Det råder inget tvivel om att LG med sin tillverkning av OLED-paneler samt tillhörande TV-apparater har fått en stor användarskara tack vare spelegenskaperna. Deras nya OLED Flex 42LX3 Flex tar dock något nytt till bordet som fått mycket uppmärksamhet. Här erbjuds något så omfattande som att kunna ändra form på panelen.

Utöver det finns flera faktorer som tilltalar gamers med höga krav. Detta är en av de mest intressanta och nyskapande TV-apparaterna som kommit på länge. Och det imponerar. Häng med när jag tittar närmare på en OLED-TV som svänger!

Välkommen till SweClockers testpiloter!

SweClockers testpiloter är recensioner av och för medlemmarna. Erfarna datorentusiaster från forumet får tillfälle att på egen hand provköra de senaste produkterna i datorvärlden. Trevlig läsning och glöm för all del inte att kommentera!

DSC_1462-2.jpg

Testpilot: Sebastian Pettersson

  • Användarnamn: @Nissling

  • Registrerad: 2013

  • Plats: Stockholm

  • Specialitet: Bild- och filmteknik

Sebastian introducerades till datorer som fyraåring då familjen ordnade ett hemmabygge innehållandes Intel Pentium MMX 233 och Nvidia Riva 128. Farfar Olle, som var datortekniker hos IBM redan på 50-talet, lärde honom mycket under uppväxten och blev en förebild.

Det främsta han har lyckats specialisera sig på är bild i olika former, då huvudsakligen vad som gäller bildkalibrering liksom återgivning av färg och ljus. Att vad man ser på skärmen stämmer överens med hur avsändaren vill förmedla, det är A och O i hans värld.

Som den cineast han är så arbetar Sebastian sedan många år på ett filmarkiv i Stockholm. Inriktningen är på skanning av 35- och 16 mm-film samt digital ljussättning och restaurering. Även retrospel (i synnerhet från Sega) och CRT-skärmar ligger honom också varmt om hjärtat.

Läs mer om SweClockers testpiloter

Sponsrat innehåll: Testpilot

SweClockers testpiloter är medlemmar som på egen hand testar nya produkter i datorvärlden. Denna testpilot arrangeras av SweClockers på uppdrag av LG som betalar för publiceringen. Uppdragsgivaren har inget inflytande över innehållet och testpiloten är helt fri att dra egna slutsatser.

Specifikationer

Egenskap

Värde

Paneltyp

OLED (WRGB)

Bildstorlek

42 tum

Bildförhållande

16:9

Upplösning

3 840 × 2 160 pixlar

Pixeltäthet

104 PPI

Bitdjup

10 bitar

Bilduppdateringsfrekvens

120 Hz

Ingångar

4× HDMI 2.1 (48 Gbps)
4× USB Type-A
1× Ethernet
2× RF

Utgångar

SPIDF
2x 3,5mm (line-out och hörlur)

HDR

HDR10
HLG
Dolby Vision

VRR

Freesync Premium
G-Sync Certified

Stativjustering

Höjd: 140 mm
Lutning -5–10 grader

Storlek (bredd × höjd × djup)

Med stativ (maximal höjd): 935 × 770 × 228 mm
Förpackning: 1 120 × 1 063 × 463 mm

Effektuttag

SDR: 52 W
HDR: 94 W
Standby: 0,5 W

Vikt

Med stativ: 16,5 kg
Med förpackning: 22,7 kg

Pris vid publicering

31 990 kronor

Om OLED på skrivbordet

De sista åren har det blivit mer och mer vanligt att TV-apparater används primärt som datorskärmar hos många användare. I samband med att HDMI-standarden möjliggjort högre bandbredd och utbrett stöd för bland annat hög bildfrekvens och VRR har det nämligen blivit möjligt att erbjuda egenskaper för datorspelare, som annars varit exklusiva till dedikerade gamingskärmar.

Specifikt OLED-TV har å sin sida kvantitativa fördelar som en vanlig LCD-baserad bildskärm inte mäktar med. Det absolut tydligaste är svärtan och i sin tur kontrastförhållandet, vilket i hög utsträckning styr intrycket som bilden i fråga ger. Eftersläpande rörelser lyser också med sin frånvaro och betraktningsvinklar är även de mycket goda. Att med denna kvalitet även få 4K UHD, 120 Hz och VRR prickar många rätt rent upplevelsemässigt.

