processor är en kvalitativ bärbar dator som med gott resultat kan driva det mesta. För den som klarar sig med 256 GB lagring och 8 GB primärminne är modellen förhållandevis prisvärd ställt mot Mac-syskonen – samma prestanda och många detaljer är identiska med dyrare Macbook Pro 13.
Beroende på användningsområde har PC-världen mer prisvärda och kompetenta bärbara datorer i samma prisspann, med mer lagring, primärminne, dedikerad grafik och en processorarkitektur som garanterar stöd med all mjukvara. För den som önskar god prestanda i ett tunt paket, med en fenomenal batteritid som håller en arbetsdag eller två, är Macbook Air svårslagen.
