Testpilot: PNY Geforce RTX 4070 XLR8 – kompetent kylanordning i smalt format

PNY är för de allra flesta ett välbekant märke där de på senare år utmärkt sig själva med grafikkort utrustade med kompetenta kylanordningar till konkurrenskraftiga priser. Strax innan årsskiftet tog jag mig en närmare titt på PNY:s lösning för Geforce RTX 4090, ett grafikkort som hölls tillbaka av då tvivelaktig mjukvara, men som hade utmärkt kylanordning sett till ljudnivå och värmeutveckling.

Idag står det mindre syskonet på menyn, närmare bestämt PNY Geforce RTX 4070 XLR8 Gaming Epic-X Verto Triple Fan. Med världens längsta produktnamn åt sidan verkar det vid första anblick handla om en smalare variant av RTX 4090-anordningen. På med kaffekokaren eller knäck en Redbull och luta er sedan tillbaka. Nu ska PNY:s RTX 4070 få svettas!

Specifikationer

Dagen till ära kliver PNY upp på scen för att visa vad Ada Lovelace och Geforce RTX 4070 kan åstadkomma. 5 888 stycken CUDA-kärnor som körs upp till 2 475 MHz paras med 12 GB GDDR6X-minne med en hastighet om 21 Gbps, detta görs över en 192-bitars bussbandbredd.

I övrigt har grafikkortet TDP-värde på relativt blygsamma 200 watt och drivs med en ensam 8-pinnarskontakt. På bildanslutningssidan skymtas tre stycken Displayport 1.4 och en ensam HDMI 2.1-anslutning. Det mest intressanta för egen del är dock måtten på grafikkortet, där tjockleken knappt uppgår till fyra centimeter – det vill säga på snudden till två fulla PCI Express-platser.

Jag vill även uppmärksamma och tacka Inet som lånat ut komponenter för detta test. Detta inkluderar bland annat processorn AMD Ryzen 9 5900X, 16 GB primärminne i form av 2 × 8 GB Kingston Fury Beast 2 666 MHz DDR4 och moderkortet Asus ROG B550-F Gaming. Till sist har vi en 1 TB Samsung 980 Pro för lagring.

Möt PNY RTX 4070 XLR8

Upplevelsen när jag packar upp grafikkortet är väldigt spartansk. Med lådan öppen är det inte mycket mer än själva grafikkortet i sin ESD-påse och den sedvanliga biten papper med säkerhetsinformation som visar sig. Detta är inte något direkt negativt, men det brukar ändå följa med lite klisterlappar eller en adapter av något slag, vilket inte är fallet här.

Med ESD-påsen avskalad lägger jag ut grafikkortet på kartongen det kom i. Den främre sidan bjuder på tre stycken fläktar som pryds av klisterlappar med XLR8-logotypen. Vänder jag grafikkortet på mage kan jag kolla närmare på baksidan. Här skymtas ännu mer logotyper till vänster, samt en pilformad utskärning i metallbakstycket.

Långsidan är inte mycket mer än 8-pinnarskontakten och kylflänsar. Det finns dock några intressanta saker att beskåda, nämligen kylarens tjocklek och hur kort kretskortet är i förhållande till kylanordningen. Det innebär att luften från den bakre fläkten kan blåsa rakt genom kylflänsen och öppningen i täckplåten på baksidan.

Tjockleken om två kortplatser ihop med de relativt blygsamma 30 centimeter på längden bör möjliggöra installation i de allra flesta chassin där ute, även nättare Mini ITX-byggen. I mitt fall installeras grafikkortet i ett Be Quiet Silent Base-chassi, vilket sväljer det med råge.

Prestanda

För att sätta grafikkortet på prov använder jag mig av 3DMark-sviten för de syntetiska testerna. Närmare bestämt Speed Way, Port Royal, Time Spy Extreme och Fire Strike Ultra. Samtliga tester körs i standardutförande utan några ändringar till inställningar och alla testslingor körs tre gånger i tät följd, där sedan sista resultatet presenteras.

När det kommer till speltester vänder jag mig till Forza 5, Borderlands 3, Assassin's Creed: Valhalla och Cyberpunk 2077. Samtliga spel körs i upplösningen 2 560 × 1 440 pixlar och fördefinierade High-läget i respektive spel. I fallet med Cyberpunk testar jag även på ray tracing med reglaget draget till Medium. DLSS alternativt FSR används där möjligt, då satt till Quality. Dessa inställningar känns rimliga och representativa för hur en faktisk användare skulle använda Geforce RTX 4070.