DSC_1789.jpg
DSC_1792.jpg

När allt tekniskt sett verkar vara så maxat det kan bli i dagsläget, då kommer LG med OLED Flex 42LX3 och hissar upp det ytterligare en nivå. Nyheten är att användaren får möjligheten att böja panelen så till den grad att det passar vederbörande. Valet mellan platt och böjd panel flyttas med andra ord från köptillfället till det att TV:n faktiskt används, varpå anpassning kan göras allteftersom.

Utöver det använder panelen en WRGB-struktur där varje pixel består av fyra subpixlar (röd, grön, blå och vit). Upplösningen är 3 840 × 2 160 pixlar och bildfrekvensen uppgår till 120 Hz. Idag är LG OLED Flex 42LX3 en unik fågel, vilket gör den ännu mer intressant att titta närmre på.

Design och funktion

På pappret verkar LG OLED Flex 42LX3 mycket snarlik LG OLED42C2 och det är en till stor del korrekt iakttagelse. Även om den marknadsförs som en produkt ämnad för spel så är det i grund och botten en TV med mottagare, antenningång och identiskt menysystem som andra närliggande modeller. Samtidigt finns det ett par skillnader, vilka sett till antalet är få, men också väsentliga.

TV:n anländer i en mycket stor kartong och är färdigmonterad på sitt stativ, vars fot är tämligen smal men djup, vilket gör att den inte kan placeras alltför långt bak på bänk eller skrivbord. Alla in- och utgångar är också placerade på stativets kortsidor. Sett från framsidan finns ingångar för HDMI, USB Type-A och CI åt vänster medan antenn, SPDIF, 3,5 mm hörlursutgång och Ethernet är åt höger.

DSC_1780.jpg

Det lyser.

DSC_1772.jpg

Höger sida.

DSC_1771.jpg

Vänster sida.

Med stativet går det att ändra den vertikala lutningen på TV:n med cirka 10 grader och höjden med ett omfång på 140 mm. På baksidan finns även LED-belysning med RGB som styrs genom TV:ns menyer. Där går det justera både ljusstyrka och läge i form av statiska färger eller dynamiskt ljus baserat på innehåll i bild eller ljud.

Navigering sker antingen med fjärrkontroll, som är av sorten Magic Remote, eller genom ett styrkors som finns precis under panelen. Menyerna är principiellt sett tämligen invecklade och utspridda. Beroende på vad som behöver justeras kan det ta ett tag att hitta rätt inställningar till en början. Dock är de reglage och funktioner som ändras mer eller mindre regelbundet ganska lättåtkomliga.

DSC_1785.jpg

Den magiska fjärrkontrollen

DSC_1781.jpg

Baksidan med skyddspaneler.

DSC_1775.jpg

Baksidan utan skyddspaneler.

Det som ändå utmärker TV:n mest är onekligen dess förmåga att böja panelen. Vad som blir så pass unikt här är att kompromissen att välja mellan en böjd eller platt skärm försvinner då LG OLED Flex 42LX3 kan anpassas utefter önskemål, innehåll och placering. Just i fallet med OLED-TV har vi inte haft några böjda alternativ alls sedan LG 55C6 samt 65C6 från 2016, samtidigt som det har blivit vanligare bland datorskärmar.

Böjning

Det är lätt att avfärda idén med en böjd skärm av den enkla anledningen att en platt skärm borde upplevas som rak. Men så enkelt är det inte. Människan har två runda ögon som tillsammans fångar upp ljus och därefter ger oss syn. En helt plan yta kommer oftast inte att uppfattas som rak och i synnerhet inte om den tar upp större delen av synfältet. Detta tack vare horoptern som specificerar hur ögat tolkar geometri och det märks tydligt på korta avstånd.

Vad som däremot kan bli svårt med en böjd skärm är att det kräver att bildvisaren är placerad korrekt och betraktas från rätt vinkel för att inte en motsatt effekt ska uppstå, alltså just att bilden uppfattas som mer böjd än rak. Ännu ett hinder blir om skärmens böjning är för påtaglig i sammanhanget, till exempel om användaren sitter på för långt avstånd. Då förvandlas designen snarare till en nackdel.

I fallet med LG OLED Flex 42LX3 försvinner dock så gott som alla nackdelar och kvar blir det som är bra. Med en dedikerad knapp på fjärrkontrollen kommer en meny upp där böjningen kan ändras. Utöver ett läge som alltid är platt finns två lägen som kan justeras och växlas mellan. Reglagen presenteras i procent med intervaller om 5 procent, vilket ger totalt 20 krökta lägen att välja mellan.

DSC_1712.jpg

Böjningsreglaget i hög form.

DSC_1805.jpg

Panelen böjs genom att den trycks inåt på höger respektive vänster sida.

När nytt värde har valts så ändrar TV:n form på ett smidigt vis. Att gå från platt till högsta böjning tar cirka 6,5 sekunder. Det gör att ett lämpligt läge för sammanhanget går att hitta hyfsat snabbt och utan några störande moment. Som mest kan böjningen uppgå till 900R och det ger en otvivelaktig böjning med tydlig distorsion i kanterna.

Personligen sitter jag på en armlängds avstånd och upplever att 15–20 procent fungerar bra för alldagligt bruk. Väl tillbaka till platt läge upplever jag i princip alltid bilden som mindre korrekt, geometriskt sett vid grafik. För foto och video är skillnaden inte lika uppenbar, men samtidigt upplever jag heller inte att böjningen stör då heller.

Hur simpelt det än må låta gör LG OLED Flex 42LX3 helt enkelt vad den lovar – den klarar att böja skärmen på ett bra och effektivt vis. Att behöva kompromissa val av skärm baserat på huruvida den ska vara platt eller böjd är ett minne blott här och detta är sannerligen något som kan förändra spelplanen för framtida skärmar.

Spel

Precis som andra OLED-TV från LG har OLED Flex 42LX3 flera egenskaper som gör att den lämpar sig för TV- och datorspel. Alla fyra HDMI-ingångar har en bandbredd på 48 Gbps och stödjer därigenom 4K/120 Hz samt RGB med ett färgdjup på 12 bitar. Då det inte finns några ingångar för Displayport behöver ett tillräckligt modernt grafikkort användas för att nyttja alla funktioner. Även VRR erbjuds, då certifierat både för Nvidia G-Sync och AMD Freesync Premium.

DSC_1719.jpg

Spelmenyn.

Med Speloptimering finns flera av de relevanta inställningarna för specifikt spel att tillgå, på både ett koncentrerat och lättåtkomligt vis. Efter grundläggande justeringar blir det mesta rätt för så gott som allt jag testar med. Det främsta jag märker är att flimmer kan uppstå i vissa mörka scener när bildfrekvensen ändras. Genom att inaktivera VRR försvinner det, men då försvinner också en markant fördel med att använda TV:n för spel. BFI – Black Frame Insertion – finns också att tillgå för bildfrekvenser upp till 60 Hz. Med andra ord är det borta vid 100 Hz och 120 Hz.

Som sagt är 20 procent böjning en lagom nivå för mig vid generellt bruk, men samtidigt upplever jag att högre inställningar passar förvånansvärt bra i många spel. Det varierar mycket beroende på flera faktorer såsom grafikens design och utformning, synfält, typ av spel med mera.

Krökning jämförelse.jpg

Jämförelse mellan olika böjningar. Återgivningen är delvis missvisande av olika faktorer och bör inte ses som absolut.

DSC_1718.jpg

Tvådimensionella spel gör sig inte bra med kraftig böjning.

Kortfattat passar spel i första person bättre med mer böjning än tredje person, i synnerhet när synfält kring 120 grader används. Doom Eternal, Teardown och Bioshock ger alla omtumlande upplevelser med 80–90 procent böjning, såvida jag inte sitter för långt bort från TV:n. I tredje person, såsom Red Dead Redemption 2 och Grand Theft Auto V, passar det bättre med 40–60 procent, men som alltid finns det utrymme för anpassningar efter tycke, smak och kontext.