Syntetiska tester

Med 3DMark-sviten uppstartad sätter jag igång med testslingorna. Först ut är ray tracing-testet Speed Way, där PNY:s Geforce RTX 4070 lyckas kamma hem 4 451 poäng. Därefter är det dags för Port Royal som är ännu ett ray tracing-test och här kliver jag ut med 11 040 poäng. För att runda av det hela kör jag mer klassisk rasterisering och tar både Time Spy Extreme samt Fire Strike Ultra till hjälp. Här lyckas jag då samla ihop 8 483 respektive 9 989 poäng.

Detta är siffror som ligger i linje med mina förväntningar av ett Geforce RTX 4070-grafikkort. Med det sagt är jag ändå lite besviken på just denna grafikkrets. När jag jämför Nvidias nya Ada Lovelace i mellanklass mot referensdata, ser jag att nykomlingen knappt når 1 000 poäng mer i samtliga tester över förra generationens RTX 3070 Ti. Det är en klar skjuts i prestanda för ray tracing, men en smula besvikelse infinner sig när det kommer till klassisk rastrering.

Speltester

Med prestandasiffror för verkliga spel till hands kan jag med handen på hjärtat säga att grafikkortet ändå presterar bra. Med inställningarna satt till High och en upplösning om 2 560 × 1 440 pixlar är det inga som helst problem för PNY Geforce RTX 4070 XLR8 att hänga med i svängarna.

Jag kan konsekvent se bildfrekvens norr om den magiska 60 FPS-gränsen och vida upp mot 120 FPS. Även tungdrivna Cyperpunk 2077 klarar av att leverera hela 122 bildrutor per sekund. Med ray tracing aktiverat blir det lite mer blygsamma 61 FPS, en siffra som ökar till 95 när Nvidias Frame Generation-teknik (FG) sätts igång. Även Forza 5 skuttar från 113 FPS upp till hissnande 172 FPS med FG aktiverat, detta utan uppenbara artefakter.

Råa bildrutor är en sak, men det som imponerar mig mer än något annat är hur tyst och kompetent PNY:s kylanordning är. Trots att grafikkortet drar upp mot 199 watt med en klockfrekvens om 2 790 MHz märkte jag inte ens av att det fick jobba. Under full spelbelastning uppmäter jag knappa 63 grader Celsius, med fläktar som snurrar på i dryga 1 030 RPM – en viskning som enkelt översköljs av resterande blåsljud som uppstår i datorsystemet.

Mjukvara

Jag vet inte vad jag ska säga här, men på något vis har PNY lyckas göra sin mjukvara Velocity X oerhört mycket sämre sedan jag testade den sist. Förra svängen klagade jag på begränsningarna den hade, men denna gång rakt av fungerar den inte i någon kritisk aspekt.

Utöver funktionsuppsättningens tveksamhet ser hela programmet i min mening helt horribelt ut. Färgkombinationer, val av typsnitt, ikoner och allt däremellan är extremt svårsmält ur användarvänlighetssynpunkt. För sakens skull tänker jag ändå gå igenom hur mjukvaran ter sig. Även om utseendet inte ändras kan PNY lösa de tekniska aspekterna i framtiden.

När jag först startar upp Velocity X möts jag av ett skrikande och knallrött grafiskt gränssnitt. Här visas övergripande information med bland annat aktuella frekvenser på grafikkrets och minnet. Dessvärre fungerar inte detta och visar fel värden. Jag navigerar sedan till inställningar, där jag finner valet att starta programmet tillsammans med Windows, samt ändra vilken klockfrekvens som ska visas på framsidan – som igen, inte visar korrekt. Detta veriferas genom bland annat Geforce Experience, Rivatuner och HWMonitor.

Klickar jag på status-knappen får vi upp en ruta med massa grafer. Här kan jag nu se saker som grafikkretsens klockhastighet och temperatur, minnesfrekvensen, fläkthastighet och minnesanvändning. Just dessa grafer verkar rapportera korrekta värden vid en första anblick. Dessvärre är återigen valet av typsnitt och färg minst sagt jobbigt för ögonen.

Jag testar nu att trycka på Celsius-knappen, som då skiftar gränssnittet till att visa mellan Celsius och Fahrenheit. Strax under ligger LED-kontrollern. Här får jag en meny med lite olika skrala val när det kommer till grafikkortets RGB-belysning. Till sist har vi fläktkontrollern som vid en första anblick verkar vettig, men precis som med mycket annat fungerar varken RGB- eller fläktstyrning i någon utsträckning under min testperiod.