Tvådimensionella spel får däremot ofta en motsatt effekt. Där blir en för stark böjning snabbt irriterande när bilden rullar och det slutar alltid med att jag ställer den på 15–20 procent. Värst drabbat är Shoot em' ups i stil med Ikaruga. En för stark böjning får grafiken att genomgående ändra form i en hög utsträckning.

DSC_1759.jpg

Super Famicom med OSSC är en kombination som ofta strular. Här fungerar det helt problemfritt i samtliga lägen.

DSC_1761.jpg

Playstation 5 ger också utmärkt resultat med 4K/120 Hz och välfungerande VRR.

För den som vill spela äldre spel så klarar LG 43LX3 att få synkronisering med signaler som ligger utanför VESA- och DTV-standarder. Många lägre, ofta ej standardiserade upplösningar och timings kan visas utan fel utifrån mina tester. Det innebär att gamla spelkonsoler och datorer som används genom linjedubblare eller andra omvandlare kan väntas fungera i stor utsträckning, något som annars är långt ifrån självklart på en TV.

Vid spelande finns det inte särskilt mycket att klaga på. Den höga bildfrekvensen i kombination med välfungerande VRR (undantaget flimret) och bra bildkvalitet väger alla samman till en mycket bra upplevelse. Närmast utmärkt i de flesta av fallen.

Vardagligt bruk

Då LG OLED Flex 42LX3 är en TV så går det bra att använda den till mer än spel. Givetvis går det utmärkt att använda den i en för att se på film och serier utan några direkta problem. För rent datorbruk finns det ett par faktorer som bör ses över innan ett slutgiltigt beslut tas.

Det i särklass mest anmärkande hos LG OLED Flex 42LX3 som datorskärm är dess ofta aggressiva ABL – Automatic Brightness Limiter – vilken dimrar ned ljusstyrkan i bilden när det förekommer mycket ljust på skärmen. Som en del av ett inbränningsskydd så dimrar också statiskt innehåll ned över tid. Det går bitvis att inaktivera så att mindre element i bilden såsom loggor inte sjunker i ljusstyrka, men det råder inte bot på att bilden i stort dimrar ned när lite ändras.

Eftersom många datorprogram, hemsidor och gränssnitt använder enfärgade bakgrunder blir skiftningarna i ljus ett mycket märkbart fenomen. Irritationsfaktorn är subjektiv och jag har haft lite svårt för den ständiga förändringen i bilden. I de fall korrekt bildåtergivning är nödvändigt, exempelvis av yrkesmässiga skäl, kommer inte LG OLED Flex 42LX3 att vara en fullgod ersättare till en mer traditionell LCD-skärm som inte brottas med dessa problem.

Ytterligare något som är värt att anmärka är att en datorskärm ofta har funktioner som inte återfinns på en TV. Det kan till exempel vara Picture-in-Picture, USB-hubb eller flexibelt stativ. Beroende på hur ens nuvarande uppsättning ser ut och vad som används, kan det vara en omständlig övergång. Ett skifte utan att råka ut för färgundersampling vid RGB är också något att se över, eftersom berörd HDMI-ingång måste markeras som "PC" i menysystemet.

DSC_1763.jpg

Renderad text i Windows med ClearType. Ser generellt sett bättre ut i verkligheten

Bortsett från dessa egenheter, vilka förstås är rätt omfattande, så är det överraskande trevligt att använda LG OLED Flex 42LX3 som datorskärm. Utöver dess bra bildkvalitet är storleken en väldigt bra matchning med upplösningen. Det är lätt att få en överblick vid jobb vid till exempel ordbehandling och kalkylblad. Text kan renderas utan skalning samtidigt som den är skarp och lagom stor. Vid behov är det lätt att sitta längre från TV:n och fortfarande uppfatta bilden väl.

LG OLED Flex 42LX3 kommer alltid att förbli en TV och således inte ha möjligheten att kunna ersätta en datorskärm i samtliga avseenden. Den passar inte alla och nackdelarna bör verkligen vägas, men beroende på användningsområde och krav kan det vara en fullgod kompromiss.

Bildåtergivning

LG OLED Flex 42LX3 erbjuder flera bildlägen och de som är mest centrala är spelläget, Filmmaker mode och ISF Expert. Alla går att använda vid kalibrering, men de har olika funktioner och dessutom avviker de olika mycket från givna referenser innan några ändringar har gjorts. För den som vill går det att få en mycket ljusstark bild även vid SDR, även om den skiftande ljusstyrkan på grund av ABL lätt går att identifiera.

Med reglaget "OLED ljus" ändras det sammantagna ljuset som panelen ger ifrån sig. Mätningarna avser ungefärligt ljusflöd i nits (cd/m²) efter kalibrering i PC-läget. Energisparfunktioner är avstängda.

OLED-ljus

APL 25 (cd/m²)

Helskärm (cd/m²)

100

420

230

90

400

220

80

360

200

70

320

180

60

290

160

50

250

130

40

210

110

30

170

90

20

130

75

10

100

55

0

60

35

Vad som går att utläsa från mätningarna, som går hand i hand med upplevelsen, är att ljusstyrkan skiftar på ett snarlikt sätt rent andelsmässigt, oavsett hur högt "OLED ljus" är satt. Det enda som ger mindre aggressiv ABL är att använda videonivåer hellre än PC-nivåer. Då ändras inte ljusstyrkan lika kraftigt, men det förekommer i samma utsträckning. I det långa loppet gör det inte någon större skillnad.

Kalibrering av spelläget görs med Calman. Vid mätning används APL 25 för att jämna ut eventuella skiftningar som orsakas av ABL. Utöver ett reglage där färgtemperaturen kan ändras från kall 50 till varm 50, kan vitbalansen justeras med reglage som utgör 2, 10 och 22 steg. Jag använder endast 2 steg, vilka då gör det möjligt att ändra rött, grönt och blått i hög- respektive lågdagrar. Given standard är sRGB/D65 med en ljusnivå på 100 cd/m², vilket lämpar sig för ett mörkt rum.

DSC_1706.jpg
CalMAN SDR.png

DeltaE u'v tar enbart hänsyn till avvikelser i vitbalans medan dE2000 även räknar med luminansen.

Både vitbalans, färg och gamma hamnar inom målvärde efter kalibrering och uppvisar inga väsentliga fel vare sig i mätningar eller den faktiska bilden. Färg- och gråskalor visas upp utan alltför tydlig posterisering. Mörka skuggnyanser, nära svart, är lite mörkare än referens men fortfarande urskiljbara.

På kortare avstånd kan betraktningsvinklarna ge intrycket av att TV:n inte är uniform. Vid närmre tester finns det dock inte några större avvikelser i uniformiteten. Gråa toner kan återges utan skiftningar, men på cirka 70 cm avstånd eller mindre kan det ändå ge intrycket att det drar mot ett lite rödrosa stick längs den högra kanten på recensionsexemplaret.

DSC_1800.jpg

Testmönstren påvisar god täckning av färgnyanser utan alltför tydlig posterisering.

DSC_1802.jpg

Tekniskt sett är färgåtergivningen tillräckligt bra för enklare bildredigering, men omfattande ABL gör det till ett tveksamt val.

Då OLED är en emissiv bildteknik, där varje enskild pixel är sin egen ljuskälla, kan varje pixel släckas vid svart och det i sin tur ger en avgrundsdjup svärta. För att få fram de allra mörkaste skuggnyanserna kan svärtan behöver uppoffras något, men även i ett mörklagt rum blir effekten ganska marginell och tar generellt sett inte ifrån något från helhetsintrycket.

Bildmässigt gör LG OLED Flex 42LX3 helt klart bra ifrån sig med en i överlag tillförlitlig återgivning av färg och ljus som är mer än bra nog för spel och konsumentbruk.

HDR

Vid HDR så fortsätter LG OLED Flex 42LX3 att göra bra ifrån sig trots att begränsningarna kan bli lite tydligare. Den har stöd för HDR10, HLG och Dolby Vision. Här finns det mindre utrymme för anpassningar än vid SDR även om det går att åstadkomma ett bra resultat.