Snabbtest – Överklockning

Eftersom jag inte kan förlita mig på programvaran Velocity X tar jag tillvara på Geforce Experience och det inbyggda verktyget för att överklocka där. Direkt kan jag se att ström-reglaget är låst, men det jag kan göra är att ändra på temperaturmålet. När skanningen är slutförd medför det en höjning om 141 MHz på grafikkretsen. Att röra spänningen gör ingen skillnad, därmed lämnar jag denna i nollat läge.

Jag drar nu igenom Cyberpunk-sviten en sväng igen för att se om det går att hämta lite mer prestanda med överklockningen. Tyvärr visar det sig att endast extra klockfrekvenser ger en försumbar prestandavinst – mellan en och tre procent. Det är för mig uppenbart att grafikkortet är begränsat på annat håll, mest troligen strömtillförseln som är hårdlåst till maximalt 200 watt. Detta är väldigt synd då PNY annars har en kylare som med enkelhet skulle kunna nyttjas för mer prestanda.

Sammanfattning och reflektioner

PNY Geforce RTX 4070 XLR8 Gaming Epic-X Verto Triple Fan trillar in på skrivbordet med sina 5 888 CUDA-kärnor som rullar i upp till 2 475 MHz. Utöver en massa CUDA bjuds det även på 12 GB GDDR6X-minne med 21 Gbps över en 192-bitars minnesbuss. Detta drivs med en ensam 8-pinnarskontakt som ger ett maximalt effektuttag om 200 watt. Övrigt är grafikkortet väldigt smalt, det tar knappt upp två PCI Express-platser och är drygt 30 centimeter på längden.

När det kommer till de syntetiska testerna presterar kortet precis som förväntat. 3DMark-sviten är det som står för testslingorna i detta stycke. PNY:s Geforce RTX 4070 presenterar 4 451 poäng i Speed Way och 11 040 poäng i Port Royal. Båda är tester som berör ray tracing. När det kommer till mer klassisk rastrering i form av Time Spy Extreme och Fire Strike Ultra då rör det sig om 8 483 respektive 9 989 poäng.

Ada Lovelace som Geforce RTX 4070 är byggt på kommer med en funktion som heter Frame Generation (FG). För att testa detta används Cyberpunk 2077 och Forza Horizon 5 som en del i testsviten. Med FG påslaget skuttar Cyberpunk upp till 95 FPS med ray tracing aktiverat, medan Forza 5 klarar av att pumpa ut hela 172 stycken färggranna bilder varje sekund. Allt detta görs med en svalt grafikkort som är knäpptyst, PNY:s kylare har inga som helst problem att mäkta med även de tyngsta av laster.

Dessvärre har allt roligt ett slut och det slutet är stämplat Velocity X. Mjukvaran PNY tillhandahåller för att övervaka saker som klockfrekvens eller för att styra RGB är under all kritik. Inte nog med att det utseendemässigt är det värsta jag sett på flera år när det kommer till ett grafiskt gränssnitt – programmet rakt upp och ned fungerar inte. Det visar fel värden på klockfrekvenserna, fläktkontrollern gör inget och RGB-belysning är fast i en loop av regnbågar utan möjlighet att varken ändra eller stänga av detta.

I slutändan är PNY Geforce RTX 4070 12GB XLR8 en bra produkt sett till hårdvaran. Prestandan är där, kylanordningen är tyst och dimensionerna på grafikkortet lämpar det väl för de allra flesta chassin. Problemet är mjukvaran och priset som gör det svårt att helhjärtat rekommendera. Sistnämnda är dessvärre ett problem för alla Geforce RTX 4070-grafikkort och ligger något utanför PNY:s kontroll då Nvidia är den skyldige.

Är du därför på jakt efter ett Geforce RTX 4070 12 GB tycker jag definitivt du ska överväga XLR8-modellen från PNY. Hårdvaran är väldigt kompetent och mjukvaran Velocity X går att ignorera. Det är därmed inte tillräckligt för att fälla produkten, utan jag väljer att belöna helheten med en silvermedaljong.

Positivt:

• Väl tilltagen och kompetent kylare

• Lämpar sig väl för mindre datorbyggen

• Strömsnålt relativt till prestandan

Nackdelar:

• Begränsat av sin strömbudget

• Klappkass mjukvara (se uppdatering om ny mjukvara)

PNY RTX 4070 XLR8 säljs i flera svenska butiker för strax över 9 000 kronor.