Reglagen för vitbalans är lite svåra att hantera då det lätt blir lite för mycket eller för lite grönt i högdagrar. Samtidigt är det sällan som exakt samma resultat går att reproducera på HDR gång på gång, vilket i sin tur gör att mätningarna kan skifta även om inga ändringar har gjorts. I slutändan är det enklast och bäst att acceptera att HDR lite lever sitt eget liv på en OLED, vilket inte är något konstigt i sig.

CalMAN HDR.png

Efter kalibrering hamnar ljusstyrkan som mest på 680 cd/m². Tonmappningen ligger dessutom så gott som alltid lite under ST.2084 när HDR10 används och dynamisk tonmappning är avstängd, vilket gör bilden något mörkare än den ska vara. Generellt sett är resultatet ändå i linje med mina förväntningar.

TV:n har även en funktion för dynamisk tonmappning, vilken försöker anpassa tonkurvan på innehållet för att återge ljusa partier bättre. Det går definitivt att dra nytta av i en del scenarion, men samtidigt blir låg- och mellandagrar också tydligt ljusare, vilket inte är önskvärt för mig. Därav satt jag i slutändan praktiskt taget alltid med dynamisk tonmappning avstängd. HGIG finns också för de källor som har stöd för det.

DSC_1747.jpg

Microsoft Flight Simulator kan verkligen få en OLED att skina i HDR vid nattflygningar.

DSC_1788.jpg

Även Doom Eternal drar stor nytta av den höga kontrasten.

Med sin djupa svärta samtidigt som högdagrar kan ge tillräckligt med ljus är intrycket i sig vid spel och film generellt sett innehållsrikt. Undantag finns för innehåll som har en hög medelnivå, då bilden lätt dimmas ned. I praktiken är det inte särskilt vanligt förekommande eller störande enligt min uppfattning.

Slutsats

När varje enskild egenskap hos LG OLED Flex 42LX3 bedöms är det lätt att se det som vilken annan OLED-TV från LG som helst. 42C2 erbjuder totalt sett mycket snarlik bild samt spelfunktioner och det i sin tur kan få LG 43LX3 att delvis framstå som en ointressant TV.

Men när dess främsta finess används, förmågan att böja panelen, är det svårt för mig att inte bli frestad. Vid datorbruk blir en mindre böjning bekvämare för mina ögon än en platt skärm och vid spelande bidrar ofta en mer omfattande böjning till häftigare upplevelser. När jag sitter på längre avstånd vill jag ha en platt panel och det går att lösa.

De gånger som de böjda lägena faktiskt underlättar kan jag uppleva så pass omfattande skillnad att det rentav är svårt att gå tillbaka till en platt panel. Efter två veckor med 43LX3 kan jag helt enkelt konstatera att jag kommer sakna den framöver och bara det är tecken på ett bra intryck.

Med vissa reservationer fungerar också LG 43LX3 bra för blandad användning. Dess främsta begränsning är hur ABL är implementerat vilket gör att ljusflödet ändras frekvent när den används som datorskärm. Annars är det efter omständigheterna lite som stör och framförallt för spel är det svårt att gå tillbaka till en vanlig, platt LCD efteråt.

Vad som blir desto svårare att rättfärdiga är däremot priset på 31 990 kronor. Det är i princip det dubbla mot vad 42C2 kostar i dagsläget och för den som vill ha en platt panel är den ett klart bättre köp. LG OLED Flex 42LX3 kan liknas vid ett pilotprojekt där kundkretsen är lite svår att definiera. Som tidigare beskrivet gör TV:n mycket bra och visade sig vara väldigt spännande att testa.

Det är sällan som en TV eller skärm introducerar något nytt av denna kaliber – och som dessutom faktiskt fungerar så pass bra som det utlovas. Priset till trots har LG lyckats och det förtjänar en eloge. Förhoppningsvis är detta bara början.

Positivt:

  • Strålande böjningsfunktion

  • Utmärkta spelegenskaper

  • Bra bildåtergivning

  • Effektfull HDR

  • Stor bildyta

Negativt:

  • Omfattande ljusskiftningar vid datorbruk

  • Sporadiskt flimmer vid VRR

  • Högt pris

Rekommenderat pris vid publicering: 31 990 kronor